var gång huset rasar
envisas du med att samla ihop delarna
och söker reparera
huset
kan du inte våga uppleva att huset är trött på detta
huset r trött och spikhålen blir bara större och större
riktiga draghål
börjar de bli
gångjärnen är mer eller mindre sönderrostade
och skorstenens murbruk är ju vittrat
den ryker in
elda drivveden vilken sköljs upp på stranden
ser du sjön
där uppe
på berget
hur den sänder vatten till sjön
vid dina fötter
vad ser du
jag ser njurarna
vilka renar
avser ej ingå i totalpresentation av dessa så vackra organ
det jag ser är så vackert
jag ser njurarna strömma
sväva samman
ser dem lägga sig tillrätta
och de är yin och yang i cirkeln
urinledarna
lindar sig om varandra
tvinnade trådar
och de mynnar ut i sjön
och sjön
vattnar ängarna
i ängen växer ett hus
av
andeljusets vilja
njurar
rening
filtrering
störstorden
det ordet läste jag en gång
inte lästa
plötsligt
snuddade det vid mina ögon
så vackert är detta ord
innebörden
störstorden
filter lägges på för att dämpa eller filtrera det vilket skall flöda in
persiennljus kanske det kan benämnas
filtögon
i det jag skriver kan jag se två slag av filter
det vilket jag själv lägger över ögonen för att se vad sant är samt ej
och vad är sant säger du kanske
skulle vilja säga det vilket ser in i mina ögon utan att det fälls undan
de möten vilka sker utan persienner utan paraplyer eller fallskärmar
kanske
så ofta kan jag ana att det ej är sant/överensstämmande med det vilket utsöndras av personen och idet måste jag använda filtren, inte på grund av misstroende – på grund av att jag är fullt medveten i hur godtrogen jag är och jag önskar ej mer bli slagen till marken på grund av att jag ej tar ett djupt andetag då och då.
en märklig bild stiger upp; i svart magi används ibland en docka – gjord för att likan en person – nålar används för att på avstånd tillfoga smärta.
i det jag ej lägger detta filter över mina ögon… gör jag den jag möter till denna docka och nålarna är egentligen de jag sticker in i mig själv samt vrider om samt i efterförloppet skadar jag den jag mötte.. en slags flerdimensionell voodoodocka blir detta skeende.
bilden är ej underlig- den är i överensstämmelse med; det du gör emot en gör du mot helheten.
filtögon – ser katter
ser tassande steg
möter så ordet perceptuell
och visst ligger det ordet nära persienn
i regnträden sitta spinnande katter
vakande med droppar i bladens händer
mjuka vackra filtögon
sveper vind
tassandeögon
mjuka
ur ett av bladen höres
fly icke
ditt väl är min vilja
stannar till
i ett steg
med höjd fot i luften
kvinnovinden omslöt
mina händer
jag riste min flyende avhåg
fall fingerljusa nejder
in i mina
ögon
lade av mig allt jag bar på stranden
vek kläderna samman
bad vindar vaka över dem
sakta vandrade jag in i hav eller sjö
det är en sjö jag lever nära
vattnet mötte tårna
vandrade sakta
önskade smaka varje rörelse
varje steg
vattnet steg
sanden var mjuk
lekte med bilden av fiskstimmen jag så ofta sett
kanske följde de mig
kanske var de en
vidunderliglång slöja bakefter
kanske är jag
en havsbrud
log tindrande
fortsatte sjöstigen
vattnet nådde knäna
skålar av solmognad
händerna hängde fria ned utefter sidorna
en öppnad handlingsmantel
fingrarna
ja – kanske rörde de vattnet
ringar skapades
ringar
blomskålar
vattnet nådde höfterna
näckrosor log vid min sida
vassen susade
tärnan strila sångljus nedöver ryggen
vattnet nådde bröstet
halsen
så slöt vattnet sina händer över mig
upplevde hur jag
löstes upp
vågen lindades om delarna
spolades upp på stranden
där stod jag och såg drivveden vilken havet
sjön spolade upp
samlade samman drivveden
skulle jag elda den
eller
sommaren var ännu varm
började bygga mig ett hus igen
av drivveden
vågen viskade
är icke detta vrakdelar
varför eldar du dem ej
ser stjärngnistor stiga friflygande
varför skall jag elda
jag bygger ju husets väggar
ja igen sade sjön
sade vågen och sköljde in drivveden i sina händer
spolade upp den på andra stranden
skyndsamt stretade jag mot
för att åter bygga
molnet lade sig över mina axlar
vitt skimrande
mjukt
vad håller du på med
du bygger och bygger
varför ser du ej
är du härskare av din drömvävs sannhet
eller är stretandet din härskare
det började med mjuka tofflor
vilka lades över ögonen
mjuka filttofflor
perceptuella
filter
det var så märkligt
allt var i samma storlek
förändrades
aldrig
stod jag framför trädet
nådde trädet mig upp till huvudet
stod jag en mil ifrån trädet
nådde trädet i alla fall upp till mitt huvud
konstigt var allt detta
jag växte runt barnet
barnet hade inte inmatats
perspektiv lära
barnet fröjdades med hur allt förändrades
det var i växandet
de
förståndiga
började lägga de där filtren
de där mjuka filttofflorna
över ögonen
perceptuella
filter
barnet suckade i sina
växandesteg
och jag med barnet
och filtren
skavde
alltmer
hur kan
allt
vara
så stillastående
är det här en tavla
en bild eller vad
barnet sökte gnugga stelheten ur ögonen
vips var de förståndiga där
nu satte de hårdsulor på det mjuka
barnet tappade alltmer färgen
bleksiktig var nog hudens färg
så var det med oss
även
om
alla inte såg det
ungdomen stormade in
och sökte
nog mer än gnugga bort filtren
de var starkare
de
förståndiga
det stämde inte riktigt det här
med det själens rörelse förtäljde där i hjärtats eld
i den för månget öga så mörka skogen
hade sågbladen lämnat många stubbar
minnen kvar
för vana hade stubbarna tagit
att ligga helt stilla för
månget öga
bäst så
för somligt öga kunde
stillmumlande rörelser skönjas
röster
rörelser
levandestigar ur
mosstjärns glädjeljusnad
så är det i det de gamla plägas ta emot besök
då duka de med finkoppars ögongnistran
då bjuda de på himmelskt guld
sju sorters kakor
därtill
sätt dig här hos oss månvandrerska
med hasselkorgen i din midjering
din stämma bringar oss bud
bud från vidsynta ängder
det var så att jag lindade blad
till blad till blad
om mig
lindade bladen allt hårdare om
och hur mycket jag än drog åt
varför gjorde du det
det blir så ibland då fotsulorna är slitna
jag har seglat över bergen höga
djupt ned i dalarna
stundtals under och in
höll mig fast i varje lina i varje tamp
seglade vid
i mina ständiga
varatillagsförsök
så
så dök jag helt enkelt in i havet
utan skydd med
absolut
inte
något att
förlora
in i
ingenting
trodde väl jag skulle drunkna
så blev det ej
havet spolade upp mig på stranden
ingen det var jag
och det är skönt
hur kan det vara skönt
ingen är allt
allt är ingen
ingen har ej behov av
att bli
någon
någons ting
i dina ögon är min vilja höra
ur djupet av ditt hjärta
jag älskar dig
rör vid mina taggar
andas in
doften
i deras blomning av
ditt
seendeljus
är jag
i de stunderna
ditt
allt
så är det mumlade stubbarna ljusleende
och slog ut i sin fyllda blomning
för
somligt
öga
fall fingerljusa nejder
in i mina
ögon
lyfte sotade glaset
ifrån
ljuskälla
regndroppe
lyfte lågan
ur sotglöd
floden vattnar elden
till
nejdande
möte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar