varför kläder de sig i medeltida dräkter
varför kläder de sig i medeltid
beger sig så klädda in i skogar
är det så
att de söker
vända
loppet
flodens lopp
livsfloden
kan du icke vända
fråga dig varför du skall söka göra
den
vändningen
se pärlorna i dina händer
putsa de mattade
de svärtade
kanske söker de uppleva
de steg de en gång vandrade
kanske är tankens knaster
så torrt
så meningslöst
så sanslöst
sinneslöst
att de
söker minnas
medeltida scenarion
spänning
romantik
drakar
skogarnas levandeliv
det finns de vilka vet varför de kläder sig i medeltid
och så klädda beger sig in i skogarna
för en stund vänder de
den mänskligtillvaro ryggen
vilken ej förmår
skänka dem
det deras själ
trängtar
till
episk nivå
nyskapande skönhet
ur de ögon vilka ser det fyllda i det tomma
episk nivå
det storslagna ordet vilket omsluter dig
transformation
transcendent
trance
form
ation
nation
station
tågen samlas
resenärer samlas på station
en resandenation
befinner sig i en station
jag reser från tron att gudomens ljus är oss avskilt
ty jag vet att vi är gudomens ljus
var en modig resenär
du använder väl inte ett hörn av din karta
din karta är hela livsföljden
ser du orden; ” i den mytiska nivån – ej den bokstavliga – är historierna episka samt heliga”
ser du detta ja i den stunden vaknar du i vissheten av att
kartan är både vägvisare samt målet
det bokstavliga är evigheten vilken söker kvarhålla det förgängligas form från evigs skapande skönhet
inom vilken det förgängliga upplöses samt ständigt återskapas utan avvikelse från urkällan
det återskapande är ej evighetens bokstavliga kvarhållning
de flesta historier byggs upp av offer förövare samt räddare
så sitter en bedömare i västvärldens hörn och förfasar sig över blodiga skådespel
och fasan växer i fasan av sig själv allt det fasan åstadkommit
offer – indianer
förövare – conquistador
räddare – präster
var du än vänder blicken är detta bilden med olika kläder dräkter vilka är desamma, de växlar utseende beroende av folk av plats av socialt mönster
av nationella lagar samt paragrafer
av slutna ögon
överhögheter
underhögheter
så byggs den negativa historien upp
är allt det du ser det du ser
denna historia blir en slags fängelsehåla
vilken håller tidsanden i fast grepp
den blir en plåga
på grund av dess inre visshet
däri startar den ett vridmoment
det vill säga söker vrida sig ur fasans grepp
de folk vilka utsattes – offren, ser ofta inte förövaren vara detta
och de ser ej alltid prästerna vara räddare
förövarna såg ej
prästerna såg ej
förblindade var
båd förövare samt präster
så kanske de var
offren
detta är en fälla att söka se eller utdöma vem var vad
befria dig från traumabanden
ser du
traumabanden är ”motsatsen” till frälsarkransen
så låt pärlorna klinga
ser du barnet
rör vid världsfrånvarons
tidsgaffel
ser du barnet springa med ringen
järnbandsringen
med staven i hand
så vackra
följa de
in i
rörelsen
traumabanden klarnar
ser du
skyarna
ditt hjärta klarnar i nåd
hör du
din yppighetsåder
(dräkten)
tassande
trippande
fötter
rör vid rutan
virvlandeskratt
rutschar
ned
droppar
stiger
upp
ur
vattenpöl
träden
vajar
vind
skymningsvinden
är
en duva
skogsblå
mild
dräkten jag bär
andas
med
kroppen är trött
skymningsvinden frågar
varför vända
loppet
flodens lopp
livsfloden
kan du icke vända
fråga dig varför du skall söka göra
den
vändningen
se pärlorna i dina händer
putsa de mattade
de svärtade
jag säger dig
ormen ömsar skinn
kolibrirörelse
kysser
stilla
jag ser hennes
vandring
hör hennes hud
brista
långsamt
andas
hon
ut
släpp dina dömanden
giv mig icke de avsikter jag icke innehar
släpp nåderegnen fria
dansa dina stigar
i världssjälens
ögonkälla
sänd ditt stjärnstoff
strålandeklart
i
namnlöstas
rör vid världsfrånvarons
tidsgaffel
gaffeltruck
ser du barnet springa med ringen
järnbandsringen
med staven
i hand
knickers
keps med virvelband
vida kjolar
hatt av strå
ringlande lockar
sidenband
så vackra
följa de
in i
rörelsen
traumabanden klarnar
ser du
skyarna
ditt hjärta klarnar i nåd
hör du
din yppighetsåder
yppighetsåder
lyfter finger
berättarljusglädje
skriver
påfågelögas
sannhet
är allt det du ser det du ser
hon släpper ut sitt långa
skimmerhår
lindar
näverstrut
fyller struten med
moln
smaka
godhetens vilja
är allt det du ser det du ser
lurar dig
ögonblänket
livet har mängder av dräkter
dräkter vilka påklätts
påklädes
mig dig
visst är det så
och jag har
tillåtit detta
i tacksamhet kan jag stundtals se dessa dräkter
kan stundtals se
stormslagens
förvridna händer
och släta ut deras lidande
vid stranden ber jag trädens ringar till
i varje båls bädd
lägger jag
en av mina rollpersoner
varje
förväntans bild
och i de stunder jag ej tror mig klara av mera
i de stunderna lever jag med
de absolut vackraste
stunderna
de absolut vackraste stunderna
inom vilka jag upplevde mig levande
i liv
så nära snuddade mina fingrar
vid stjärnbladen
i nattens stilla månskål
bugar jag
valv
pelare
nattskruden fläktar
den lätta
havsbrisens
tårar
sträcker
fingrar
inväntar
pärlors invecklade blads
utstigande
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar