är det motsägelsefyllda verkligen motsatser
är de satsdelar av en helhet
satsdelar vilka består av en helhet
däri deras ansikte mot ansikte är
ansikte till ansikte
är motsägelserna exakt det vilket ljus och skugga
egentligen belyst samt i skugga
dessa står med ansikten mot varandra
skuggan säger tag mig in i ditt ljus gör mig synlig
ljuset säger giv mig lä
ljuset är alltså motsatsen till skugga och jag söker ett ord vilket jag verkligen kan uppleva vara motsatsen . kanske synliggjord, upplyst, belyst, framstigen. ljuset ber ej skuggan om att bli osynlig, det de säger till varandra är; låt oss ingå – bli ett samt verka tillsammans
det är så lätt falla i fångstgropen, fastna i fällan, där störar är lagda, där galler låses, där du verkligen upplever dig fångad ty hela ditt inres vakna insiktsljus nästintill fullkomligt – stundtals – skriker och verkligen vrider om dig. vad är det jag skriver – är inte detta motsägelsefyllt, så många gånger har jag skrivit att hjärtats röst är tystmild. det är denna röst, det jag skriver är känslan denna kamp framkallar, ty det är en kamp i det väsendet fastnat i denna fälla i denna fångstgrop.
störar kunde lika gärna skrivas vara störande moment, störande inverkan, störande påståenden. ser du – med ens rider tanken iväg på sina frustande hästar, svarta med smällande manar och rivande hovar, de gnäggar , lyssnar du riktigt noga är det ta – i denna bild - ett elakt ljudande skratt det är sarkasmskratt vilket nästintill får dig att sjunka in i dy, slam. lera.
nu skrattar de än högre – varför säger du inte till dem att lugna sig. det de försöker säga dig eller påvisa är att störarna är vassa pålar vilka gör dig illa och att buren är låst samt att ditt inrevärde endast är att riva sönder samt stampa ned- de säger dig med frustanden återhållet skratt att allt det vilket sker genom detta är negationer.
är det negationer, angripare
varför står ni ansikte mot ansikte
varför står ni ansikte mot ansikte sägandes er känsla
kan det vara för att känslan i detta är ett panikväsen vilket säger låt mig stiga in i upplevelsen, låt mig se i ljus i värme
se detta; störar kunde lika gärna skrivas vara störande moment, störande inverkan, störande påståenden. ja- de stör eller retar dina sinnen till vakenhet
du vet mycket väl varför en häst skenar eller hur, den skenar ty den har behov av din fasta hand, dina tyglar. den fasta handen är inte hård samt ovarsam, den handen är mild och kärleksfylld ty den vet dina behov, denna hand är lyssnandeupplevande. tyglarna den håller i är låt oss säga din vackra navelsträng, livstråd, ljusminnestråd.
det du upplever är tankens marritt, den är helt utlämnad till sig själv, den skriar, den skenar iväg av endast en anledning, den ber dig - led mig hem till stallet.
ett fångat djur lunkar fram och åter, låter dig tro att den inte bryr sig. varför lunkar djuret fram och åter. jo, djuret vaggar sin instängdhet, smärtan. kunde detta djur skaka gallren skulle detta djur göra det – ibland kan du se djur verkligen skaka gallren, fångar gör det – det finns detta uttryck: han/hon skakade galler… nåväl gallren är där och du kan se igenom dem, de har springor, detta har vi talat om.
ett lås är en riktig uppfinningsrikedom, kan välan liknas vid ett urverk. låsöppningen – det jag ser är ett gammalt lås – låsöppningen ser ut att vara… en tron. det kan vara svårt öppna ett dylikt lås, du sätter i nyckeln och vrider om. är det underligt att du upplever detta vridande om, det startar hela urverket och det är detta du upplever ända tills det klickar till och dörren glider upp, mindre romantiskt… med ett knarrandegnisslande öppnas. du kan dyka in i dessa detaljer, men låt var och en knarra i gungstolen en stund samt gnissla tänder.
motsägelser retar varandras sinnen vilket leder in i uppvaknandeklarnande ljus samt värme, öppnar ljus samt värmesfären och det är den allomfattande kärleken till dig till allt till det vilket är helhet, helhetsomfattandekärlek. i den sfären andas urbegynnelsen, urkrafterna, väver den rena sannhetens personlighet, det vilket personlighet var i begynnelsen, tids, självmedvetandes, mörkrets andehänder i harmoniska följder av vishet form rörelse in i varandes varandra, verkar det vilket är eld, däri varje låga är empatisk förståelse det vilket de såg upplevde i pingstens lågor verkar det vilket är gryningens skymningens andar, de sju seglen vilka bär veckan, lotusens veckade blad innan den i varje stund slår ut i fylld skönhet, skåda in i kalken se allkärlekens ringar andas i harmoni ur vilja
och däri vet du motsägelsernas verklighet
är lycka samt olycka motsägelser
är lycka alltid ljus
är olycka lycka
det sägs att lyckan är svåråtkomlig
ändå är den alltid nära
lyckan är den viskande morgonvinden
vilken väcker dig
varsamt
lyckan är stormhästarnas hovar
vilka till synes
river upp alla täckta minor
lyckan är havet
vilket kastar sig till klipporna
rivs i tusendroppars ljuskaskader
lyckan är vattnet
vilket kastar sig ut över kanten
dånande regnbågsljuskaskader
vattenrök
signaler
lyckan är havet
vilket tindrar gryning brinner skymning
andas spegelblank lugn
lyckan är stunden
på bryggan
trollsländan i din hand
skräddaren vilken sömmar sjövästen
lyckan är elds
skimrande glödöga
elds flammande lågor
lycka är jordars träda
svartbrända marker
bördiga åkrar
blomstrande ängder
lyckan är nattens stjärnsläckta
nattens stjärntända
lyckan är mossans mjuka täcke
däri tusenskönor dansar
i dina ögon
lyckan är ljusens lågor
se dem omfamna varandra
se upplevande färgvandringen tona dina sinnen
lyckan kanske är det
vi ej tillåter visa
sitt fyllda
väsen
kanske ligger lyckan alltid alltför nära
därigenom
obegriplig
ofattbar
ändå
ber lyckan dig ständigt ta emot dess hand
gripa tag i dess o fatt bara skönhet
lyckan kan icke fångas
lyckan är en vacker hjärtfågel i din hand
ser orden obegriplig samt ofattbar
i förstone upplever jag gripa vara hårt, kvävande – så ser jag hur ett liv rasar, hasar nedför klippkanten, är på väg falla – en hand sträcks fram och livet griper om – denna gest är livräddande, ser ordet bli greppa, greppa en situation vilket blir jag tar ansvar är närvarande, ser greppa bli förståelse av situationen; jag förstår varur det sker
ser en grep och alla dess användningsområden – grepen är ju för att greppa tingen bättre, ett arbetsredskap.
ofattbar
o är detta lovsångsljud, det andas ljusvärme
fatta innehåller ju gripa greppa ta tag om samtidigt är det förstå, eller vinden leker med din mössa och du får fatt i den, bar kan ju vara bära, det jag ser är dock det nakna, det vita det rena
lycka
låt ymnighets ceremoniell kärlek andas
lyft kalken till dina läppar
låt orden flyga ur dina strupvingar
fria rena ur andens ljusvarma händer
(mummelläppar)
den hårt surrade stenen brast ut
sätt dig här i min hand
detta ber jag dig se
helt
brådskebefriad
i vaknom
synes marken mjukt röras
sakta lyfter hon mossan
maskrosens
fjädrar
nuddar hans längtans hud
i sömnvara
han ser yrvaken maskrosängen
jag visste ej
mumlar hans läppar
mossan lägger sig stilla
igen
*
(motsatser)
möter svart oval i ängen
ellips svart
viker ut
blad
i solbad
magnoliablomma
möter mig
varför är du förvånad
jag är densamma
jag är
i
ett
moln drar in vagnar
magnoliablomma
sluter blad
möter svart oval i ängen
jag är
båda
i
ett
*
(höstglöd)
lyft kalken till din hand
glödgat vin
är
hösten
drick hennes kyss
och hon skall öppna sina hårt tvinnade händer
*
(brustnahelade)
drömblad
örter
brustna
helade
lade hon i trädets kupade kronhänder
med silverstrimma
rörde hon
medsols
nionde
ur dimman ser hon
kolibri
röra vid
bergets slutna ögon
*
(kan ske är lycka)
är lycka alltid ljus
är olycka lycka
kan ske
lyckan är den viskande morgonvinden
vilken väcker dig
varsamt
lyckan är stormhästarnas hovar
vilka till synes
river upp alla täckta minor
lyckan är havet
vilket kastar sig till klipporna
rivs i tusendroppars ljuskaskader
lyckan är vattnet
vilket kastar sig ut över kanten
dånande regnbågsljuskaskader
vattenrök
signaler
lyckan är havet
vilket tindrar gryning brinner skymning
andas spegelblank lugn
lyckan är stunden
på bryggan
trollsländan i din hand
skräddaren vilken sömmar sjövästen
lyckan är elds
skimrande glödöga
elds flammande lågor
lycka är jordars träda
svartbrända marker
bördiga åkrar
blomstrande ängder
lyckan är nattens stjärnsläckta
nattens stjärntända
lyckan är mossans mjuka täcke
däri tusenskönor dansar
i dina ögon
lyckan är ljusens lågor
se dem omfamna varandra
se upplevande färgvandringen tona dina sinnen
lyckan kanske är det
vi ej tillåter visa
sitt fyllda
väsen
kanske ligger lyckan alltid alltför nära
därigenom
obegriplig
ofattbar
ändå
ber lyckan dig ständigt ta emot dess hand
gripa tag i dess o fatt bara skönhet
lyckan kan icke fångas
lyckan är en vacker hjärtfågel i din hand
så kan ske
det är
sa vinden och rörde vid kinden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar