taktil rörelse
i natten, i körsbärsträdet
öppnade en fågel strupen
körsbärsträdet blommade
vitvingar
släppte
i natten stod jag i vit körsbärsblom
röda körsbär doftade
i mina ögon
fågel sade
sätt dig här i mina händer
det finns ting jag önskar förtälja dig
lyft din hud och lyssna till tingen
stilla log jag tingshas hörde jag
du vet
de där jag benämner zimblor
bara för att namnet smakar ljudtonande
fågeln väntade in
tystnaden
intoningen
sade
vi har väl alla våra härdsmältor
undrar du vad det är jag säger
härdsmältor
det är inte speciellt märkligt
ruskigt kan det vara i det du ser det detta blivit
konsekvenserna av denna kraft
urkraft
vad ser du i det jag säger härdsmälta
det jag ser
är en hård klump
jag ser en massa av en substans
gråaktig
det skulle kunna vara bark – sten – hjärnvindlingar
jag ser denna substansmassa
motståndet
så ser jag värme
värme
vilken löser upp denna substansmassa
konsekvenserna av detta då väsendet ej är redo är inte godartat
gifter sprids likt ringar på vattnet
ser i en bris
atombombens explosion
så tonar den bilden ut
även i den ser jag denna substansmassa
på sätt och vis är detta ett träd utan rötter
så ser jag hjärnan med ryggmärg
lyft ur sitt sammanhang
denna substansmassa ligger ofta i vatten
i vatten för att hålla den temperatur den har behov av
för att ej utsättas för stötar
allt detta ser jag
och jag vet att det är hjärnan
och allt det hjärnan kan ställa till med
just i det att den är lyft ur sitt sammanhang
kärnkraft
är ett vackert namn eller hur
speciellt då du säger stjärnkraft
fågeln tog min hand
vi vandrade inte långt
molnfolken hade sakta dragit sig samman
regnmantlar breddes sakta ut
så vackra var de
de bar den där blå färgen
den milda viloblå skogsblå duvblå
så anlände den första droppen
ser du sade fågeln
hör du
upplever du
allt detta lever under sanden
i sanden
sjung din sång
shaman jag ropar till dig
hör mitt hjärtas sång
i vinden lägger jag sången
den sången har jag aldrig nynnat
och alltid nynnat
i månskärans
vaggande
hand
ditt ansikte har jag sett stiga fram ur natten
din stämma har jag lyssnat till
din röst rör vid mitt inre
i detta har vi aldrig rört vid varandras ögon hud nära
aldrig blandat våra ord tonande in
aldrig sköljt våra ögonljus in i vara
aldrig snuddat vid våra läppar
aldrig rört våra hudar skimranderodnande
shaman jag ropar till dig
hör mitt hjärtas sång
i vinden lägger jag sången
den sången har jag aldrig nynnat
och alltid nynnat
i månskärans
vaggande
hand
alla prydnader har jag avklätt mig
blottad naknad står jag
högst upp på berget
hör du min brustna stämma
en av strängarna brast i min längtan
ja, jag ser berget gråta
och det gör mig ont
ändock vet jag vet du att detta måste ske
av allt detta är vi
vi är
ett hav
är vatten
en enda droppe faller i stenens hand
droppen vidgas
löser upp banden
droppen är en rännil
en bäck
en å
en flod
droppen kastar sig ut
jag kastar mig ut
vi kastar oss ut över kanten
frisjungande kaskader
och droppen är sjö och sjö är hav
drar sig samman
är
ett korn
är grus
är sten
är klippa
är berg
strängen är helad av bergsfolkens vishetshänder
de lyfte stämnyckeln ur krukan
strängen ljuder
ljud du min rena stämma
ökenvandrare är jag
i solregns dallrande hetta
sanden är sammet hettande gör mig icke illa
var gång jag vågade säga nej
manglades jag över i människodalen
det var präglingen
gör mig icke illa
sanden hör mig
är sandfärgad
sammat
mjuk
i hjortskinnsklädnad
med pärlbroderier sydda av
månmoders följe
vandrar jag
i visshet
solregn sluter ögon
fram stiger stjärnhav
jag stiger i detta hav
sköljer mina läppar med kristalljus
toner rena
fuktar min hud från inre
shaman jag ropar till dig
hör mitt hjärtas sång
i vinden lägger jag sången
den sången har jag aldrig nynnat
och alltid nynnat
i månskärans
vaggande
hand
ditt ansikte har jag sett stiga fram ur natten
din stämma har jag lyssnat till
din röst rör vid mitt inre
skogsvandrare är jag
lövträd susarprasslar
silverne gyllene blad
regn vackra regn faller
ur bladens hjärtform rinner
bäckar
droppe
droppa
droppar
jag törstar i öknen
och du bjuder mig att dricka
droppen rör vid mina läppar
följer vägen till
hjärtat
strålar in i mina händer
kolibri öppnar min panna
ser du sjön
bladen i dina händer
hoppets blomma
hoppets sjö
lägg dina blad däri
se lotusen
andas
er
strängen ljuder
ljud du min rena stämma
ja, jag ser berget gråta glädje
och det gör mig lycklig
av allt detta är vi
vi är ett hav
är vatten
en enda droppe vatten, blod
faller i stenens hand
vidgas
löser upp banden
av allt detta är vi
shaman jag ropar in i vinden
ber fåglar i mitt bröst bringa dig de vackraste fjädrarna
kom till mig innan skymningsvinden
greppar mitt hjärta
krater av mitt hjärta
vad är
din vilja
lyft den glödande stenen in
i dina händer
vad svarar du
jag kupar händer runt glödande sten
den bränner mig ej
och denna krater är en sjö
där vildrosen blommar
kolibri rör vid mina ögon
ser du sjön
bladen i dina händer
hoppets blomma
hoppets sjö
lägg dina blad däri
se lotusen
andas
er
jag har sparat detta frö
ty jag vet
det
vilket finns i sandfågelns vingar
kan uppleva
hjärtsången
trotsat öknarna det har jag
mina fötter
brändes
helt utan smärta
föll sulorna
av
skavsår gavs jag ej
ty mina fötter upplevde
sandens
rörelse
jag ser
sandfågeln lyfta
i krater ligga ett ägg
och ägget är
tvenne lotusar i varandra
varande
*
shaman jag ropar in i vinden
ber fåglar i mitt bröst bringa dig de vackraste fjädrarna
kom till mig innan skymningsvinden
greppar mitt hjärta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar