barnet visar i leken
det sanna drömskapandet
det går en människa i vågen av är
haven sköljer
havet sköljer
stigar
nedan om höjden
höjden om nedan
härskare
vad är en härskare
här ska re/det
härskare är en vilken råder över sina undersåtar
vilka är undersåtar
såta vänner
under
undervänner
vilka är dina vänner i din kroppshyddas existens
tankar kanske
drömmar
du har en kroppsexistens
verklig
eller drömd
är du din härskare
eller alla kroppsexistenser runt dig
en härskara strider
barnet iakttager
övande
barnet iakttager övande strategier
”soldatnivå”
är en rollinnehavare på fältet
kan ej strategens roller
vandra dina steg ty rollerna gör det dessa blir tillsagda av sin härskare
rollerna blir det du gör
rollerna
blir
det
du
gör
rollerna är ej den du är
den du är
är den vilken håller tyglarna i handen
den vilken styr tolvspannet
månspannet
solspannet
den vilken styr rollerna
och är dessa din mening
dina meningssteg
då följer dessa lätt med
barnet iakttager övande
strategier
hur verkar dessa
vilken verkan innehar de
vad sker då jag nalkas livet så
barnet är på inom citationstecken inom soldatnivån samtidigt
gryende härskare genom sig själv
den så kallade vuxne är den vilken är urskiljare
urskiljare – kastare samt slagman
barnet ser kastet
lyran
hur du springer i mål
hör publikens jubel av att du är
är
i
mål
barnet visar i leken
det sanna drömskapandet
barnet är universum
är allt
är andevarelse
helt utan att uppleva sig frånskild
barnet är rymden
rymden är tom kanske du säger
är den tom
och vilket slags tomhet är denna tomhet
kanske glas utan rymd
fylld rymd är ej spegelglas
är
ej
fött
spegelglas
*
(i vågen av är)
det går en människa i vågen av är
haven
havet sköljer
sköljer stigar
frukträden plägade linda
linda
rötter
runt
fyra årsringar
kanske fem
var hon
satt i fruktträds knä
då jag barnet sökte tröst
sökte
välhänder
och trädet lade bladtäcke över
över
mig
puppa
puppa
flyg in i land
du är så fjärran
helt
nära
en stuga låg i backen
i all lummighets grönska
däri låg stugan
lövfåglar
följde
vind
fågelträdsdunge
strödde solpärlor i vemodsögons visshet
bär barnet med
stuga i backens
kröningsmantel
böljande
stigen ledde
nådde
sjö
i stugan levde visdom
fiskarnät skrudade innertak levande
trebent kaffekittel
så många gånger sotad putsad
eldstaden
doftande
skog
fiske
husnad
plägade vandra stigen
i det höga gräset
lindar
å
så hon älskade åkervindan
så jag älskar
möta åkervindan
i dina
närvarande
fingrar
plägade vandra stigen
i kröningsmantels mjuka veck
ned till sjön
huggormen låg helt stilla över stigen
zick zack streck
vidgeögon mötte ormen
de säger du är farlig
visdom susade
genom alars stjärnmantel
ormen
är
sollugn
rör vid marken med dina tår
ormen ringlade in i höggräs
vid båthuset sjöng vågor kluckande
ekan
drömekan låg stilla
stilla utan åror
i taket dansade
vattensken
har du sett detta
det är så vackert
drömeka ligger stilla utan åror i väntan
kanoten från längesedan
ligger vänd
handen min
rör vid
smeker
huden
mönstren
må
la
de
skalet kröp jag under
väcktes av
zick zacksbårder planades ut
drick sollugn barnet mitt
bryggan
bryggan bad mig
barnet
sitta
ned
sjö bad mina fötter leka
så är tårna
tåknoppar
han för kanoten
paddel andas rytm
hans ögon ser henne i kärlek
hur hon lätt doppar fingrar i floden
hon är ett med drömsynen
sjöhand
manar stilla
skräddare spänner vattenväven
solnålar sömmar
vassen susar
näckrosen omfamnar mitt ansikte
sjön krusas
sjöhud knottras
regn
fallerstiger
bättre
ensam
än ensam i tvåensamhet
kanske är det åkervindan vilken ropar
lyfter mig ur denna vagga
är på väg
stiga
ur
sjöhand
manar
stilla
slätar ut bäddens lakan
sträck dina ögon in i molnen
minns detta ansikte
det ansiktet
skall du
möta
det ansiktet
vänder ej
ryggtavlan till
i flyktan
följ stigen
stannar en stund
vid fruktträdens besökare
rådjur i fruktdoftan
åsktrumman
mullrar dov
blixtar
svala
vackra svala
silverpil
liv
det seglar ett ansikte i molnen
framstiger
skyms
bättre ensam än ensam i tvåensamhet
ur sjöhand stiger droppe
tvaga din tanke i källans ur
så jag älskar
möta åkervindan
i dina
närvarande
fingrar
går du i förväg för att märka ut taggarna
skänker du taggarna gryningsdroppar
tänder du lägerelden till min vägledning
stoppar du orddjupens mening i ränsel
knyter du hårt om orden
var bär du den
var kastar du den
vågar du tända
lägerelden till min vägledning
skänker du
taggarna gryningsdroppar
går du i förväg
för att märka ut taggarna
de vissnade träden fäller vissnade
i rotkronor vandrar pärlfolken
ty de väva
väver solbrudens slöja i sina bröst
tar du
emot mina händer
i det
jag
faller
låter du
mina fingrars hud andas
din
värme
söker du se mig nalkas
nalkas genom dimman
kanske
kan ske har båthuset
min drömkokong
rasat
för att du i din sannhet skall framstiga ur molnlotus
för att vi efter så många lärostigar
skall möta varandra
ror du mig
utan
åror
kan du se natten vandra
vandra med lyktor
helt
utan
stormglas
i sin hand
ljusfolken i indigoblå mantlar
så är sommaren vinter
så är våren höst
hösten
våren
vintern
sommaren
ett i vårt bröst i vår hud
i din sannhet
glasansiktens bländverk
målas sakta upp
glasad fasad
är
tomverk
de visades glas
ur månsolsvävan
kastade glaset åter i ökensanden
fasaden de valde
komplexitet
är plexiglas
se detta glas spricka i
splitterflisor
höj dina händer till skydd
sänk dina händer i vissheten av
i tillit av
månstavars klanger
nu brinner sanden under deras fötter
ovan oasen skimrar
vattensmycke
ur oasen stiger
kalken
kärlekskalken
sjöhand manar stilla
slätar ut bäddens lakan
sträck dina ögon in i molnen
minns detta ansikte
följ stigen
det går en människa i vågen av är
haven
havet sköljer
sköljer stigar
söker du se mig nalkas
nalkas genom dimman
så jag älskar
möta åkervindan
i dina
närvarande
fingrar
går du i förväg för att märka ut taggarna
skänker du taggarna gryningsdroppar
tänder du lägerelden till min vägledning
stoppar du orddjupens mening i ränsel
knyter du hårt om orden
var bär du den
var kastar du den
vågar du tända
lägerelden till min vägledning
skänker du
taggarna gryningsdroppar
går du i förväg
för att märka ut taggarna
de vissnade träden fäller vissnade
i rotkronor vandrar pärlfolken
ty de väva
väver solbrudens slöja i sina bröst
tar du
emot mina händer
i det
jag
faller
låter du
mina fingrars hud andas
din
värme
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar