slöt ögonen in i natten
väcktes
av råmande isar
gnistrande täcke lyfte vingar vida
befann mig i natten
befann mig på isen
isen lagd över havet
gnistrande duntäcke
isar
råmande
rundel
mörk rundel
trodde jag föll in i nattens stjärnklara stränder
föll in i vaken
sakta drogs ishinnan över
ögonen slöts
räds icke kylan
lyssna till dess klara stämma
du föll in i natten
i nattens öga
just den rundeln valde du
se så många drömvakar
din egen tanke gives vingar
är fjäder, fjädrar i
gnistrande täcke lyfte vingar vida
du är i dröm
drömmen
vakar
med
dig
*
det var en gång fjärran helt nära en by, det var en gång fjärran helt nära en by flera byar
vägarna var slingrande frivägar, oplanade
fyllda skattgömmor
nålsfina kurvor med stygn vackra
kojor hus tält tempel låg spinnande i ring
i mitten i eldskål i eldgrop i stenring
vid vissa punkter
andades eld
vandrare kunde se röken stiga
var slingrande frivägar, oplanade
fyllda skattgömmor
nålsfina kurvor med stygn vackra
eldvakaren plägade mana eld in i vila
vid vissa punkter
lades vakandeblad över
slumra
ro
dina
vackra ögon
eld
folken läste ännu vindarnas ord
markernas
molnens
stenarnas
regnens
havens
allts
ord
folken lyssnade till träden
vid vissa punkter kunde vresiga röster
vresröster höras
träden lever inte
har inte ett hjärta
träden är
träd
vid vissna punkter liknande dessa var det
träden ruskade rötter
skakade
grenar
åkallade vindmästaren
vilken virvlade
yrde upp
damm
vid dessa punkter mindes de dammiga
jordens hjärta såg trädens stammar glöda
hörde hennes sång i hans hand
folken skrev ännu sina vandringar i sanden
i leran
i markerna
slingrande frivägar, oplanade
fyllda skattgömmor
nålsfina kurvor med stygn vackra
de hörde henne komma redan i hennes längsta avstånd
hon mätte aldrig avstånden
log endast med slutna ögon in i moln
skuggade ögonen med handen och de såg regnbågsfåglar ploga himlars åkrar
såg himlafolken så stjärnkornen, regnbågsorden stiga upp ur örtasängar, upp ur värnadsbäddar
hon särade lätt på fingrar och de såg regnbågsfåglar komma med regnbågsorden
de hörde henne komma redan i hennes mittersta avstånd
hon mätte aldrig avstånden
log endast med slutna ögon smekte hon bergens väggar
det var detta de såg i hennes annalkandes närhet skimrade bergen röda och de hörde hennes fotbjällror, hörde vandringsstavens amuletter tala i vinden följande hjärtats rytm, därav upplevde de hennes varmglädje, de vilka vågade frös ej fryser ej, det var detta de såg i hennes annalkandes närhet skimrade bergen röda och de hörde hennes fotbjällror, hörde vandringsstavens amuletter tala i vinden såg hennes hjärteld värma nattens köld
de hörde henne komma redan i hennes närmsta avstånd
hon mätte aldrig avstånden
log endast in i vägkanterna
och renar steg upp ur dem
björkar svartvita skator öppnade samt slöt punkterna
riste susande sina långa
böljande
grönskimmerhår
lavan andades doftande
kattfötter mjuka log
myrens guld
lockar
ögonbidan
de kunde se dammröken virvla upp
vägdammen öppnade slussar
fylldes av vattens
kaskaders
dånande
de visste
ännu en natt
ännu en
hon plägade sända sin skugga först
ljus är hennes skugga, ljusbärande
ett ljusämbar
den gryningen ser de henne lyfta kölddimman ur deras hudar
de möter hennes ansikte i gryningsvinden
de ser henne sitta vid brunnen
de har samlat pinnar
samlat föda till elden
eldvakaren lyfter sakta vakandeblads flikar
hon
nalkas
vid brunnen upplevde hon eldens trippande längtan
punkten är kommen
unghästen fylld av iver att bära
bära honom nedför bergssluttningarnas röda sand
in i gräshavets väntande vingar
hon ser honom giva
hästen fri
och vid deras ankomst flyger canyonfåglar upp
gräsvingar omfamnar deras iver in i lugn
de ser henne sitta vid brunnen
hon löser stenarna ur håret
en efter en släpper
hon
lyssnande
till stenregnens eko
de ser hennes bröst rodna vid inkännandet
inupplevandet av är
hon hade vandrat, vandrar långt
de bjuder hennes steg vila
ur dammhöljda moln avkläder de hennes vandringar
ur nektarskålar gives fötternas minnesleenden näring
ur flodbrunn giver de henne vatten att dricka att skölja sitt ansiktes mötta
ur flodbädd giver de henne rötter att äta och hon tuggar långsamt lyssnande in
hon ser in i deras rörelser
bjuder dem sitta
äntligen besvaras
eldlängtans
trippande
han glider av hästen
låter hästen beta lugn i gräshav
sätter sig med ansikte vänt till henne
ser
hennes
kvinna
hon är en kvinna i eldens ögonskimmer
hon följer hans rörelser
kunde jag se in i dina ögon
undrar jag
om
om
upphör att vara
eller kanske stegrar sig hästen
kanske stegrar sig ordsagda bruk
hon släpper honom
hans rörelse
in i
vad är det du ser man
är det ditt ena öga
hon ser in i deras rörelser
bjuder dem sitta
äntligen besvaras
eldlängtans
trippande
eldvakaren lyfter vakandebladen helt
vindmästaren bugar sig inför blåser lätt vid
hon väcker elden i sitt bröst
varför ylar natten
hon lyssnar
lyssnar in i frågevinden
lyfter snäckan ur havs silvervita
varför ylar natten
därför att natten är en varg
vilken vakar med stjärnorna
bär månsilvret i sitt bröst
bär solguldet i sitt bröst
därför ylar natten
*
med dig
vakar drömmen
drömmen är
i du
vida vingar lyfte täcke gnistrande
fjädrar
i fjädrar är
vingar gives tanke
egen
din
drömvakar många
så
se
du valde rundeln
den
just
öga; natten i
nattens
i in föll du
stämma klara
dess; till lyssna
kylan icke räds
slöts ögonen över ishinna
drogs sakta
vaken; föll in
stränder stjärnklara
nattens
i in föll jag
trodde
rundel – mörk
rundel
råmande
isar
duntäcke gnistrande
havet över lagd isen
isen på mig – befann
natten i mig – befann
vida vingar lyfte täcke gnistrande
isar råmade av
väcktes natten
i in ögonen slöts
*
jag ser henne sitta vid brunnen
går du till ögon - eller öronläkare sätter de på sig: det är en rundel en platta med ett titthål- ser ut som en tillplattad lakritsremsrulle. genom detta kikarhål fokuseras blicken, läkaren ser tydligare
det är låt oss säga ett tittstetoskop. jag fascineras av detta, hur egentligen samtligas hantverks redskap brukas av läkare så att säga i hanteringen av kroppen – skomakare, båtmakare, husmakare – makare är ett vackert ord vilket ligger nära
snuddande nära; skapare
*
kunde jag se in i dina ögon
undrar jag om, om upphör att vara eller kanske stegrar sig ordsagda bruk
*
hur veta
huruvida pianosträngen är för att strypa
är för att frigöra klangen
är för att lugna dig
*
jag sitter på klipporna
vindar andas friska, hårda kanske ändock mjuka
så rullar vindarna sig samman in i sömnvaka
havet är spegelblank rörelse
ett drakskepp ser jag nalkas och ler varmt, en drake seglar i havet, en drake. sakta dalar solen stiger solen in i havet och drakskeppet andas rött, rödflammande samman med himlarnas lågors svallande vågor, allt är eld. en drake seglar i havet, havet, vatten.
når berget och berget öppnar porten, draken seglar in i berget.
jag vet att berget har en öppning till, så jag vandrar runt berget och där, gömd bak ormbunkar, stensöta och andra stränginstrument är öppningen. jag stiger in, efter en stund vänjer ögonen sig och jag befinner mig i eldskimrande skönhet, det vackra är att grottans tak eller valv, reliefer är havsfärger – turkos, blå, så är det, så är det och haven är över oss och elden är under oss runt oss och allt är i grottan. draken, drakskeppet ligger helt stilla, fjällen skimrar så vackra i allfärgers milda, vingarna var slutna runt kroppen, nu är de lätt utslagna. vid mitt inträde ser jag ögonen slutna, nu ser jag en spricka öppnas ur sömnen. ögonen är ljusfyllda vänligmötande och skruden, drakskruden öppnas, genom sprickan sträckes en hand och jag lägger min hand i den handens värnan.
(drakskeppet)
havets doft
havens sånger
sköljde in i hjärthamn
hon hörde skogarna andas
vida
vidande
stämnycklar
såg manshänder mjukfrågande
läggas till stammar
så
kan endast en mans hand läggas till
hon hörde dunsen
den dova dansen i det träd lade sig stilla
manshänder kvistade
rörde vid stammen till ren
sågen i handen
rörelsen doften
så låg trädet i delar i solvila
bräder plank
höst vinter vår sommar höst
vid eldens värman sammanfogade manshänder
i vårens sommargryning
såg hon skeppet nalkas
med vingar
drakvingar slutna runt kropp
drakhuvudet blickade fram
och fjällen glimrade i solskiva
drakskeppet seglade in i bergets grotta
hon vandrade runt berget och grottan bjöd henne in
däri
mötte hon
draken
och hon tog emot handens bjudord
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar