Oändliga vita vidder möter dig. Ljuset är så starkt att ögat – synen bländas.Den yttre synen bländas, ljuset är så starkt ett det nästintill gör ont i det inre. Det är inte smärta av det ”vanliga” slaget det är mer en befrielsesmärta.
Ett befrielsetillstånd av otydbar anledning.
Ljuset är så bländande vitt att du drar ihop ögonen och kisar.
Du söker minimera eller förminska, hellre minska ljusintensiteten. Samtidigt dras du oemotståndligt i längtan in i ljuset till ljus.
Du ser nu två bilder inom dig; dels ser du faran att bli bländad av någon, Av någons yttre fasad vare sig det är utseende eller ord; vari nu skillnaden består.
Det är rädslans röst vilken talar.
Du ser också den oändligt vackra bilden med rentvättade vita lakan de böljar med vinden och är bländande vita. Fläckarna är urtvagna.
Du känner även under skrivandet ordet eller bilden urvriden.
Under reningen känner väsendet sig ofta urvridet och till viss del är det väl en bra bild.
Hur ser en urvridande gest ut. Det är en tvinnad linje.
Det är tvinnade ”trådar”.
Tyget vrids ur, vrids om dels för att de sista falskdropparna skall droppa ur, men mest av allt för att göra eller åstadkomma något hållbart.
Den urvridna trasan skaks ut och hängs med klädnypor – fågelnäbbar, över sträcket, vindarna smeker dem och de doftar rent vitt ljus.
Sträcket är bilden av horisonten eller varför inte en teleledning, eller varför inte en kommunikationslinje, den är där alltid.
För att fotfästet inte skall förloras eller livsandringen, vad behövs då? Något greppar om och håller kvar. Håller inte fasthållande/kvävande kvar. Håller handen mjukt och lätt. Därför lade Vi till ordet Fågelnäbb. Du såg Örnen sväva och bära livet i klorna och lyfta det över avgrundens djup.
Så kan det vara ja.
Lakanen hänger där för att torka, det vita arket ligger en stund med de skrivna tecknen i bläck för att torka, ibland ströddes sand över och så blåstes det av, arket rullades samman och lades i en spole eller behållare och förseglades med ett sigill. Eller också rullades det samman med varsamma händer och förseglades med ett sigill. Ser du, det är alltid denna vridrörelse med.
Horisontens linje är alltså en kommunikationslinje mellan barnen framom, bakom och nu.
Vindarna dansar alltid runt vita lakan,
Ibland svänger de om, sveper om,
Vindarna vänder, då höres ofta ett smällande ljud,
Något stampar ned foten och säger; jag vill. Jag står stadigt i vetskapen av ljusets sannhets väg.
Livet sätter ned foten, ibland är det behövligt att stampa ned foten och visa att nu är det nog.
Det är ingen dödssynd att stampa ned foten och visa nogheten.
Se det lilla barnet,
Det lilla barnet är världen har Vi gång på gång sagt.
Är det då så att det lilla barnet skall bli de sovande aspekterna, lättjan eller begärens snarkningar.
Eller är det så att barnet skall höra behoven ur sitt själv.
Hur visar du barnet detta; genom ord eller genom den du är.
Det är det senare.
I den sedan länge nuvarande mänskliga tiden pratas eller faktiskt babblas det mesta sönder. Så också barnen.
De babblas sönder, urskiljandet babblas sönder.
Det är aldrig tillåtet att slå ett levande väsen.
Det är icke det vi avser med att stampa ned foten, det Vi avser är att bestämt säga nej.
Säga nej därför att jag vet att detta en dag kommer att skada dig. Du ser in i framtiden och vet att detta beteende kommer att skada barnet.
Med andra ord sätter du ned foten, stampar ned foten med ett smällande ljud ,inte för att skada utan för att stoppa ett skadligt beteende.
Barnet är världen och du är stundtals barnet mur.
En andandes mur.
Det är alltså inte ett straff, det är en hänvisning till det du ser i framtiden.
Du skådar in i ljuset och ser strålarnas vägar.
Vita lakan, böljande vidder.
Oändliga vita vidder möter dig. Ljuset är så starkt att ögat – synen bländas.
Den yttre synen bländas, ljuset är så starkt ett det nästintill gör ont i det inre. Det är inte smärta av det ”vanliga” slaget det är mer en befrielsesmärta.
Ett befrielsetillstånd av otydbar anledning.
Ljuset är så bländande vitt att du drar ihop ögonen och kisar.
Du söker minimera eller förminska, hellre minska ljusintensiteten. Samtidigt dras du oemotståndligt i längtan in i ljuset till ljus.
Ja, att bländas av något kan vara ur negativ aspekt, att bländas av ett falskt ljus, av en skenbild av en falsk profetia.
Du ser hela tiden bilder runt ordet sken och det finns mängder runt alla dessa ord. Det är mycket stora bilder och ord. De flesta av dem har gjorts negativa och därför söker Vi nu hålla dem kvar i så kallade jordiska begrepp.
Du ser ordet skendöd, någon ansågs vara död och var det icke. Dels var det ibland svimningsanfall eller medvetandebortfall vilket åstadkom denna bedömning att livet var skendött. Det var också så att de gamla visste att de kunde sätta sig eller lägga sig ned och bokstavligt sett dö. Det fanns en tid då människan kände sin övergång, det ögonblick då det var dags.
Det finns också själar vilka är så innerligt trötta att de inte vill mera, de lägger sig ned och dör. Är skendöda.
De vill inte mer – uttrycket finns stämplat: jag var så trött/ledsen/skämdes så mycket att jag ville lägga mig ned och dö.”
Dessa liv väcktes alla av ljuset.
Så ser du skendräktig,
Innerlig är min önskan att tillåta barnet att födas.
Det du så ser är norrskenet och sydskenet alla så oerhört vackra sken.
Vad är ett sken?
Är det ett falsmyntat begrepp eller sannhet med sigill.
Är det ett sken, en illusion eller är det en varaktighet.
Skenet är imaginationen vilken nedstiger i inspirationens ljus.
Skenet är Andens ljus av ande född till liv.
Skenet är alltså en verklighet, den sanna bilden visas genom ett sken.
Låt oss säga att det är själens vetskap om det som är.
Det finns väsen vilka använder sig av sken för skenbara lösningar.
Ser du ordet skenbar – det är ett bart sken- det finns ingen mening i det, det är gjord tankebild, falsk profetia.
Ungefär som dessa ljusfestivaler, då starka strålkastare leker norrsken. Ja, det är en god bild av skenbar och naket sken.
Det nakna skenet är Gudomens ljus,
Det skenbara är den gjorda bilden.
Mängder av falsmyntade begreppsbilder görs genom detta skenbara andliga beteende. Och – det har alltid härletts till sant Gudomligt ljus och alltid lett till maktmissbruk.
Därur har samtliga straffdomar tillverkats.
att bländas av något kan vara ur negativ aspekt, att bländas av ett falskt ljus, av en skenbild av en falsk profetia.
Ändå är det så att ordet blända i betydelse och verkan är att de yttre betingelserna, det yttres betydelse avskärmas, bländas.
Se kameraobjektet,
Det är utformat i enlighet med ögats principer.
Det dras ihop och vidgas i mötet med ljuset.
Bländaren skärmar av eller ”skärmar in”.
Andas in och andas ut,
Kisar eller öppnar beroende av ljusflödets intensitet.
Varför gör det så?
Det gör så för att bilden skall träda fram klar och tydlig,
Den bild vilken får för mycket eller för litet ljus påverkas, kontrasterna suddas ut eller blir otydliga/otydbara.
Bilen har även den olika ljus.
Dimljus, halvljus och helljus.
Ibland extraljus.
Nåväl alla dessa ljus är för att visa vägen tydligt. Vi behöver inte orda mer runt detta, det går bra att uppleva vid bilkörning, finns många intressanta upplevelsestunder i detta.
De där extraljusen är mer eller mindre det skenbara ljuset.
Att följa ljusströmmen är att följa med, är att bländas av. Kisa med ögonen och veta att ljusströmmen är där – hela tiden.
Se nu ett rullband läggas över denna vita vidd, ett sådant där löpband eller motionsband. Det bandet går åt ett håll, verkar skenbart föra er till er destination.
Verkar föra er framåt.
Det gör det inte, lika lite för er en träningscykel ut till de underbara skogsvägarna. Båda dessa redskap håller kvar er i ert rum, i rumsbeteendet.
Ja, det är sant: det går att öppna fönstret för att få frisk luft eller varför inta starta det stora fläktsystemet. Med stor säkerhet sugs lakanen in – nej, Vi är inte sarkastiska.
Många gånger sade du; ibland får jag en upplevelse med många barn att de har behov av att väckas för att kunna ge dem… du sade runt tonåringar/ungdomar: min upplevelse är att de har pratats sönder, är omgivna av så många medier att de behöver chockas – vid kemin: lägg smällare eller fyrverkeripjäser i experimentet, häll tjära i elden. Låt dem uppleva för att sedan kunna ge dem det lilla i kärlek.
Fläktarna är givna för att vara behjälpliga, de var och är av godo. De är samtidigt visande för det skenbara livet. Dessa fläktar har även filter för att ni skall andas.
Dessa filter i den negativa aspekten är; det skenbara livet avskärmar er från sannhetens väg.
Ni borde se detta och bli era egna filter; självfilter.
Det är att leva i det vita skenet.
Alltså - bandet går åt ett håll, verkar skenbart föra er till er destination.
Verkar föra er framåt.
Det gör inte det, ty hur mycket ni än springer mot målet, når ni aldrig dit.
Se och lyssna inåt,
Framåt och se varför stegen bakom ekar tomma.
Du såg ett mycket visande program om en kvinna.
Hennes önskan hade alltid varit att besöka nordpolen.
Hon tränade sig inför denna resa, hon tränade kroppen till att bli redskapet.
Hon tränade själen hela sitt själv till att svara till/med anden.
Hennes jag lyssnade och visade genom anden vägen.
Hon påbörjade expeditionen och hade med sig en guide.
Det fanns fler medvandrare.
De tältade och de vandrade i kylan.
Vita vidder, gnistrande bländande snö.
Det var en hård vandring, då och då sprack isarna. Då och då fick de slå läger på ett isflak i väntan på att vattnet runt skulle frysa,
Då och då reste sig stora isflak runt dem, isen omvandlades till sörja, råkar var om dem.
De visste att om de föll ned var djupet under dem avgrundsdjupt med iskallt vatten.
De väntade och lyssnade till vindarna, kisade med ögonen för att se, se genom det skenbara fasta stegen.
Stegen eller markerna.
Guiden var den vilken innehade erfarenheten, var den vilken gav dem mod att vandra.
Stundtals var det så att de trodde sig vandra framåt, det var en skenbar bild ty de vandrade framåt, isen flöt bakåt.
Hur det nu var så nådde de till slut målet.
Vissheten gav dem kraft och styrka.
Viljan till,
Förde dem.
De valde
Skolades
Fördes
In i
Är.
Snöstjärna virvla
Virvla snöstjärna
Virvla ned
Följ staven
Låt staven rispa linjen
Följ stavens linje
”Det jag ser är en virvel, en tratt, en strut, en Spiral av lindad snö,
Ser snöstjärnan virvla ned runt och i stillhet.
Den håller staven/”skidstaven” i handen och det blir ett spår efter den.”
– Du vill garnera något till någon, göra något vackert, en kaka.
Du tar papper och gör en strut.
Se nu de vita sidenbanden du lindar dem runt struten, där är bilden,
Du häller kristyr i struten, det är inte kristyr det är snö eller det du ser är de vita banden från insidan.
Dessa band kan icke läggas sida vid sida, de ”lappar” snuddande över varandra, de håller varandra i handen, de håller linjerna samman, de blir ett fast verktyg eller redskap.
Du ser snöstjärnan virvla ned följandes bandens linjer.
Det är så att denna kristyr är himmelskt socker,
Det är icke för löst och icke för hårt.
Sant är det att det stelnar, alla hållbara linjer eller mönster stelnar.
Inte förstelnar – stelnar i skönhet,
Det vill säga skriften skrivs och linjernas mönster är hållbara går att leva med och i.
Det blir skönhet till alltet.
Från en punkt utgår strålande ljus.
Det du ser är också en snötromb,
Det gnistrande vita ljuset är oerhört starkt,
Det är en virvelvind och det är upplevelsen av att falla virvlande ned utan fotfäste och bevara stillheten i vissheten att fästet finns där och är där.
I den stund livet blir förlöst är upplevelsen verkligen att virvla,
Snöstjärnan visar er något,
Vattna
Vattna jordens marker,
Regn faller ned,
Hur får du en iskana?
Du vattnar den och den blir slät och fin att åka nedför med ett pärlande skratt,
Med pirrande upplevelse i maggropen,
Solar plexus strålar kittlar insidan.
Då isen är för lös blir den slaskig och då den stelnar av kylan igen blir den icke behaglig att åka utefter. Då har den behov av att bearbetas, den vill det, den älskar skratt, pärlskratt.
Vad är det isen säger,
Den är tanken, den isklara tanken,
Den har behov av att förlösas.
Då så sker fylls själen med ljusglädje,
Kittlar livet inifrån.
Snöflingan: I andens ljus strålar själens skönhet.
Snöstjärna virvla
Virvla snöstjärna
Virvla ned
Följ staven
Låt staven rispa linjen
Följ stavens linje
Visst kan Vi föra dessa bilder in i ”högre dimensionalitet”, men varför? Är inte bilderna tämligen klara. Allt liv runt er har så oändligt mycket att förtälja,
Lyssna med din skönhet du vackra själ.
…
Du
Blickar ut
Över öde lagda marker
Bär bort tunga stenar
Den största bär du kämpande
Uppför berget
Lägger den högst upp
Du tappar fästet
rullar nedför
Stannar i dammvirvlarna
Du jonglerar stenbollar i luften
Slåss med din egenskugga
Du ser stenar spricka tårglöd
Lägger dig ned
Lyssnar till hennes hjärta
Sätter dig stilla
Ser den
Vänta
Klättrar medvetet uppför
Stegen bärs av vingar
Visshet
Känner dess längtan
Du lyfter foten sparkar
Ser den flyga
In i
Mål
Du dansar jublar
Sjunger lov
Ljuset strålar
Stenvingarna öppnas
Du flyger fri
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar