än en gång föres jag till öknar
vilka egentligen kanske inte är öknar i denna natt
sand är det jag vandrar i
sand och det är torra marker
det kanske är min hud
mitt liv jag vandrar genom
jag ser solen sjunka in i sanden
jag ser solen sjunka igenom sanden
ser solen uppstiga
i gryningen
huden
min hud blomstrar av beröring
marker
blomstrar av beröring
det vilket var torka
är blomstrande
jag ser i denna bild solen sjunka in i sanden
samtidigt ser jag sanden genom detta vara droppar
korn
stjärnstoff
jag ser sanden flyga upp
sanden är små fjärilar
regnbågsfjärilar
gnistrande sand
flyger vida
och detta regn är vackert
det stiger och
solen sjunker in
ja, jag ser solen sjunka in i sanden
*
ofta har dessa ord uttalats: det står skrivet
ofta har dessa ord uttalats till skydd eller kanske var det i kanske är det i en slags undanmanöver för att slippa+. slippa i bemärkelsen av: det är inte ide att jag gör ty det står redan skrivet – se detta
en blomma bryts
på avstånd kan du se att stjälken ej är helt avbruten
du har bråttom ty du är på väg och säger: varför skall jag vända om, det står skrivet i den blommans bok.
det står inte skrivet – etsat fast –
med ens förs jag in i den sfären
ser konstnären blicka in i världar av träd
ser ett träd tilltala konstnären
med kolstift görs en bild av trädet
och bilden är vacker
konstnären vandrar hem till boplatsen
det skimrar värme genom rutorna
fönstren speglar eldens dans
mjuka dans
elden sveper värme in i väggarna
konstnären lägger varsamt bladet på bänken
stiger fram till elden
kupar händer över elden i tacksamhet värmer de varandra
konstnären lägger några pinnar in
väntar en aning
tänder eldskålarna
tar fram en bit – kanske tjockare läder eller korkmatta
linoleum och börjar nu
varsamt tälja fram trädet
allt efter linjerna
nåja lite förändras linjerna
så ser han in i skymningen i gryningen
lyfter varsamt fram kopparplattan och nu ristar han in bilden
en bild av jordsteg
en bit av himlars steg
över båda bitarna
skivorna
plattorna
lägger han trycksvärta
arbetar in massan
lägger ett ark över och så är trädet en bild
på matta
på koppar på pappersark
samt i skogen
samt i konstnären
detta är ett tryck
detta är en etsning
det är ej en brännmärkning
och trädet är i skogen
ej fastlåst
och bilden är i bilden
ej fastlåst
ty de ögon vilka möter bilden upplever differenser
men hur det än är
så är
är
så vänder vi blicken till blomman;
det står inte skrivet, etsat fast i negation, det står inte skrivet, inte någon annan stans än i din brådska
det vilket står skrivet är målet
detta mål är inte ett slumpmål
det målet är ett gemensammål
och det målet är;
kupa din hand under den sargades fot
invänta helandeklangen
i det skall kärleksregnen
omfamna
öknar
öknars törstande torkande stränders bidan
ser du brunnen i öknen
de grävde den med bara händer
vattnet steg upp ur sanden
de bar stenar till sanden
till källan
lade dessa i ringar
de skyddade denna brunn
det fanns hos dem en skriven lag
eller respekt- jag dricker ej av ditt vatten om du ej giver mig tillåtelse
de orden fanns ej skrivna så – var ej fastetsade
de orden var skrivna av värnad av sann respekt för det vatten är
för det brunnen är
i öknarna är denna brunn det eller den vilken skänker liv
det skrivna fanns ej dokumenterat och visst kan du säga; men varför var det inte tillåtet för vem som helst
alla förbipasserande att ta vatten.
kanske därför att dessa folk vet, att förbipasserande ofta slösade, slukade brunnens gåva
och visst bjöd de vatten ur brunnen
det enda de begärde var din fråga
ja, den lagen stod skriven, var stod den skriven
den står i hjärtats bok
brunnen kan sina av icke sensibla händer
vattnet stiger sakta mycket sakta under helandet
och visst bjöd de vatten ur brunnen
det enda de begärde var din fråga
i öknarna är denna brunn det eller den vilken skänker liv
*
(smyckeljus)
kupa din hand under den sargades fot
invänta helandeklangen
i det skall kärleksregnen
omfamna
öknar
öknars törstande
torkande stränders bidan
och vid den uppstigna
oasen
kan du andas
smyckeljus
*
(eldmoln)
natten öppnade sitt täcke
ur pärlugglas vingar
rörde vid marker
med ögonljus
eldmolnen
omhöljer mina ögon
seglar in i turkosers apachesånger
och trumman
trumman är
mitt
hjärtas
pulsandning
av dina händers
rörelse
och vinden rör vid fotsulors slitna
silvermolnsfåglar
bär
mitt drömblad ini
eld
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar