visa mig
du ber mig visa dig
visa
dig
jag ber dig
visa
dig
visa
dig
ser du barnet med handen – händer framför ögon
nu ser du inte mig
du ser mig ej
ser du
barnet andäktigt lutad över dina händer
knäpper på sin luta
i månsilvers
ögon
mildvida
du har ett ting i dina händer
sakta öppnar du dina händer
din
skattskål
er skattskål
inför barnets;
visa mig
andäktigt följer barnet rörelsen
upplever du
barnets porlande glädje
porlande källa
stiger
stiger ur barnmarker
barnmarker
bubblar ur
mun
körsbär
smultron
rosenfjäril flyger himmelsskyar
porlande källa stiger
stiger ur barnmarker
bubblar ur mun
strålar ur ögon
ur hud
urhud
skimrar
du dricker porlande källvatten
ni skänker
ni
skänker
varandra
livsskatter
visa mig är en bön
är en fråga
är ett svar
sprunget ur vishet
vis
visa
visa är de ögon
de ögon vilka ser örnen sväva himmelssången
vilka ser vindens rörelse
hur vinden
är
allts
rörelse
örnens skarpa ordblick
svetslåga skär rent
sömmar
är
motstånd smälter
visa är de ögon vilka ser örnen sväva
sväva himmelssången
vilka ser vindens rörelse
huru vinden är allts
andning
huru vinden däri skapar andningsmöten
skapar kemiska föreningar
kemi är
en vacker stjärnådra
kärna i äpple visar dig
ser du barnets porlandeljusa ögon
i mötet med äpplets kärna
visa är de ögon
kemi är en vacker stjärnådra
vinden rör vid
skapar
för
eningar
andningsmöten
klusterögon
klusterark
arken seglar lugn i
stormvirvlar
följer
med
ser du barnet andäktigt lutad över dina händer
du har ett ting i dina händer
sakta öppnar du dina händer
din skattskål er skattskål
erskattskål
rymdskål
i universum dansar stjärnor
kristalltoner
väver
ur tysta
inför barnets; visa mig
andäktigt följer barnet rörelsen
upplever du barnets porlande glädje
porlande källa stiger
stiger ur barnmarker
bubblar ur mun
körsbär
smultron
rosenfjäril flyger himmelsskyar
urmoder
vaggar
sitt
barn
blåskimrande
jordepärla
porlande källa stiger
stiger ur barnmarker
bubblar ur mun
strålar ur ögon
ur hud
urhud
du dricker porlande källvatten
ni skänker
ni
skänker
varandra
livsskatter
visa mig är en bön
är en fråga
är ett svar
sprunget ur vishet
vis
visa
visa är de ögon
de ögon vilka ser örnen sväva himmelssången
vilka ser vindens rörelse
hur vinden
är
allts
rörelse
andning
ja
de ser elden i det elden är
blod är en mycket egen saft
kyld är den
är den rubinen
i rubinens form
i dess värme är blodet
eld
och elden är allts levande
blod vilket skänker båd ljus och värme
elden
kärleksorden
ordonans
i det jag säger överraska mig är ej innebörden att jag ser ned på dig, är ej innebörden den att jag ej ser dig inneha ”kunskap” – hur skulle jag vilja eller kunna i det jag vet att kunskapen är samlevande, i det jag vet att varje droppe är pistillens mjuka öga –
i det jag säger överraska mig avser jag; bara stå – stå framför mig och säg hej här är jag
visa mig ty jag bär ej vilja vara den alltid visande, bär ej vilja vara en begärskompass
låt oss säga att den är: du törstar
glaset fylls på
är fyllt tills mottagaren har tömt glaset
i det den törstande tömt glaset
återkommer törsten
så upprepas det
och var gång glaset är tömt ställs det på hyllan
bak stängda dörrar
har du sett glas vilka ställs in i skåp och står där obrukade länge
det finns alltid många vackra glas att finna
visa mig
tag min hand
visa mig
orden
ordet visa
kan vara en
sång
kan vara handen
handen vilken lyfter slöjan samt uppenbarar
kan vara
ögonen
ögonen vilka talar
talar
kärleksorden
visa kan vara kloka
klokhets – visdomsfolken
kan vara
vishetens moder
i visdomsmoders hjärta
hon säger
tämj ej
vindarna
tämj ej
elden
se solens uppgående
samt nedgående
dessa hör samman
ihop
det glödande havet
haven
glöd
glödande bladen
varför
varför skall du fläta eldens hår
lågorna
varför skall du tämja vinden
fläta vindens hår
det tämjda
upplever
djupupplever ej längre sin styrka
”har förlorat upplevelsen av sin styrka”
känna är ytans andning av upplevande
känsloknoppar
styrkan är i
se huru de brista i solgryning
har förlorat upplevelsen
känslan
fladdrande
irrande
vilse
i glödhav
av sin styrka
ty genom tämjandet har en mur
en barriär byggts till det vilket är upplevandet
upplevande
upplevandedjup
upplevandehöjder
*
(ordonansblad)
vände ansikte
in i
blåvingad
natt
hon skänkte mig månblad
och detta månblad skrudade mina ådror
i det jag sjönk
sjönk in i hennes bröstgömme
däri
däri dansade jag in i
solögons glöd
bugade mig ödmjukt
i
gryningssångens bud
ordonansblad
silverne
fågel
bar min stämnyckel
auraklanger skriver
morgonvindens
väg visare
*
(oblatnäbb)
månmoder
blickar in i hjärta
violinens strängar
av regn
ljuda
vemodsstigande
lugn
och du
vindvandrare
lystrar
och vindmoder frågar dig
var
var är din brustna stämma
väver du
vindvandrare
hennes mantel
mellan stammars
viljesvepande
måne
blåsilvrande
blickar in i hjärtskogars skugghängen
spänner båges ljustråd
ena halvan av enhet
släpper pil
skriver
är
fågel
fågel
flyger
bär opalen i näbb
regnbågsguldad mantel
skimrar
fjäderlätta dun seglar i havets hand
drömhav andas
pilspets skriver namnet
namnet
ditt
stegen stampar
djupa gropar
vad
skall du
så
däri
förälskan
för älskan
flyr du
det är ej stjärnträdens mening
spänner
båge
pilspets skriver namnet
skriver namnet
ditt
i hennes sidenvars mjuka bolster
blixtregnen skär genom
det slutna rummet
vrider loss
dörrar
fönster skallrar
glasfåglar flyger
stjärnskogar
i natten sätter hon sig upp
gropen
gropen
ser
hon
gropen
i kudden
avtrycket av en längesedan kyss
ett blad av ovanvinden
fladdrar
gropen i kudden sträcker rotbäckar vida
marker slätas ut
vad sår du
däri
sår
en
murgröna runt hennes livgördel
spetsbårdens vita knyppelrosor
löser upp sig ur
skallror
ljuder
i morgonvinden vandrar rosen
gonggongens
klanger
till
stig ur
din sömn
fågel
fågel
flyger
ur
ur
bär opalen i näbb
släpper den
runt hennes hjässa
regnbågslotus slår ut bladvingar
hon dansar i opalgårdens
månskimran
med
dig
ty du gav dig modhanden
i varandras armar
skriver vi
ljuskrets
värme
opalrosor blomma i vårt hjärta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar