tisdag 9 augusti 2011

den 9 augusti 2011

lever med alla ljud vi hör
lever med barns upplevelser
ungdomars
hur de upplever monster i mörker
i skogsvandringar rycker de till av grenar vilka knakar eller brister

lever med hur djuren påverkas av fyrverkerier
hur fasor växer
av inte veta
inte veta vad
det
är

vinden omfamnar skrämseln
se – det skottet är

så är det

hjärtnöd – kan detta skrämseltillstånd benämnas

pärluggla sveper nattens skynken
snöfalkens
skarpblick
strör
stjärnejder

kolibri
står stilla i luften
vingar
skapar

regnbågsskimmer andning
öppnar regnbågsbrunnars
pålagda
lock


en tystvinge lades om mig
vandrade vid min sida

och där
vid stenfloden satte vi oss ned

tystvingar om är

ur denna tystnad
vilken varade ur en evighet
till evig rörelse
steg vita fjärilar med
svarta korsband
kvällshimlen anades viloblå
i skirvingad purpurslöja
skred månhav

hon strödde begynnandestjärnstoff
i våra ögonbrunnar

vid stenfloden vek jag ut tystnaden
gav i ödmjukhet min ämnade hud till floden

ett skott brinner av
hinden är skrämd på väg fly

vinden omfamnar skrämseln

se
det skottet
är

lyfte blicken in i träddunge
den somnade drömgrenen föll in i vila
skalbagge lyfter drömgrenen in i grönskandebröst

hur många gånger
under dessa årslopp har jag vaknat med
mitt vars tårväta
dunen hårt sammanpressade
av mina försök att kväva andningen
kuddvarets sömnkupa
bad mig vädra dess fuktiga kind

gick till tvagandebäcken vid brunnens rundel
fällde samman knivbladets egg i förklädets ficka
dansade på lina av ljustråd
hängde kuddvaret på tork i solvindan

ur kudden flög dunen fria
duvan kom åter med ögontröst

och stenarna i floden
sköljde urvatten
till

sjön
är en stilla täckt spegel
och jag ser det förgångnas ansikte
stiga
i sakta gemak stiga
resa sig ur malströmmarna
med uppspärrade ögon
munnen kippandes efter luft
ur ögon flyga skränor

kolibri
flög genom bröst
för en stund
levde
jag

och vinden satte koltrast bak örat

balanserar på en av stenarna i floden
i stenfloden
den vilken erbjuder bästa utsikten

koltrasten blåser i havens snäcka

sängen blickar ut genom rutor hakade
kanske borde jag bränna upp sängen
bar helt resolut sängen till havet
ögonblomstrad
sköt jag ut sängen
in sängen
antände bålet

pärluggla sveper nattens skynken
snöfalkens
skarpblick
strör
stjärnejder

såg sängen
renad
hälsa

min sömn

lavendelfjärilens vita flög in i glödsol
hämtar kol

korsbladad natt och dag
finner
nektargömma


vid stenfloden reser vi

tystvingar
andas

stenar släpper kaskadljusens
virvlande
dån

markerna tar emot

i sjö
segla tvenne lotusblommor
helt nära

hand i hand

hem
i frid


Inga kommentarer: