du promenerar på en väg
en stig
du är inte riktigt närvarande
tankar
virvlar
allt virvlar
det är då det händer
ibland snubblar du, det är en vanlig företeelse
du kanske är fylld av sömnbrist trötthet
du kanske ”bara vill drömma dig bort” för en stund på grund av att du haft för mycket runt dig
plötsligt sträcker en rot ut sig och du snubblar
ibland helt lätt
ibland resulterande i att du faller rejält eller ramlar
det behöver ej vara en rot
det kan vara en sten
eller marken gör dig en grop
mananderot
manandesten
manandegrop
var gång du snubblar
skärps dina sinnen, du är mer vaken vaksam
att snubbla är ej en skön upplevelse
det kan liknas vid en abrupt väckning
ja, ibland snubblar du
detta innebär ej att du trasslar in dig mera och mer i rötterna, de lösa trådarna
att du letar upp stenar för att sparka dina fötter blödande
att du uppsöker den ena gropen efter den andra
allt detta gör din tanke
tanken tröttar ut dig
tröttar ut dig i det du överlämnar livsändamålet målen till tankens övergrepp
ty det är verkligen övergrepp och kan ej sägas vara övergripande ansvar
*
(lyckofält)
barfotad
lockar
sjöar
fötter
sjöar är pärlor menar pölar
hoppa
lilla
vän
hoppa
sluta aldrig hoppa
hoppas
och jag hoppar med rännilars
bäckavatten in i
höstsjö
sjön är ett blankpolerat golv av furu
väggar
vad är väggar
är det regn vilket faller droppsånger
icke regn
glödpärlor ser jag i hörnen
ler i värme gör de
ljus skänker de
det är frågan
varför vi utsätter oss för detta
för resor
varför vi reser med
reser till
vändelöften
löftesvändor
näktergal
var
nektar
varför det gör ont i det näktergalen blir
nyktergalen
och kanske är det i vår trötthet
i vårt trötta
vi skriver dess snubbelfart
vi glatt skuttar in i dess målade vyer
lyckofält
*
(japanska lyktor)
dimman sveper över ängen mjuk
orange lyktor
bär
trädgårdsfolkens
händer
det är i möte jag inser
var lyktor
för varandra
blickar ut över hedlandskapen
fågel
luftvingad
ser kornen
alla frön
sådda
vindfågel rör vid
rör
vid
berör
väntans
frön
rullar sakta ut hjärtblad
vindfågel
rör varsamt vid
blad till blad
bladspiral
medsols
knopp
meningskrona
dina händer
i dina händer andas pistills mjuka
det är i det jag inser
vad är beröm
vad är bekräftelse
utan
beröring
jag är en lykta i din hand
låt mig skänka dig
värme
*
(humledagg)
läser
andas
dina ord
är eldfingrar i mina ögon
skriver eld
bränner
rent
knutsömmens
draperier
ur varje skriftan
växer
eldblommas skönhet
dina ord är
eldfingrar i mina ögon svärtade
i dalens skål
stiga
dahlia
upp
rodnande
i humledagg
*
(mossmarkad)
i skogen
den mjuka mossmarkade
växer en sten
blad till blad till blad
slutas
samman
dag och natt
natt och dag
vandrar
slända smeker mark
uppdagas
i skogen den mjuka mossmarkade
sitter en skimrande katt
i en stenhand
på en stentron varm
katten möter mig med
mjuka ögon
spinner djup
och lapar solregn
tillsammans beundrar vi rönnen
rönnens cinnoberpärlors vinterhymn
och slånbärsfjärilens vita vingar
är
nattblå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar