i gudomens kärlek

I gudomens ljus skapas allt,
Var strömmande ljusbärare,
Bär ljusstavar,
Våra händers stavelser,

Genom gudomens ljus skapas allt ständigt på nytt.

Kronblad efter kronblad faller ned
Kronblad till kronblad finner varandra
Läggs sida vid sida

Vad säger dessa ord, allting skapas i gudomens ljus, inte i sorg och inte i tyngd, i ljus. Ljuset är ordens andning och varje ord är fyllt med kärlek.
Mannen är ljus och kvinnan är värme.
I gudomens ljus strålar anden av Fader och av Moder.
Logos andas visdomens ljus Sophia bär vishetens mantel.
Ordet är gärningen och hjärtat,
Var ljusbärare i skapande ord,
Varje ord är stavelser ljusstavelser – ljusskapelser.

Genom gudomens ljus skapas allt ständigt på nytt, livet har ingen början och inget slut, vaggande vågor ebb och flod stranden är där nära eller i fjärran alltid nära.
Lyssna till jordehjärtats rytm det upphör aldrig,
Våren vaknar sommaren sjunger hösten bjuder vintern ser i klart ljus.
Kronbladen – liven vandrar in, över regnbågsbron tar ett skutt in i sin livsdröm,
Faller ned,
Kronbladen hörandes till ”samma” blomma finner varandra.
Sida vid sida vandrar de i livsgärningens hjärtrytm.
Sida vid sida, om varandra är deras händers skrivna linjer med osynliga tecken.
Bladen är skimrande röda i kärlek,
Vita oskrivna rena drömmars ljus,
Kronbladen vecklar ut sig, ja de vrider sig sakta upp och ut,
Piruettrörelse,
Strålar i kärlek.
I blommans mitt
Guldbärande daggens droppar,
Vattenögon
Solstrålar
Månstrålar
Omfamnar varandra
Ler i morgonrodnadens famn.

I gudomens ljus strömmar kärlekens kraft.




















Jag lyfter mitt hjärta in i din värme
Slut det varligt i din hand

– Upplevelsen av det andliga livet,
Är inget mindre än att vara vän med sitt själv,
ibland tror människan att det måste vara stora hisnande upplevelser – blixtnedslag eller syner.
Du har många gånger under de senaste dygnen sagt;
Stjärna fall ned över mig lyft mig bort,
Nu säger Vi;
Upplevelsen av det andliga livet är Ande fall ned över mig, det är regn fall ned över mig, stjärna fall ned över mig – det är en djup sinnesupplevelse.
Du undrar ständigt över om det är dina egna ord,
Du är receptor,
Du förmedlar
Kärlek
…

Orden för mig – i min värld – har så många färger.
Sakta – börjar jag kunna utskilja/urskilja människans djup och yta. Ytan från djupet – djupet från ytan.
Tidigare har jag endast haft tillåtelse att se det inre, sanna ljuset. Nu börjar jag att se ytan.
Kanske är det så att de känner jordkvinnans trötthet och därmed sårbarhet.
Ja – jag börjar se ytan och ändå älska djupet.
Det är så att bakom ytan gömmer sig inte ondska.
Det finns många lager runt modern. Många sjalar, hudar, skinn.
Längst in finns det svarta, den svarta Modern finns längst in.
Hon är inte >ond< hon är möjligheternas Moder- Blodstenen.
Då människosjälen börjar bejaka glöder magma.
Hjärtlinjerna,
Den röda Moderns hjärta.
Ja, den svarta Modern är natthimlens stjärnhav. Det går inte att hela tiden stråla, strömma kärlek i ett hett flöde.
Vulkanen vilar i långa tider. Den okontrollerade kärleken blir lavaflödet, ur positiva eller negativa aspekter.
Detta är beroende av utverkaren.
Den blå Modern är ömhetens värnad, genom den blå mantelns svalka öppnar hon vägen till den vita Modern.
Då sker det sanna mötet.
*
Dagar och NätterNätter och dagar ser en vacker böljande rörelse,Skönhetens dans... då vi stannar upp och andas,Då öppnas de vackra orden,
bärs av vindarna till de fyras händer,De vattnar jorden med skönhet,