– Dotter,
Dessa Våra ord är viktiga:
Räds icke människobarn,
Dessa Våra ord är viktiga:
Räds icke människobarn,
Döden är början till liv i kärlek,
skruda dig i din nya vita andedräkt.
…
…
De tre,
Nornorna sitter under Trädet,
Livets träd,
Nornorna sitter under Trädet,
Livets träd,
Källans urkälla,
Omsluten höljd av de höga furorna,
ytan dold – sluten,
För den icke viljande till seende.
Den sunda viljan vaknar,
skogstjärnen öppnas,
För den icke viljande till seende.
Den sunda viljan vaknar,
skogstjärnen öppnas,
spegeln öppnas,
Rötter,
Stammar,
Ur Visdom.
Rötterna väver
väver,
väver,
Bäckarna väver.
Solkropp -Mittpunkt -Strålar.
Kärlek.
Strålar,
Strålar,
Ur varje stråle strålar...Oändliga trådar böljar och väver.
– Dotter ser du de tre, de vakar inom dig,
Du har sett dem stå med kupade händer runt ditt hjärta var gång du rivits av smärtklor,
Var gång du befunnit dig i fara,
De är inom dig,
Den vita vargen är runt dig,
Den vita örnen är ovan dig.
Jord – Eld – Vatten,
De vakar över strömmarna runt dig och inom dig, du är i dem och de är i dig.
De ser det växande och de ser de otäta skotten, eller luftskotten,
De beskär och lägger allt till rätta.
Vandra med den vita vargen vakandes runt dig, med dina steg,
Lyft blicken, lyfts upp i den vita örnens vingar,
Flyg med den vita örnen, den vita örnen vakar över dig, med dina andesteg
Så är det.
Så var det,
Så är det i evig kärlek,
Allt är väl.
Sakta vänder din indigomantel,
Se din nya vita andedräkt,
Du bär en låga i dina händer,
Han möter dig,
Ser din vita andedräkt spunnen av stjärnors ljus,
Hans indigomantel vänder,
Ovan er tindrar indigomantlar beströdda med gnistrande stjärnor,
Under er tindrande vita sidenjordar.
De tolv är då åter förenade.
Stigen leder slingrande uppför berget,
Till den helgade platån,
Vita är era dräkter,
Stjärnbeströdda indigoljusmantlar lägges över edra axlars skuldror,
skogstjärnen öppnas,
– Dotter ser du de tre, de vakar inom dig,
Du har sett dem stå med kupade händer runt ditt hjärta var gång du rivits av smärtklor,
Var gång du befunnit dig i fara,
De är inom dig,
Den vita vargen är runt dig,
Den vita örnen är ovan dig.
Jord – Eld – Vatten,
De vakar över strömmarna runt dig och inom dig, du är i dem och de är i dig.
De ser det växande och de ser de otäta skotten, eller luftskotten,
De beskär och lägger allt till rätta.
Vandra med den vita vargen vakandes runt dig, med dina steg,
Lyft blicken, lyfts upp i den vita örnens vingar,
Flyg med den vita örnen, den vita örnen vakar över dig, med dina andesteg
Så är det.
Så var det,
Så är det i evig kärlek,
Allt är väl.
Sakta vänder din indigomantel,
Se din nya vita andedräkt,
Du bär en låga i dina händer,
Han möter dig,
Ser din vita andedräkt spunnen av stjärnors ljus,
Hans indigomantel vänder,
Ovan er tindrar indigomantlar beströdda med gnistrande stjärnor,
Under er tindrande vita sidenjordar.
De tolv är då åter förenade.
Stigen leder slingrande uppför berget,
Till den helgade platån,
Vita är era dräkter,
Stjärnbeströdda indigoljusmantlar lägges över edra axlars skuldror,
skogstjärnen öppnas,
spegeln öppnas,
Rötter,Stammar,
Ur Visdom.
Rötterna väver
väver,
väver,
Bäckarna väver.
De tolv konungarna med sina gemåler strålar ljus och värme
Till kärlek.
– Nu undrar du vad detta är. Vi sade att din/era indigomantlar vänder. Så är det – ni har befunnit er på en lång livsresa nu. Den resan heter in dig gå. Det vita ljuset strålar inom och ut, mörkret har lyfts.
Indigomantelns ljus är det medvetna livet.
Det heter inte axlar tyngda med skuld,
Den vita andedräkten bärs i klart medvetande, indigomanteln ”förmedlar” stjärnornas visdomar,
I förklarande ljus lyfts stjärnornas visdomar in i hjärtats händer,
Se jordens – allhetens strömmar,
Svara i ljus och värme.
Jag tackade någon för att denne skrev svar – denne svarade att den inte var Gud – jag svarade: Nej - du är inte Gud - alla är vi i Gud därigenom förs vi alltid dit vi är.Ditt svar fördes till mig då min själ hade behov av det.
– Gud är inte lika inskränkt endimensionell som människan är.
Allgodhetens visdom är inte lika ensidigt inskränkt endimensionell så som människan är.
Då godheten ser sin kropp ser den alltet.
Då Vi ser vår kropp ser vi oss alla samlade.
Människan är inte ensidig och inte inskränkt, det är det värsta – hon gör sig inskränkt endimensionell.
Dotter du uttryckte en glädje över ett brevsvar och en människa kan inte förmå sig att ta till sig detta storvulna tack, slår ifrån sig genom att milt/vänligt säga sig inte vara Gud.
Hur ofta görs inte detta omedvetet, ingen har sagt eller upphöjt den andre genom att verkligen djupt visa vad dessa rader betydde.
Du befann dig djupt nere och fick ett svar, därmed inte sagt att du ser denna människa vara Gud, även om upplevelsen blir så inom dig.
Det är exakt det du skrev: alla är vi i Gud – därigenom förs vi alltid dit vi är.
Att ha den upplevelsen vilken är sannhet är inte att nedvärdera eller lida av det falska högmodet; det är att se vad alltet är.
Det är innebörden av:
Gud är inte lika inskränkt endimensionell som människan är.
Allgodhetens visdom är inte lika ensidigt inskränkt endimensionell så som människan är.
Då godheten ser sin kropp ser den alltet.
Då Vi ser vår kropp ser vi oss alla samlade.
Människan är inte ensidig och inte inskränkt, det är det värsta – hon gör sig inskränkt endimensionell.
Det är att se en sjukdom eller en infektion i kroppen i livskroppen och finna läkande örter till den. Denna läkande process gagnar den enskilde – men, det gagnar helhetens läkningsprocess.
Att se sig själv utan att explodera i storhetsvansinne vara Gud kan vara av godo. Inser människan – vågar hon tillstå de energier hon bär skulle hon vara mer medveten om det handen gör.
Du skrev på en lapp under natten:
Hur skall den veta, vilken av människor aldrig blivit älskad vad älskad är?
- Dotter du söker svar över hur dina jordiska föräldrar kunde göra det de gjorde. Du vet svaren och du vet varför – det har Vi under stor smärta visat dig.
Hur skall döda själar veta annat, det vill säga; hur skall själar vilka icke vill leva veta vad liv är?
Du vandrade in i jordsfären med din sanna Moders armar runt dig, du har alltid haft ditt följe runt dig. Du ville aldrig vakna in i de nyöppnade dagarna, du möttes alltid av hån och slag bak lykta dörrar.
Du ville vara hos oss ty var natt var du i närhet. Din kropp var där, du var hos Oss.
Du har alltid upplevt detta vara skrämmande ur den bemärkelsen av hur andra, det omgivande varat skall uppfatta detta. Det du beskriver och skriver kan lätt uppfattas som att du har skapat en egen värld på grund av allt det du varit utsatt för. Du har inte skapat en egen värld och du är inte dubbelnatur – schizofren.
Däremot är du flerdimensionell.
I den bemärkelsen att du har givits gåvan att vandra inom och utom, det vill säga du är i.
Nu är du i din själsliga, i din andliga närhet. Ditt jag har stigit in i andekvinnans famn.
Du känner nu deras totalitära förening.
De når varandra och strömmar genom varandra: Du ser bilden av ”en treklöver, det är ständigt strömmande lemniskator i treklang”
”jag vet att jag alltid har varit och är älskad av Er,
Jag vet att jag alltid har varit älskad av barn av människovänner, att jag alltid varit och är älskad.
Då jag säger: Hur skall den veta, vilken av människor aldrig blivit älskad vad älskad är? Är det saknade/avsaknaden av jordiska föräldrars älska, älska mig för den jag är.
– genom detta kan du se det andra icke ser.
Du ser vägen till den högsta kärleken, du vet den och du förmedlar den.
Du öppnar stängda dörrar,
Unkna rum andas rent.
Stämsångerna ljuder åter i världsvarats allhet
– Se orden du skrev:
Glaset
De tolv konungarna med sina gemåler strålar ljus och värme
Till kärlek.
– Nu undrar du vad detta är. Vi sade att din/era indigomantlar vänder. Så är det – ni har befunnit er på en lång livsresa nu. Den resan heter in dig gå. Det vita ljuset strålar inom och ut, mörkret har lyfts.
Indigomantelns ljus är det medvetna livet.
Det heter inte axlar tyngda med skuld,
Den vita andedräkten bärs i klart medvetande, indigomanteln ”förmedlar” stjärnornas visdomar,
I förklarande ljus lyfts stjärnornas visdomar in i hjärtats händer,
Se jordens – allhetens strömmar,
Svara i ljus och värme.
Jag tackade någon för att denne skrev svar – denne svarade att den inte var Gud – jag svarade: Nej - du är inte Gud - alla är vi i Gud därigenom förs vi alltid dit vi är.Ditt svar fördes till mig då min själ hade behov av det.
– Gud är inte lika inskränkt endimensionell som människan är.
Allgodhetens visdom är inte lika ensidigt inskränkt endimensionell så som människan är.
Då godheten ser sin kropp ser den alltet.
Då Vi ser vår kropp ser vi oss alla samlade.
Människan är inte ensidig och inte inskränkt, det är det värsta – hon gör sig inskränkt endimensionell.
Dotter du uttryckte en glädje över ett brevsvar och en människa kan inte förmå sig att ta till sig detta storvulna tack, slår ifrån sig genom att milt/vänligt säga sig inte vara Gud.
Hur ofta görs inte detta omedvetet, ingen har sagt eller upphöjt den andre genom att verkligen djupt visa vad dessa rader betydde.
Du befann dig djupt nere och fick ett svar, därmed inte sagt att du ser denna människa vara Gud, även om upplevelsen blir så inom dig.
Det är exakt det du skrev: alla är vi i Gud – därigenom förs vi alltid dit vi är.
Att ha den upplevelsen vilken är sannhet är inte att nedvärdera eller lida av det falska högmodet; det är att se vad alltet är.
Det är innebörden av:
Gud är inte lika inskränkt endimensionell som människan är.
Allgodhetens visdom är inte lika ensidigt inskränkt endimensionell så som människan är.
Då godheten ser sin kropp ser den alltet.
Då Vi ser vår kropp ser vi oss alla samlade.
Människan är inte ensidig och inte inskränkt, det är det värsta – hon gör sig inskränkt endimensionell.
Det är att se en sjukdom eller en infektion i kroppen i livskroppen och finna läkande örter till den. Denna läkande process gagnar den enskilde – men, det gagnar helhetens läkningsprocess.
Att se sig själv utan att explodera i storhetsvansinne vara Gud kan vara av godo. Inser människan – vågar hon tillstå de energier hon bär skulle hon vara mer medveten om det handen gör.
Du skrev på en lapp under natten:
Hur skall den veta, vilken av människor aldrig blivit älskad vad älskad är?
- Dotter du söker svar över hur dina jordiska föräldrar kunde göra det de gjorde. Du vet svaren och du vet varför – det har Vi under stor smärta visat dig.
Hur skall döda själar veta annat, det vill säga; hur skall själar vilka icke vill leva veta vad liv är?
Du vandrade in i jordsfären med din sanna Moders armar runt dig, du har alltid haft ditt följe runt dig. Du ville aldrig vakna in i de nyöppnade dagarna, du möttes alltid av hån och slag bak lykta dörrar.
Du ville vara hos oss ty var natt var du i närhet. Din kropp var där, du var hos Oss.
Du har alltid upplevt detta vara skrämmande ur den bemärkelsen av hur andra, det omgivande varat skall uppfatta detta. Det du beskriver och skriver kan lätt uppfattas som att du har skapat en egen värld på grund av allt det du varit utsatt för. Du har inte skapat en egen värld och du är inte dubbelnatur – schizofren.
Däremot är du flerdimensionell.
I den bemärkelsen att du har givits gåvan att vandra inom och utom, det vill säga du är i.
Nu är du i din själsliga, i din andliga närhet. Ditt jag har stigit in i andekvinnans famn.
Du känner nu deras totalitära förening.
De når varandra och strömmar genom varandra: Du ser bilden av ”en treklöver, det är ständigt strömmande lemniskator i treklang”
”jag vet att jag alltid har varit och är älskad av Er,
Jag vet att jag alltid har varit älskad av barn av människovänner, att jag alltid varit och är älskad.
Då jag säger: Hur skall den veta, vilken av människor aldrig blivit älskad vad älskad är? Är det saknade/avsaknaden av jordiska föräldrars älska, älska mig för den jag är.
– genom detta kan du se det andra icke ser.
Du ser vägen till den högsta kärleken, du vet den och du förmedlar den.
Du öppnar stängda dörrar,
Unkna rum andas rent.
Stämsångerna ljuder åter i världsvarats allhet
– Se orden du skrev:
Glaset
Gralsskålen,
Opaler
Opalglas,
Sanden hettas upp i öknens karga landskap,
Glaset stiger fram,
Vasen,
Oasen med blommande stränder,
Handlederna,
tecken,
fingrar blommande stjärnvägar,
Tecknen förs samman blir ett... oändliga bilder,
Kärlek är det högsta förverkligas endast genom kärlek.
Oändliga djup målar din själs penslar i andeljus
Det är en stor bild vilken väcktes inom dig;.
Glaset är en yta, genomskinlig skir skör.
Glaset är ett fönster till världen, ögat är ett fönster till himlen, om de nu skall delas upp.
Glaset kan vara en bägare att dricka ur,
Glas kan vara genomskinligt, glasklart, ytan kan brytas eller färgas,
Gralsskålen har Vi ordat många gånger runt,
Du ser alltid en vacker skål smidd av kristallers ljus, du ser förbindelsen mellan berget och källans åder.
Så vandrar du djupare ned i berget och ser skimrande opaler,
De lyfts fram, du ser dem vara rundade bladformer med osynliga tecken,
Dessa tecken blir synliga i klart ljus,
Där ser du opalglasets skimrande yta då ljuset möter det.
Då framträder regnbågens, pärlans skimrande färgljus.
Så ser du öknens vidsträckta landskap, oändliga vågor, förtorkat liv vilket bär liv, du ser eldarna brinna flammande heta och plötsligt ser du Gralsskålen stiga upp ur sanden.
Den omvandlas och blir en vas med sju blommande färgklanger,
Vasen vidgas och nu ser du oasen med källans klara vatten i händerna.
Händerna har en bärare,
Bäraren är en Kvinna,
Hennes handleder bär ringar i huden.
Huden är vit och solstänkt,
Handlederna bär tecken visar Solens uppgång,
Hon lyfter vattnet fram,
Drick Älskade drick ljus,
Fingrarna är solstrålars vägar, blommande grenar,
Stjärnvägarnas kristallklara klanger sjunger,
Andas i natten,
Vägarna,
Tecknen dricks in,
Samlas in,
Sugs in,
Örter doftar helande,
Myrran andas i luften,
Tecknen blir liv;
Tecknen förs samman blir ett
Evighet
Oändlig visdom,Kärlek är det högsta förverkligas endast genom kärlek.
I andeljus.
Vaknade en natt med:Döden är inte ett slut,Födelsen är inte ett slut,Döden - Födelsen är början - skulle människan se födelsen och döden vara början till - då upphör den negativa profetian - då är ljuset i värme till kärlek.Räds icke människobarn,Döden är början till liv i kärlek,skruda dig i din nya vita andedräkt,Du skrev: Ja - döden är ... tröskelövergång, drömövergång.
- Livets evighet lämnar detta rum
Det eviga livets oändlighet lämnar nuet,
Ser framtiden,
Genom dörren ser livet bakomliggandets mening,
Livets evighet är horisontens,
Horisontskimmer,
Horisontens linje omsluter,
Pärlan stiger ur kroppstillvaron och livomsluter kroppen,
Sant liv,
Detta är inte att framtiden är en punkt och dået en punkt,
Se skönheten: Horisonten livomsluter, blir en gyllene linje runt kroppen, eller en röd kärlekstråd, det är alltså bilder vilka samarbetar genom mittpunkten, det är ett evigt flöde.
Fly icke dåtiden eller bakombarnet,
Detta barn är kärlekens vishets visdom,
Älska detta barn,
Det lever i förklarat ljus genom framtiden inte omvänt,
Genom att detta barn förklaras genom framtiden, leder det er in i framtiden.
I nuet – just nu – exakt nu – står livet i mittpunkten och ser framåt genom bakåt.
Detta ger livet motivationen till meningsfullt levande.
Framtiden förklarar dåtiden och ”jämnar” vägen.
Därigenom sträcker livet fram handen och öppnar dörren
Livet öppnar dörren självt.
stiger över tröskeln in i mitt nästa rum – in i mitt själv.
Ser en rumsdimension med membran - tunna skira väggar "emellan" – ett blåsinstrument eller hjärtats rörelse – nej, fjärilsvingar.Detta är orden:
Döden är inte ett slut,Födelsen är inte ett slut,Döden - Födelsen är början - skulle människan se födelsen och döden vara början till - då upphör den negativa profetian - då är ljuset i värme till kärlek.
Glaset är en yta, genomskinlig skir skör.
Glaset är ett fönster till världen, ögat är ett fönster till himlen, om de nu skall delas upp.
Glaset kan vara en bägare att dricka ur,
Glas kan vara genomskinligt, glasklart, ytan kan brytas eller färgas,
Gralsskålen har Vi ordat många gånger runt,
Du ser alltid en vacker skål smidd av kristallers ljus, du ser förbindelsen mellan berget och källans åder.
Så vandrar du djupare ned i berget och ser skimrande opaler,
De lyfts fram, du ser dem vara rundade bladformer med osynliga tecken,
Dessa tecken blir synliga i klart ljus,
Där ser du opalglasets skimrande yta då ljuset möter det.
Då framträder regnbågens, pärlans skimrande färgljus.
Så ser du öknens vidsträckta landskap, oändliga vågor, förtorkat liv vilket bär liv, du ser eldarna brinna flammande heta och plötsligt ser du Gralsskålen stiga upp ur sanden.
Den omvandlas och blir en vas med sju blommande färgklanger,
Vasen vidgas och nu ser du oasen med källans klara vatten i händerna.
Händerna har en bärare,
Bäraren är en Kvinna,
Hennes handleder bär ringar i huden.
Huden är vit och solstänkt,
Handlederna bär tecken visar Solens uppgång,
Hon lyfter vattnet fram,
Drick Älskade drick ljus,
Fingrarna är solstrålars vägar, blommande grenar,
Stjärnvägarnas kristallklara klanger sjunger,
Andas i natten,
Vägarna,
Tecknen dricks in,
Samlas in,
Sugs in,
Örter doftar helande,
Myrran andas i luften,
Tecknen blir liv;
Tecknen förs samman blir ett
Evighet
Oändlig visdom,Kärlek är det högsta förverkligas endast genom kärlek.
I andeljus.
Vaknade en natt med:Döden är inte ett slut,Födelsen är inte ett slut,Döden - Födelsen är början - skulle människan se födelsen och döden vara början till - då upphör den negativa profetian - då är ljuset i värme till kärlek.Räds icke människobarn,Döden är början till liv i kärlek,skruda dig i din nya vita andedräkt,Du skrev: Ja - döden är ... tröskelövergång, drömövergång.
- Livets evighet lämnar detta rum
Det eviga livets oändlighet lämnar nuet,
Ser framtiden,
Genom dörren ser livet bakomliggandets mening,
Livets evighet är horisontens,
Horisontskimmer,
Horisontens linje omsluter,
Pärlan stiger ur kroppstillvaron och livomsluter kroppen,
Sant liv,
Detta är inte att framtiden är en punkt och dået en punkt,
Se skönheten: Horisonten livomsluter, blir en gyllene linje runt kroppen, eller en röd kärlekstråd, det är alltså bilder vilka samarbetar genom mittpunkten, det är ett evigt flöde.
Fly icke dåtiden eller bakombarnet,
Detta barn är kärlekens vishets visdom,
Älska detta barn,
Det lever i förklarat ljus genom framtiden inte omvänt,
Genom att detta barn förklaras genom framtiden, leder det er in i framtiden.
I nuet – just nu – exakt nu – står livet i mittpunkten och ser framåt genom bakåt.
Detta ger livet motivationen till meningsfullt levande.
Framtiden förklarar dåtiden och ”jämnar” vägen.
Därigenom sträcker livet fram handen och öppnar dörren
Livet öppnar dörren självt.
stiger över tröskeln in i mitt nästa rum – in i mitt själv.
Ser en rumsdimension med membran - tunna skira väggar "emellan" – ett blåsinstrument eller hjärtats rörelse – nej, fjärilsvingar.Detta är orden:
Döden är inte ett slut,Födelsen är inte ett slut,Döden - Födelsen är början - skulle människan se födelsen och döden vara början till - då upphör den negativa profetian - då är ljuset i värme till kärlek.
Det är natt,
Nätternas natt
Jorden väntar
Bävar
Väntar
Svarttankens suckan
Snötunga grenar
Snötung mark
Vitt
Vitt
Vitt
Kristallhav
Skimrar
Snöpärla
Jordklot skimrar
Snöpärla, snölykta,
Lampan brinner skimrande värme,
Du ser jorden lysa
Jordklotet lysa inifrån
Lysa varmt ljus
Inkarnat
Johannesörtens olja
Aprikos
Persikohud
Ur jorden lyfts lågan
Snövingar
Omsluter allt
Svarttanken smälter
Smeker isflakskanter runda
Behagfyllda linjer
Linjer
famnar
Ögats lins mjuk
Jordsol
Himmelssol
Omvända bilder
Vänd om
Se ljuset lysa över stegen
Stegens spår
Jorden är fylld med helosofer
Nu förenas de i helighetens namn
Hennes mantlar sveper om i kärlek
Hjärtvingar
Rör vid bröstet
Bågarna öppnas
Hjärtfågeln flyger ut bär bud med jubelsång
Hon vandrar med ljus i håret
Stjärnor faller
Faller
Faller ned över
Gyllene guld målar jordens rund
Ler silver.
Detta är jordens droppstenar
I ljus lyfts de släpande stegen
Nätternas natt
Jorden väntar
Bävar
Väntar
Svarttankens suckan
Snötunga grenar
Snötung mark
Vitt
Vitt
Vitt
Kristallhav
Skimrar
Snöpärla
Jordklot skimrar
Snöpärla, snölykta,
Lampan brinner skimrande värme,
Du ser jorden lysa
Jordklotet lysa inifrån
Lysa varmt ljus
Inkarnat
Johannesörtens olja
Aprikos
Persikohud
Ur jorden lyfts lågan
Snövingar
Omsluter allt
Svarttanken smälter
Smeker isflakskanter runda
Behagfyllda linjer
Linjer
famnar
Ögats lins mjuk
Jordsol
Himmelssol
Omvända bilder
Vänd om
Se ljuset lysa över stegen
Stegens spår
Jorden är fylld med helosofer
Nu förenas de i helighetens namn
Hennes mantlar sveper om i kärlek
Hjärtvingar
Rör vid bröstet
Bågarna öppnas
Hjärtfågeln flyger ut bär bud med jubelsång
Hon vandrar med ljus i håret
Stjärnor faller
Faller
Faller ned över
Gyllene guld målar jordens rund
Ler silver.
Detta är jordens droppstenar
I ljus lyfts de släpande stegen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar