det sägs att den med rent samvete sover lugnt
nåväl sömn kan vara kan påverkas av mycket
liksom sömnad
hösten har varit är myckenhet av regn
jag lever med regnträd
så vackra är regnträden
se
regnträd
blomma
balans
vari är skillnaden
den existentiella skillnaden
finns det skillnad på
bakterier
på hand vilken slår
är dessa icke alla angripare i sin negationsklädnad
klockan tolv
klarnas ljusen
*
(så länge sov jag)
och när jag talar om regn
regnskogar
är det ej skogen bakom sjöar
bakom haven
bakom bergen
däri luften vibrerar av fingersånger
jag talar skogarnas språk
däri regnen är om
däri silverne klanger ljuda
soldroppar
måndroppar
vrider sig med
vindarnas
ögonrörelse
ser du regnträden blomma
jag ser
sömnen
så länge sov jag
i
den stilla vindens hand
huden
hörde
vinden
växa
i styrka
klippor vände ansikten
moln seglade formationer
släppte
jag växer ur torkan
i regnlunden
ser du regnträden blomma
så länge
sov jag
vad viskar du
drömmen
visar
vem du är
elden
är
trädens
blod
upplev
var elementen
bliv elden havet vinden
allt det du
trodde
du ej var
är
*
dina drömmar visar dig vem du är
dina drömmar visar vem du är
så viskade ugglan
pärlugglan i natten
i det ugglan bringade en kvist av stjärnljus i sin näbb
en kvist hämtad
given av
stjärnträdet
ugglan lyste upp stigen
i ett svep lyfte fackelbärarna händerna
lät facklor mötas
vandrade genom
eldalle
och eldbladen vackra
skänkte
himmelsglöd
brände ej
svedde ej stegen
ty minnesfåglar bar pärlugglans visshet till mig
slut ögonen
upplev elden
var ett blad i elden
så skall du uppleva
svedjemarkernas glädje
stundtals dånade eldens hetta
så dånar
känslor förutan förande hand
och eldfågel dök in i eldhjärta
bringade kvist av gåva
given av stjärnträds blod
så är elden trädens blod
växternas blod
ja
allts blod
hör sångerna skrivna av
skrivna ur växternas andning
bara för att människan till synes
vandrar på markerna
innebär detta ej att hon är
en sluten cirkel
ett eget kretslopp
människa
upplev blodet stiga
färga dina kinder
dina blad
och stjärnträdet frågade mig
vad drömmer du
vilka är dina drömmande hav
jag svarade
det vet du
ty jag är ett av dina blad
en av dina rötter
tillsammans upplyser vi höstens vandringar
in i
vinterbröst
så länge
sov jag
med mina svarta vingar
knäppta
knäppta runt min livsstängel
skådar
stillhetens
djup
vida
breder ut vingar
ur strupe ljuder min tonande bön
ack
slut droppen min
i din kärleks händer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar