(hjordsöm)
det började så
de
började
så
och livet
livet
är en hästsko
en hästsöm
vänder du hästskon upp och ned samt spikar den på din vägg
då säges lyckan rinna ut
väder du korgen upp och ned rinner bären ut
vänder du hinken upp och ned rinner vattnet ur
vänder du hästskon med öppningen upp
då stannar lyckan
så sägs det
så stannar bären i korgen
så stannar vattnet i hinken
minns att lyckan är bestående av alla livsskimmer
högst upp
i skyddat läge
sitter jag
klipporna
är de stenblad
sand vilken krupit upp
ser du barnet krypa upp i modern knä
fadern täljer vidare
spånlockar
ringlar glatt runt familjefärden
upp har sanden krupit
in i solögas knä
solfingrar visar
vyer
vackra
visar örnen
vithuvads
vemodssång
vingspetsen snuddar vid min kind
lyfter tåren från mitt öga
droppen lägges i bladets hand
skymningsdaggblomma
gryningsdaggblomma
månskensblomma i din hand
klippor
sandstensklippor
sannstensklippor
skimrar
röda
mjuka knackningar höres
fadern lyssnar
lägger handen till
ser bergets hud
skulpturerar ådringsmönster
familjefärden
där sitter jag i skyddat läge
helt fri
vindar
mjuka
fläktar
min hud
skimrar rodnande
långt där
ned
ser jag hjorden
doften
gräsdoften stiger upp
jag andas in grönhavets vågor
en
en
blåklint
flyger molnhästen upp till mina ögon
vallmodrömmen
böljar
skrifttecken
himlar skiftar röd eldskrift
skulpturerar ådringsmönster
familjefärden
intet kan störa hjordens frid
ense är de med havens vågor
ense
de ser in i mig
jag ser in i hjorden
vi skrittar mjukt
hans händer smeker trummans hud
vi skrider in i trav
hans händer smeker trummans hud
vi stiger in i galopp
trumman sjunger genom hans fingerljus
örnen sluter vingar om en kvinna
vid bäcken sätter örnen henne ned
flyger ett varv
hon ser
vitskimrande
med mjuka tassar
nosar hon
hörande
sången
iakttager
mannens ryggtavla
ser den vändas
hans hjärta är av ljus
sakta smyger hon fram
han andas lugn
fingrarna smeker trumman
en kvinna släpper klädnaden
se
jag står här
naken
ej förklädd
jag litar till din stämma
en man
en kvinna sitter i natten
elden brinner
gnistor tändas
i ring i himmelsnatt över dem
runt dem
stämman leder dem lystrande
i nattens
bara himmelsljus
rör du vid min själ
ådringsmönster förverkligas
i sinoms medvandring
*
i nattvinden sitter en kvinnosjäl
vid månkälla
doppar vingpenna i
kristallklar
droppe
skriver drömblads verkliga
stigar
i morgonvinden
öppnar hon sina helgelseblad
andas kärlek till
till möteshanden hon ser
låt mig berätta ett vackert i stund möte
mötte en man
en vacker man
domkyrkan var vid min högra sida
son samt femårsvis var medpassagerare
framför oss stod en ståtlig staty, vi hade just stigit ut ur kyrsalens valv
beundrat
lyssnat
sett
femårsvis hade en vacker stund i kyrkans hägn
frågor med svar gav han
sonen vandrade lugn med
beundrande
iakttagande
tyst
så steg vi ut i dagens sol
och det var i den stunden
den tunga porten är vidöppnad
invälkomnande
vi var besökande i historieregn
stiger ut i
in i solleende
moln öppnar sig
kanske är det porten
en man med varmblick stannar
berättar statyens liv
kyrkans liv
stadens liv
skolvägarnas vandringar
fylld av
värme
gåvan han skänkte femårsvis – oss – var solvärldar
jag bugade mig i värmeleende
såg honom vandra vidare
en solstråle i en molndag
vi vandrade till bilen å kullerstenar mellan åldershus av timmer
grovhugget timmer
kastanjeträden lockade femårsvis
här och var vissnade blad vilka vinden mjukt
virvlade runt
kullerstenar är vackra i vindlek
i sol
i måne
i stjärnljus
kullerstenar är vackra i regn
kullerstenar
lagda i vacker vila
andas de
händer
kärleks
fötter
vilka
rört
dem
de knackade henne upprepade gånger i pannan
sägandes
du är dum eller är du dum
du fattar ju inte någonting
du minns ju inte
de knackade sönder
kan du säga
negativt
krossade alla hennes syner
vad säger du
jag säger
de knackade mig i pannan
därigenom knackades tankeskalen sönder
nöten fann fäste
hasselträd växer ur pannskål
i dalen av trängda stenbördar
de knackade
sakta
öppnades
drömporten
molnväktare hör mitt hjärtas sång
templet
det tempel
hon
så länge sökt
vandrat i
kretsar runt om
sköljer solgryning av
rödvingad örns skimrande cinnoberbröst
skogarna lummiga
bergen
höga
blå
och örnen
rör vid allt
templet visar berget
trappstegen
uthuggna
lagda
inhuggna
templet kupar handen
stig in
hon
fann friden
lyft ur
sänkjordar
i tempelgården
ljuder
stilla
de klockor min hud
så mycket
längtat
till
det började så
de
började
så
i nattvinden sitter en kvinnosjäl
vid månkälla
doppar vingpenna i
kristallklar
droppe
skriver drömblads verkliga
stigar
i morgonvinden
öppnar hon sina helgelseblad
andas kärlek till
till möteshanden hon ser
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar