en droppe faller i natten
jag hör droppen falla
in i marken
i inre ser jag denna droppe
burra in sig
yrvaket se sig om
var är jag
vart kom mitt hopp
droppen håller händerna om sig
vinden susar
du måste
kisa
kika
genom springorna
droppen särar fingrarna
höljesbladen
och är en av de vackraste kristallblommorna
av denna droppe
blir
tusen och åter tusen
tusensjöar
vackra
i dem andas tusen och åter tusen
stjärnord
vilka bildar meningar
klangmeningar
vilka tonsätter melodin
i natten ljuder en väldig
tyst
symfoni
undrar du varför jag säger tyst
de tysta klangerna är de vackraste
sensibelt ljus
fragila stjälkar
taktil
rörelse
så var det i natten
och min själ
dansade
i
ögonängen
bakom stängda dörrar
fylldes mina
ögon
med ljus
med värme
morgonen var seglande mjuka moln
vindarna var ystra
ystra
lekande
skuttande
utforskande
barnfötter
händer
röster stoj och stim
molnen
klättrade på osynlig trappa
trappan var ej
trappstegen var ej
ändå steg
klev molnen
skridande uppför
kanske var det en repstege
ty i varje lucka syntes blå
ljus blå
den blå färgen vilken förebådar att kallt är på väg in
sakta förändrades molnens ansikte
himlarnas ansikte
silvervitblå
med springande vindar
och springbrunnen
höjde sin klara stämma
vattenstjälkar
knoppades
slog ut
vattenrosor
skänker
doft av
annalkande regn
kvällen vandrar in
aftonen vandrar in
och det är oändligt vackert
se ljusskimrande innerskrud höljas i
djupgrå violett molnfägring
granarna susar
vajar
vaggar
vindar stilla
röster stilla
i inre kan jag ännu känna doften av jorden
känna doften av mina jordfingrar
känna doften av gräs
av salvian
av archangelican kvanne
och rosen
den vita skirrosa
vilken doftar
så
underbart
nyponen strålarlyser
ja
trädgårdsfolken
är vackra
tillfreds nu då jag är en daggmask
en mullvad
en kvinna
vilken bäddar
med jordlakan
kanske nalkas regnen
kanske skall de denna natt sjunga för mig
kanske skall den stora regntrumman ljuda
tätt intill hans bröst
hud till hud
stämmer
hjärtsången in
och de skrider
regnfolken
ur kanoter
skepp
skepp ur solhav
solskepp
och hästarna med de långa manarna
strövar friljuslugn
appaloosas
natten omfamnar dagen
dagen omfamnar natten
och jag hoppas du har det bra
regn
droppar
ord
droppar
än en gång frågar jag mig, vilket jag gör titt som oftast, vilket jag så ofta gör
varför skriver jag
varför
skriver
jag
varför alla dessa strömmar vilka regnar ned in i huden
i natten hör jag regn skölja ned in i huden
är din upplevelse att regnen frågar – varför alla dessa strömmar vilka jag regnar ned in i huden, varför alla dessa orddroppar.
rama in kan jag
varje bild
hör regnet sjunga i natten
regnen ramar inte in regnen löser
regnen är rörelse
regnen är ej begränsande
sitter på stranden vid sjön
solen värmer kroppen
jag är en enskild kropp
allt är en kropp
i det solen värmer upphör känslan av enskild en skild
sjön glittrar
sjön är ett enda stort välkomnande leende
ser öar i sjön därmed vet jag att det finns stränder
allt är där
är där är här är när
med ens fylls jag av lust
ja, just det lust
det finns inte ett bättre ord eller ett sämre ord
visst kan jag säga
jag fylls av drivkraft
jag fylls av
låt mig ingå i dig
jag fylls av drivkraft av lust att bada
är det på grund av att nå den andra stranden
avser jag simma fram och åter
vara en skyttel eller en jojo
eller en pingpong boll för att nå alla stränder innan det mörknar
nej – jag har vilja har lust att bada
jag ser barn i vattnet
barn runt mig
barnen leker barnen gläds med vattnet
vattnet gläds med barnen
upplever varandra
och det är detta jag upplever
jag gläds med vattnet
vi gläds i varandra
och just precis därför skriver jag
just precis därför regnar regn
just precis därför skriver målar musicerar dansar jag
inte för beståndsdelarna det vill säga den biologiskt fysikaliska sammansättningen
inte alls – visst finns det – det är dock ej orsaken till mitt bad
jag dyker in i upplevelsen samt förmedlar denna
och är jag helt fri
är jag i – min – atomkärna
är jag i mitt hjärta
är jag i allt detta så kan det jag förmedlar
nå medvaranden
ty den strömmen är – är
en enda vilja har den – strömmen
den är vi är
*
(ett i orden)
de möttes i de stora salarna
de med marmorgolv
ådrade
hon hade sömmat sin skrud av siden
siden är överklädnadens skimmer
med pärlor
rankors
blom
knoppade
öppnade
knoppade
underklädnadens två lager
skymtades i det hon rörde sig
spetsar vilka hon knypplat
i nätterna vid fotogenlampans mjuka
skymtades kunde de framtill
bak böljade en aning längre överklädnaden
hon älskade dansen själens rörelse
musikens tonande färger in i hennes stigar
han såg hennes rörelse
iakttog
i natten vid fotogenlampans mjuka
skrev han hennes rörelse
musiken klingade ut
de vandrade över såpade furugolv
parkett mosaik
ibland knarrande vid steg
hon hade tagit för vana öva att stiga över knarret
det gick med smygande lätta mjuka rörelser
han
hon
möttes
först var det ögonen vilka snuddade vid
de drogs allt närmre
så snuddade deras fingertoppar vid
i den stunden visste de
visste det ofrånkomliga
hon brukade sitta i ett av träden
i det trädet med en gunga
hon gungade
vaggade
sig
hon älskade rörelsen
vände ansiktet in i solen
fåglar fjärilar sjöng runt henne
vad hon drömde
det kan du ej
veta
och fjärilar kan sjunga
de lyfter toner ur nektargömma
han kom en dag
under ena armen tätt intill kroppen blad
ark, pappersark
ett bläckhorn
en riktig balansakt
i den andra handen höll han en stol
egentligen kan du undra varför han bar stolen med
han satt ju för det mesta
med benen korsade
hon log kärlek
såg honom med benen korsade
strömmarna
harmoni
harmoniska strömmar
källflöden
lemniskataflöde
nåvälan nu bar han stolen
satte stolen ned
där vid
invid trädet
körsbärsträdet
under kronan
länge satt han stilla
helt stilla
andades lugnt
in och ut
väntade in
han slöt ögonen
insöp solens värme
fåglar fjärilar sjöng runt honom
vad han drömde
det kan du ej
veta
och fjärilar kan sjunga
de lyfter toner ur nektargömma
fingrarna hans
var alltid svärtade
bar spår av
indigo
av bläck
och så var det
han plägade skriva poesi
inte om tingens gång
han steg helt enkelt i
och så gjorde hon
nu började han febrilt leta
vart är fjädern
de lyfte blicken
högt däruppe svävade en prickig fågel
vit med indigo
jominsann
och fågeln släppte fjäder fri
fjäder flög in i hans hand
och udden spetsen begynte rispa raspa på arket
han skriver sitt hjärtas kärlek
till henne vilken sitter i trädets gunga
och de är
ett i
orden
*
(en av dem är)
han sitter helt nära träden
det är fint se den mannen
fjärilar landar
mjukt på mannens fingrar
en av dem är
hans
månblomma
*
(styrkeskör)
stjärnvandrares tysta mantel
rör vid
han lägger droppe dagg i hennes hand
se livets sköra styrka
sätt dig häri
och hon sätter sig däri
han blåser lätt
hon flyger in i stormen
utan att brista
landar i hans hand
livets styrka är
dess skörhet
(fjärilsviolin)
vindar rör vid himlars stjärnsträckta fjäril av natt
tolv svarta svanar landar
i vågen av
stråkens
möte
slängkappan lyftas bakåt
det röda fodret
är himlars
storm
tolv djupvioletta svanar andas
tonande in
breder ut vingar vida
dansar i ring
av är
skönhet
jag hör en droppe falla
ur droppen växer trädet
vid drömflodens
oändliga
och denna droppe
är förstlingen av regnen
tolv vita svanar lyfter
bär molnblommor in i soldalens
ljusgård
och stråken
vilar
stilla
i hans hand
hon vilar
huvudet
till hans vänstra axel
med läpparna
snuddande vid
hans
hals
de strålar lycka
in i dagens stäckta
*
(där du är)
vad kan jag giva dig älskade
min hand kan jag giva dig
röra vid din panna
med mjuk fjäder
sudda ut
dina
fåror
med fingerdun
segla mjukt
vid dina tinningar
vid dina kinder
din haka
dina
läppar
segla
nedför din hals
dina axlar
lyfta oket
tömma hinkarna
vilka slår dina skuldror
in i vaskpannan av himmelskt järn
sila slammet ur genom
hålen
de vilka regnet gjorde
i stjärnklara
så läser vi var droppe
ser dem klarna
i ljuset av floden
vad kan jag giva dig älskade
min hand kan jag giva dig
vad kan vi giva
varandra
så är jag
månpärla i dina ögon
droppe av klanger från fjärran nära
så fyller du droppen med ljus
och jag smälter in i din hud
sprider min värme
i dina vandringar
så är vi
en kärlekens
klangskål
vida
nära
och var är
min vilja att leva att bo
där du är
*
(strof 1) publicerad i taktil rörelse)
ett höstlöv lade sig vid fötter
stig i låt oss segla
fjärilssanden
dras
samman
blåvingeblad
rörs
av
vind
taktil beröring
ändå
ändå
ur djup
stiger
hav
av
stilla
nåd
*
(strof 2 )publicerad i taktil rörelse
pärluggla
öppnar
natt
lavendelfingrar
nuddar
ros
vildros
med
bjällror
runt
vrist
mjuka höfter
tindrande
ögongömmor
bara
fötter
dansar för drömmen
däri vildhonung
sprider
doft
vid randen till havet
finner en man
ett vristband
snäckor
doftar
vildros
i gryningsregnen
sluter
pärluggla natt
till sitt
bröst
*
räta rätta
stavfel
med linjal plägade de räta ut vägarna för att öka hastigheten
samtidigt satte de hastighetsbegränsningar
kanske därför att vägkroken
krogen
skulle tillaga sin specialrätt
vägkroken krogen låg där i en ficka
av skog
mitt i sommaren
nej mer slutet var det
och ekorren undrade vadfalls detta
en skrinnare
kom med stavar i hand
inte skrinnare
skidare
och för vart skär
gnistrade snö
eller var det röken ur skorsten
eller var det mannagrynsgröten
vitt var det
med gnistrande socker
ekorren log och kvittrade
nu bidde det väl lite tok
lite stavfel
skidåkaren satte sig till rätta
mumsade dagens rätt
manna från himlen
sade
finns det fel...
...så kan det bli med rätt rätta och stavfel
*
det var en gång
en dag
dagen låg i molnbädd
vindar sökte dra undan täcke
nej ack nej
låt mig sova
täcket är
så
mjukt så
varmt
vindarna log
busfyllda
lyfte utan att väcka
dagen
in i
blad
kittlade dagen under valven
fotvalven
hör du ljusbäckar porla
frågade vindarna
i ring
runt den trötte
var är jag
vadan
vadi är jag
det doftar
grönt
en av vindarna pilade ilade iväg
återvände med daggens droppar
se här
vi bjuder dig bad
med ens klarnade dagens ögon
steg ur bädden bladet
och skapade stegens skönhetsklanger
*
livet
består av
berg av dalar
alla är de vackra
stundtals mer tungvandrade
och det skall vara så
jag ser molnens rörelser
hur de
trots stormar
ilande pilande lekfyllda vindar
är i sitt lugn
ser fåglar
hur de
breder ut vingar
följer med
de tvekar ej tänker ej ...hur skall detta gå
då skulle de störta...kan vi tro
med ens ilar en vind
lyfter tanken
in i
hjärtat
och fågeln är en vind är ett moln
och sångerna är finstämda fingrar
symfonisk verklighet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar