kristalljusets vita stränder

Snövindarna skapade vita stränder
Smeksamma ljusgnistrande svall
Bäddades runt markernas sovande hudar
Himlen badade guld
Zinnober
Skira mörkermoln
Lätta
Lyftes
Skimrande blå fingrar slätade ut fårornas blödande sår
Non böjde huvudet åt sidan
Lyfte handens skål
Öppnade fingrarnas ljus
Kände hans panna
Han lade armen runt Non
Vindarna susade marsvärme
in i deras stenstodsgestalter
Strängarna skimrade
klanger
Fylldes med ljus
Över dem log de tre solarnas vita ljus
…
Du talade idag om kristallrikena,
Inte talade, du skrev eller levde med dessa bilder.
Kristallerna kommer från berget och är därigenom mineraler.
Bortser vi nu från det mänskliga och ser in i berget.
Ser vi gnomerna, men specifikt ser vi dvärgarnas och deras smideskonst.
Dvärgarna lever i berget och utanför,
De är i helheten liksom ni människor.
Deras hackor klingar i berget,
klangerna fyller berget,
De hackar fram, lyfter fram ädla stenar och metaller.
De lyfter fram stjärnornas stoff.
De smider svärd och redskap till livet.
De slipar kristallernas ljus.

Marken andas sakta
Vit sidenjord skimrar

Djup sång
Välver om

Hackor klingar i berget
Klanger fyller

Berget andas ut
Alltet andas in

Hackor klingar i berget
Klanger fyller

De lyfter fram
Upp stiger ädla stenar och metaller

De slipar kristallernas ljus

Lyfter fram
Stjärnornas stoff

Smider svärd
Smider redskap

Till livet

Du såg vackra bilder hos din dotter.

Du såg jordens ansikte då och nu.
Varken då eller nu skulle vara en realitet utan framtiden.
Bilderna var helheten, alla delarna var förenade i en kropp. Så, separerades helheten till delen, slöjan lades över och det medvetna viljandet måste av och med nödvändighet födas.

Du såg en geolog visa detta med ett pussel av jorden.
Först såg du äggformen,
Lugnt stilla svävande,
Runt.
Du såg alla delarna sammanfogade,
Sakta separerades de av rörelsen,
Haven strömmade emellan smekte strändernas linje,
Alltet eller världen blev världsdelar.

Helheten
Andas

Lugnt stilla svävande
Runt

Alla delar
Sammanfogade i är

Inre behov
Strömmande livsrörelse

Sakta separeras kroppen
Varsam andning

Haven strömmade emellan
smekte strändernas linje

Alltet
*
*
*
världen blev världsdelar
*
*
*
Ändå
Andas helhet i är
Sakta separerades de av rörelsen,
Haven strömmade emellan smekte strändernas linje,
Alltet eller världen blev världsdelar.
Rörelsen kom inifrån.
Så är det;
Barnet föds in i livet, kroppen växer, utvecklingen sker inifrån.
Så skall det vara.
De omgivande åskådarna ser barnets väg, lyssnar till behoven och söker svara till detta.
Då blir barnet en hel sann människa.
Då den ena yttre bilden efter den andra läggs på barnet, delas barnet,
Barnet splittras och revolten är att invänta.

Du såg också något helt underbart;
Du såg stora kroppspulsådern hos en giraff.
Giraffen har en lång hals, då giraffen böjer sig ned blir det övertryck.
Vad sker?
Du såg en skål, du såg stora kroppspulsådern – kanalen – källan gå in genom ett hål, strömma in i skålen. Vad hände nu, det uppstod en #motrörelse”/ en mötande rörelse. Från ”huvudet” kom det ett ”nät” och lade sig runt pulsådern och grenarna. Det såg ut som ett träd, ett liggande träd. Nätet lades nu runt, samtidigt kan nätet lika gärna vara en hand.
Den vackraste bilden är att mannen omfamnar sin älskade kvinna.
En tryckutjämning sker.
Livet blomstrar inom dem och runt dem.

Åter har du fått bekräftelse, du har sett helheten och delarna ur en geologs synvinkel, du såg det genom Våra ord och bilden vidgades i det oändliga till liv.
Du såg delen och helhetens vakande hand över, samt mannens och kvinnans liv ur en fysikers/vetenskapsmans och forskares synvinkel, du såg detta genom Våra ord och bilden vidgades i det oändliga till kärlek.

Du såg blodådror,
Delar av dem, dessa andades ”egenliv” lugnt, jämnt och stilla, i harmoni.
Så – plötsligt, andades alla delar (på bilden såg de ut som ögon) i samma takt eller kanske skall Vi säga otakt.
Detta ledde till förtjockade blodåderväggar.
Detta sker då balansen rubbas.
Detta är vad som sker då en ”guru” tar över flera eller många livs tankar. Tar över dessa livs själstankar och hypnotiserar eller ersätter dem med sina egna.
De andades livsrytm, hypnotiseras och andas nu arytmiskt, väggarna förtjockas, fängelsemurarna växer sig tjockare och tjockare för att de ej skall kunna egenandas.
Det är exempelvis vad som sker vid massjälvmord, gruppledaren befaller och de gör utan att veta vad de gör.

Detta kan ses ut ur ett annat perspektiv, detta med andningen.
Det kan vara en människa, eller ett barn.
Barnet är fyllt med blodandning, det andas med barnet, omgivningen söker att forcera rytmen och barnet gör sina åderväggar tjocka för att skydda det egna livet/livsdrömmen.
I båda dessa fall blir det övertryck eller högt blodtryck.

All död börjar med liv,
Allt liv börjar med död.
Ser ni det kan inte sluta med vare sig död eller liv.
Död och liv eller liv och död är vänner med varandra.
De är broder och syster, make och maka, dag och natt, ebb och flod, sol och måne, öken och oas, mörker och ljus.

Vi talade för någon natt/dag sedan över detta med sömnen, tilliten till att vakna och rädslan för att inte kunna somna.

Vilket är det högsta tillståndet av delaktigheten?
Det är att helt släppa den egna tanken,
Det är att uppnå levande stillestånd,
Levande stillestånd i huvudskålen,
Det är gesten av skålen du såg igår,
Skålen ditin pulsådern gick,
Eller röret med förgreningsrör,
för att övertryck inte skulle uppstå träddes ett ”nät” eller en huva över.
En tryckutjämning måste till.
Nu vill Vi inte säga: dränk er, eller stryp er. Men det är ungefär den upplevelsen, det är bilden från serietidningen, där någon får ett knytnävsslag och stjärnor snurrar runt.
Vi förespråkar absolut inte våld.

Se nu dessa bilder,
Då ni ligger under vattenytan eller håller andan en stund, fylls huvudet med tryck, samtidigt är det en upplevelse av att huvudet blodfylls, det dunkar verkligen hjärtrytm till dån, efter en stund blir det mer en upplevelse av att huvudet fylls med bomull. Ni stiger upp till ytan och andas ut och in.
Det är också bilden av Delfinen eller Valen.
Detta är föreningen av undertonen och övertonen.
Det är ävenså bilden av feber.
Strypningen; huvudet ”snörs” här av, men upplevelsen är likartad, efter en stund släpper den oerhörda anspänningen, vilken ni lever i.
De gamla läkefolken visste detta, de tryckte på specifika punkter och kroppen slappnade av,
Ett slags djup avslappning till läkning.
Knytnävsslaget då?
Se handen,
Armen är ett rör och fingrarna är förgreningar eller grenrör.
Detta är den högra handen, gärningens hand.
Den vänstra handen omfamnar dessa överljud och lugn infinner sig.
Plötsligt synes stjärnringen på himlen.
Den lille skuttar från stjärna till stjärna
Klangerna stiger
Stjärnorna
Upplöses …
Vad har allt detta med liv och död att göra?
Universums skapande skönhet är jagets alla jags högsta livsimpuls.
Detta jag är det högre jaget, genom detta jag förverkligas den individuella friheten och självverksamhetens sfär. Livets högsta ståndpunkt är alltså att förverkliga den gudomliga visionen som är inbyggd i det högre jaget. Det kan endast ske i den totala andliga friheten där delarna andas in och ut, därigenom upphör begreppet död som slutpunkt att existera, det blir en filosofisk akt. Ett äktenskap blir det.
Målet kan aldrig uppnås, självmålet då det förintar sig självt.
För att livsmålet skall kunna förverkligas kan det inte vara allmän egendom, det vill säga ett annat liv kan eller får inte tillåtas att ta över själstänkandets andemening, för att göra det till en allmän real sfär.
Metamorfosen eller jagets förädling består i att i frihet upphöja sig över sig själv och bli sitt själv.
Vilket är det högsta tillståndet av delaktigheten?
Det är att helt släppa den egna tanken,
Det är att uppnå levande stillestånd,
Levande stillestånd i huvudskålen,
I och med att ni vandrar eller lever kan jaget aldrig bli absolut upphöjt, då skulle ni inte längre vara människor, då skulle jaget endast verka för den egna njutningen, det högre jaget skulle upphöra att existera ni skulle endast verka för mig själv inte för mitt själv.
Ser ni detta är bilden av dagsmedvetandet och nattmedvetandet.
Under dagen kan ni vandra mer eller mindre kända steg, ni behöver inte avkänna, ni kan ”köra” på rutin, vid trötthet.
I nattens famn är inte allt självklart, ni är tvingade att öppna era sinnen, skärpa era sinnen.

Genom att det egna jaget dör, vaknar det högre jaget. Det egna jaget kan inte helt utsläckas, deras verkan, samverkan är höger och vänster hand.
Låten den vänstra handen veta vad den högra handen gör.

Då väsendet inser med full klarhet att intet och ingenting är ett slut utan en början upphör den negativa profetian.
Ur askan stiger diamanten
Kristalljuset
Eller Fågeln Fenix