drömmar följer var rörelse
lyssnar dig
svarar dig
du vaknar och drömmen
drömmen är ett otydligt blad
kanske är de
var du för trött för att djupminnas
du minns kanske strofer av drömmen
enstaka
utrivna sidor
hopknycklade lappar
strofer av drömmen
enstaka bilder
det är i det skeendet du har behov av att tömma dig
detta för att ej fylla i dina drömmar med murbruk
du minns kanske strofer av drömmen
låt det vara så
du minns kanske enstaka bilder
det är gott så
din röst stakar sig i beskrivandet
du söker
tolkaren
tolkningsropens stämma
söker tämja vinden
elden
allt det du ser i dina försök att genom det yttre tolka din dröm
det du glömmer i din iver är
att allt du ser är så att sägandes fyllt upptaget av i
att väva
sin
dröm
bokmeter efter bokmeter skrivs om drömmars budskap och jag frågar dig stilla
varför ”tolkar” du ej din dröm genom att ”sluta” dina kronblad runt dig
dina själsblad
samt
tillåt dina ljusblad
du är i din kärleks blom
förtälja dig din dröm
i det gryningen nalkas är det kommet av din nåd att sluta fred
fredsfrid
med dina drömblad
”varför spottar du mot vinden i motvind då du vet
att du genom detta beteende bespottar ditt eget ansikte”
*
(o v a n a)
i natten satte hon sig upp
ett blad av
ovanvinden
varför är mina händer ovana
ovana vid
kölden
hon förde händer
sakta samman
med blicken stadigt i
skeendet
bollen
bollen i hennes hand
händer
andas
mjuk
lätt särar hon ömhetsfingrar
i fingerblommas
inregård vaknar
dunboll
flyger nattens vingar
vita
in i dagskål
*
(hällristan)
de riste hällens hår
naglar av förtvivlan
av vrede
över vågkammarna
vilka utan sans kammade deras tovade hår
strå till strå
lades
till
rätta
vågkammar hölls i visshets händer
kammade
skuggtovornas
reden
solen sköljde
mattade
ur
i natten ströddes
måndroppsklanger däri
lövgroda
lyfter
vatten å sen
dagslända vänder vågar av värde
i skogen sitta de
under
underhjärtbladen
flätar hällens hår
med månfingrar till soldans
purpurfjäril
flyger genom ögon
*
(visa mig)
visa mig
önskar ej vara visande
låt oss tillsammans
visa
såg du vitfjärilar
lyfta det
kala
slånbären
bär
min eldröm
nyckelpigor tusenden lapar solnycklar
vem gjorde min docka
vem stack nålar i mina ögon
slånbären
bär
min eldröm
åkervinda lade sig runt min vrist
lyssna till nattsländans vakna sånger
åkervindan
öppnade kalken
varför tämja vinden
varför tämja elden
varför
tämja
slut dina kronblad runt dig
dina själsblad
se din dröm
tillåt dina
ljusblad
berätta
dig
du är i din kärleks blom
den
förtäljer dig
din
dröm
vem
vem utanför dig kan berätta dig
dina drömstigar
se dina vackra länder
landskap
i det gryningen nalkas
är det kommet av din nåd att sluta fred
fredsfrid
med dina drömblad
vem
stack nålar i mina ögon
det är så
jag såg huset rasa
stenar malde varandra till mjöl
elden i mitten fortfor brinna
blåste
stenmjöl in i åkermarker
vem
stack nålar i mina ögon
moln rörde vid mina sinnen
byggde husets verkliga
tolv
ser ros växa
utan
jordspill
älskade
visa
mig
tillsammans
är jag
mer än mig
du mer än dig
eldmoln stannade vid hennes sida
och honträdet dricker sol ur molnhand
kronfingrar flätas samman
*
(vandrare i vind)
och
var du än
är
vandrare i vind
solspinnare
vilken rör vid måndroppsklanger
vilken smeker hudens
hjärta
vilken väcker
sången
visa mig
kyss mina ögon in i höstglöd
och jag skall
öppna
mina
fingerknoppars
doft
för dig
vandrare i vind
och
var du än
är
kanske
jag
gömmer mig
ty jag har glömt
allt
detta
men är du
då hjärtvet
du
under vilken kruka vid min tröskel
nyckeln
väntar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar