barnet ser genom vackra ögon
det är först vid vuxen
barnet ser med tabuögon
skeendet barnet ej förstod i den stund
de stunder det skedde
barnet är
förlåtelse
ser genom vackra ögon
och varför är måndagen den första klangen
varför är måndagen månens dag
så frågade jag barnet
barnet fattade min hand
lade handen till sitt bröst och jag hörde det rena hjärtats klanger
ser du stigen vi vandrar
in i nattens mantel
en gläntad dörr, en gläntad ingång, en springa
kom så springer vi med lätta fjärilsfötter
så sprang vi lätta vindar en stund
en sträcka, sträckte handen ut
i handen lades av månmoder strimma i handen
strimma av månsilver
och barnet sade
du stillnar var gång du skriver månmoder
månsilver
måndag
ty du ser mån
mån i bemärkelse grad utsträckning
i bemärkelsen av
måna om
värna om
och så är det
du står på tröskeln
på första trappsteget av det sjunde
du har badat i floden
du ser vägen
molnen av gångna har skingrats
ty du lade dess dagar – veckans, ansade vecken från vägdamm
i dammen seglar näckrosen i lugnstilla och strimman håller du i din hand
strimman är klangstaven vilken stavar ditt namn
rättfärdigade handlingar har ofta lindats in i mjuka leenden, bak slutna, halvslutna ögonlock
och alla har de sagt sig ha rätt till att fängsla, pina, våldföra, avrätta och mycket, mycket mer, allt i rättfärdighetens namn
se detta i urbegynnelsen så vackra ord
se dess sorgkanter
sorgeband i nuvarande
nu varande
rätt
färdigade
skulle vilja skriva rätt färgade
färgade till rätt
rätt färdigheter
rätt färdig heter
färdig heter rätt
och vad är det dessa rättfärdiga gör bakom masken av säkerhet
de gömmer sina svaga punkter, akilleshälen
jag undrar varför
de ej vandrar med månstav i hand
klingande
klara
lade dess dagar – veckans, ansade vecken från vägdamm
i dammen seglar näckrosen i lugnstilla och strimman håller du i din hand
strimman är klangstaven vilken stavar ditt namn
*
(luftfnöske)
frös så oerhört
om fotarna
golven var kalla
om axlarna
klippte molnfåren
i molnhimmelsäng
tvagade
molnull
i molnbäcken
kardade molnull
spannmolnull
färgade ullen med molnfärger
varpade lufttrådar
drog på luftvarpen
på bommen
trädde lufttådar
i solvögon tomma
i luftkammens tomma
knöt lufttrådar fast i vävbommen
vävde i luftvävstolen
luftväv
lade luftmattor på golvet
lindade luftsjal
om axlar
det kändes bättre än inte alls
tills taket
ramlade av huset
sopade ihop skärvorna
i mina händer
sen satte jag mig i himmelsängen
spelade
luften ur
det svarslösa
tvagade mig i daggkåpeblads händer
i bäckens klara gåva
nattskrud
den med spetsbården
bär jag
vacker är spetsens rosensång
vit rodnande vid drömmens dröm
i natten släppte jag
klädoken
klä doken
kläd oken
vindar
lyfte kjolar
kjolar är så mycket mer
höljer värnar smeker
sa vinden
bar mig till en stig jag ofta vandrat
i fjärran såg jag bergen resa sig
vågor dalar höjder
kammar
kammar molnen
slätten
ren
lyfte glaset helt rent
fritt från imma
silverne klockor
ljuder
i trädets fingrar
vita kaniner
mjuka molntussar dansar
stenar bär i himmelsflodens
klara strömmar
vindar
ler
de långa hornen ljuder
gongongar spräcker
lagda murar
silverne klockor ljuda
i trädens fingrar
strupsegel
fylls
bergen löses
sanden lägger sig i mjuka vågor
stjärnor bäres i händer
i nattens klara
vindar lyfter nattens mantel
baldakinen böljar
tältfliken
föres
till sidan
stiger in vilar i mjuka kuddar
eldfat glöder
dofter
stiger
mörka ögon
klarnar
stjärna
i din
hand
du lyfter duken
stavar vilka höll möts
är blommande
grenar
rötter
är
bäckar
vattnar
sand
stammen är
vår förenade vilja
kärleksvilja
ur denna
växa
en rosenlotus
ännu en stund dröjer baldakinen
vi sitter i eldskimran
dina ord omstrålar
och jag andas
liv
bilden av dig
nära
löses
baldakinen är vingar
berg växer ur sanden
vinden
bär mig till en stig jag ofta vandrat
vid foten av berg
landar jag
vit är nattskruden
med spetsbårdsfållen
löses
vid vart steg löses rosenbladen av är
och floden av är skimrar i framblick
lyfter händer
bär lågan
vandrar stigen
står i bergs krona av stenar
planetsfärers danande
vita stjärnblommor
de är där
för
mig
blickar
vida
månsilverdalen möter mitt är
och hon sköljer mina matta
jag lyfter mina händer
lågan
är en fågel
vilken bär min sång till dig
i träden hänga molnkjolar
det blir regn
ler
vinden
lågan släckes ej
det vilket är
är
endast den vilken kan höra hör
klangfåglar lyfta ur träden
regnbåge
är lågans
värnandehänder
*
(eldsjäl)
kan jag väl vara en eldsjäl
för
dina ögon
då rör jag vid taggarna i hennes bröst
lyfter
rosensången
in i
dina mötesögon
så är jag
en eldsjäl
vilken i kupade händer
bär glödens
djupa
värme
i de stunder du
fryser
(härförliden)
begav mig in i vimlet
viljan
känna
livspuls
känna
liv
drog mig
var min släde
i dagen
mötte härförliden en man
en stund varade en stund
han kom fram
bara
sådär
sådana steg tilltag smakar gott
och mannen började tala
inte
om
runtom
utan det han lärt
han talade
ur sitt hjärtas kunskapsbrunn
den gåvan önskade han giva mig
han stannade
för mig
vi hade aldrig mötts
mötet passerade
förbi
kanske såg han mitt behov av
en röst
han kom fram
bara
sådär
uppskattar mötet med en man
vilken ej talar
om
förbi
utan talar ur det
han andas i liv
bara vågar stanna
i nykterljus
kanske såg han mitt behov av en röst
kanske lyser det i de stunderna i mina ögon
jag är kvinna
begav mig ut i vimlet
till stadspromenad
för att känna att jag människolever
för en stund mötte jag en man
han kom fram
bara
sådär
en man såg mig
stannade
kanske
såg han mitt behov av en röst
jag tackade honom för
samtalsstunden han gav
såg honom gå
och hur konstigt det än höres
så är det efter dylika möten
stigen andas
tyngre
mötet lever
i mitt hjärta
i tacksamhet
någon stannade
bara
sådär
för en stund på stadens torg
fick jag snudda vid
kanske
jag är kvinna
har en kvinnoröst
för en stund mötte jag en man
han kom fram
bara
sådär
det
var konstigt
tror jag fortsättningsvis stannar
inom boplatsens väggar
*
(somnade aldrig)
somnade aldrig
sov
salvia omfamnar vakan
sömnfågel frigjorde
lade pärlas skimrande hav i ögon
ur kuddens var
stiger jag vaken
vindspelens klangvärldar
rör vid mitt inre
vindspelens klangvärldar
bär drömstigars möte
deras händer
snuddar vid varandra
däri månstrimma
väcker solstrimma
nog
näckros omger gryning
sömnfågel
rör vid
snäckans stämma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar