eld
vad är eld
är det elden du tänder i skogen
vid stranden
är elden den vilken du tänder i spisen
är elden ljusets låga
är elden
lågornas förenande
vad är eld
är eld ett väsen
är eld ett utom dig
ett inom dig
är eld
element
är eld elementar
är eld
vad är eld
draken har förmågan att spruta eld, vad är prinsessan vad är riddaren
bilder att djupleva med
i det sagan läses eller berättas
vad säger sagan
legenden dig
det vill säga om den ej slås sönder av en förklarare
nej – jag förklarar ej – jag lever med vad eld är för mig
draken har förmågan att spruta eld
vad är den elden
låt oss säga att den elden smälter hindren
befriar bergets kroppsbundenhet
väcker blodets strömmar
skrev i dagens skålhänder: detta järn vilket strömmar till oss i höstens skål är icke en rustning mot
detta järn – meteorjärn – stärker vårt blod
vårt blod
vandra in i bergen
i gångarna
gruvorna
grottorna
samt se genom det uppenbara
se genom allt det resta
och du skall höra järnets klanger
de gjöt kyrkklockor ur järn
det fanns en levandeorsak till detta
klangen ljuder mjuk ljuder vida
blodets klang
järnets klang
jag skrev i dagens skål;
vaknade i stilla vindar
himlen skimrandeblå
vet inte varför jag steg upp
ser molnen sakta skapa skönhet
landskap
stränder träd
ser det skugga är
ser skönheten
det är sant
vindarna regnen sköljer
renar
och detta barn är vackert
alla barn är vackra
detta barn bär hud av himmelskt järn
är ej en rustning mot
är strömmande
kraft
av det
järn
är
är elden en rustning
och vad är en rustning
du kan rusta dig till
rusta dig till vilket är förbereda
kanske elden är rustande rörelser
gnider du två pinnar tillräckligt länge
börjar pinnarna pyra
av vad
av friktionen
du har samlat en liten tändhög
en fyr
en pyrhög
med torrt gräs kanske
med strån kanske
med tunna kvistar
kanske
du fortsätter gnida pinnarna
pyrandet blir sakta rök
du börjar blåsa varsamt
och sakta öppnas en låga
du för denna till din pyrhög
och blåser varsamt
nu vaknar elden med yrvakna ögon
med sömndrucket ansikte
gäspar stort samt syresätter sig själv
är du inte närvarande kan elden ta ett skutt ur bädden
lekfylld
så gör barn
det elden väcker är ett barn
kärlekens barn
det barnet väcks då allt är förberett
allt är rent
två pinnar
gnuggas
snurras
tvinnas de
kanske görs detta utan att du ser
kanske är det av det lågan vaknar
se in i lågan
bortse ifrån det vita ljuset
från vekens ursprungliga vita till svart i eldens händer
en låga
består av kronskålar
egentligen är detta regnbågsringar
regnbågskronblad
nåväl
lågorna
rör vid varandra
blå samt röd
violljus uppstår
det ljuset är ju egentligen vitt av en högre dignitet kanske någon önskar säga
av en högre densitet
ja, det finns många uttryck
åter ser vi att det är tvenne rörelser vilka skapar helandeljusvärmes verkan
i eld spirar fröets kraft
spirar såddens mognad
såddens öga
grodden har ett öga
fröet har ett öga
i pannans mitt finns ett öga
är hjärnans tanke ett frö
ett frö givet av stjärnor
hjärnans tanke kanske är miljarder av körsbärskärnor
se körsbärsträdsvandringens hela skönhet
körsbärsbloms bladregn
nåväl
droppar skrider alltid in i haven
det vissnade skrider alltid till plantan
allt skrider till hemvist
hem
vist
allt liv innehar en livsvisdom
vishet
vis är livets sång
denna sång är medveten eller omedveten
hur sovande den än är så vaknar den
den vaknar
du skrev om den vissnade plantan, hur den läggs i komposten hur den sjunker in samt vandrar till regnskogarna – vad sker där
jo plantan vaknar
reser sig upp – mer eller mindre dras upp av ljus av värme
denna sång är medveten eller omedveten
hur sovande den än är så vaknar den
den vaknar
det är ofrånkomligt
hjärnan har vindlingar, ibland är vägen till din hemvist fylld av vindlingar
hjärnan har vindlingar
kanske spelar tanken labyrintspel
ett sådant spel vilket är en låda en box
en box med en rörlig del
med vägar, med hål/fallgropar
spelet har rattar med vilka genom vilka du balanserar den rörliga delen för att kulorna skall springa lugnlätta. ja, detta spel har kulor av silver, åtminstone silverfärgade.
se detta igen; spelet har rattar med vilka du balanserar den rörliga delen så att silverkulan följer den väg du valt till målet, kulan når en liten ”skål” vid målet – skulle vilja likna denna skål med en framsträckt kupad hand
allt detta – labyrintspelet – är en god bild av tanken samt hjärnan
skålen undrar du
skålen är ditt hjärta
*
(viskade in i bladet stilla dig)
älskade
regnen lade dropparna i trädens kronor
månsilvrande droppar
hörde vindar lägga sig
helt stilla
kanske sökte de väcka stigarna
stigarna jag nu så noga gömt
har bäddat in dem
med fallna löv
med stickor med strån
bad mossan lägga händer över
kanske skimrar fuktens pärlor
dina ögons skogsvandringar
tände skimmerljusen i eldskålarna
vackra skimrande händer omgav mig
silverskivan följde ringar
kvinnorösterna fyllde mina själshänder
ramarna fönstren sprack
väggarna rasade
golven sjönk
in
taket flög med vida svepande vingar
stolarna slog rot i det de en gång var
grunden lade sig i ringen
den
ringen
rörde min kropp med tonerna
kanske sökte jag lösa upp
det stelnade
hoppet
för mig
tonerna rörde vid mig
omslöt mig
älskar den
rörelsen
och visst kan ett liv bli livstrött
de vandrade till klippan
satte sig ned och
inväntade
visst kan ett liv bli livstrött
vid en viss punkt av utslagenhet
då livet viskar
jag vill inte stiga upp mer
då livet vill vaggas
omfamnas
vyssjas
lugn
hjärtat har så mycket vilja
och visst kan ett liv bli livstrött
vandra in i livstrött
det är bara
inte
tillåtet säga
det gör ont att bli påmind om
skörheten
sårbarheten
det är väl klart
att ljuset sipprar in
mellan fingerbladen
fingrarna är ju strån
kärleksstrån
i ängens gräshav
har du aldrig sett ängen
bada i sol
i måne
silverdropparna vilka lägges
för att stråla ögon släckta
har du aldrig sett
havets tinderögon
silverdropparna vilka lägges
för att stråla ögon släckta
har du aldrig sett eld
vidga det slutna
ljus
värme
förening
penslarna stiger in i mina händer
händerna har
så mycket motstånd
hjärtat har så mycket vilja
hörde vindar lägga sig helt stilla
så gjorde jag
tyngdblock föll över bröstet
fallande timmer
ravinras
det gjorde ont så ont
sökte pressa tårarna åter
det gick ej
de vällde fram
flöt i forsen
stenar förde vägen
vattnet virvlade
vilt
ylandestämma ur
vitskimrandes värnad lade sig runt
vemodssångens vida vingar
skarpblickandes
följde färden
lugn kvinna
lugn
i blixtsvep
andades blödande ljung
syntes bergsros stiga fram i sprickor
rosmarinkvistar
kanske är det
smärtan
tårarna
hörde vindar lägga sig helt stilla
så gjorde jag
tyngdblock föll över bröstet
fallande timmer
ravinras
det gjorde ont så ont
sökte pressa tårarna åter
det gick ej
de vällde fram
reste mig du måste resa dig
resa
lindade in mig i vandringssjalen
den med höstfärger
den klär mig
och visst vet jag att
mitt hjärta är vackert visst vet jag detta
vindarna blåste varsamt
ett löv lade sig stilla
sjalen släppte jag fri
så vackert
se den bli
ett med höstens färger
lindade in mig i lövet
och visst vet jag
att mitt hjärta är vackert
visst vet jag
detta
det är så att hud
vilken ej berörs
läses
vissnar
läppar vilka ej berörs
läses
vissnar
och visst vet jag att jag berörs
djupt
bladet
lövet
fällde ut segel
vindarna bar
flög mig
till
fingrar
är jag en vindblomma
skimrar mitt hjärta i dina ögon
är ditt ansikte
leendeljust
i det du ser
är du
fingrar vilka sakta viker upp bladet
drömde dina
drömfingrar
jag viskade i bladet
stilla
dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar