det är märkligt
en gång för länge sedan
helt nära
lade sig ett blad ned
helt stilla i sin rörelse
inför en
marmorsten
marmorerad
sten
inför
en
kalksten
en droppe var det blod
var det vatten
och vad
vilken roll spelar detta
violin
flöjt
horn
harpa
eller
en droppe blod var det
detta vatten är blod
blod är vatten
det fanns vandrare vilka såg rötterna i allt
vilka såg blad i allt
ådringar
de såg
de ser
upplevde gudomens ljus
moderfader
fadermoder andas
i allt
det fanns samtidiga händer vilkas
vars händer ännu ej var mogna frukter
frukterna i dem mognade ej
förblev kart
kartor
dessa svepte ut nattens stjärnljus
allt blev i dessas sinnen mörker
mörker i behov av upplysning
karten
kartorna höll de i sina händer
frukterna mognade ej
de vandrade vida
predikandesteg
dessas röster ljöd höga över allts
samstämda sånger
hur det nu var så
en gång för länge sedan
helt nära
en fågel
en jordfågels vinge
släppte
ett
korn
på hans en gång blanka sko
nu slitna matta lädersko
han såg bladet
stenen
så begynte de bygga kyrkohusens valv
enligt
bladet
*
(ankarträd)
i gryning stiger
solväktare
ur skogens välvda sånger
hennes hud skimrar
grönskande
i det morgonväkterskan
släpper
den vita svanhamnen
frimjuka seglar
lotuskronor
med
sollågor i
bryter
bröstkättings
portlås
ankaret synes resa
ett träd
i himlars
svanesång
*
(sandkornsmåltid)
i himlars bergskedjor
höres
järnklanger stiga
gnistor skänker
svärdssånger
rena linjer
upplyser
ögons
tröstlösa
mörker
svärdsliljor
sträcker bjudande kalkar
vandrar i öknar
äter i
förtvivlan
sandkornen
i förhoppning
till groende i min åker
*
(svarsöga)
du
förde mig in i drömstråk
sjövida
violinernas strängar
brast
stigande i
templets
minneslundar
höljdes jag
darrande
krusmyntaandetag
örtagården susar
har du
i
ditt
nu
funnit andra ord
oh ande dra
mitt
hjärtblad
till lotuslundens
sjövida
svarsöga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar