torsdag 1 september 2011

den 1 september 2011

jag söker den solvingade verkligheten, det höres varsamvackert skriva så, egentligen söker jag ej, därav borde det vara min vilja skriva jag finner den solvingade verkligheten. är detta det vilket benämns ordklyveri. hur kan det vara ordklyveri och är det ordklyveri så är det vackert.
har du kluvit ved
i varje denna bit, del av trädet lever hela trädet
jag behöver ej beröra, beträda hela trädets livsvandring ty här är det klyva vilket är
ja, trädet lever i hela denna del och jag söker ej jag finner är att anträda vandringen


an träda
an
träda
träda
an


marker andas i trädoregnen i skymning röda
i gryning stiger dimman ur
marker är i träda
lyssnar till


jordens sång


ligger vid hennes bröst
blickar in i hennes milda ögon


träder du icke an
i bemärkelsen jag finner solverkligheten, så väljer du träda
trädomarker kan glömmas
det är alltid en risk
ett risktagande
samtidigt kan dessa ej glömmas
ty allt har en mening
vilken ej kan frångås
ett ytterst tråkigt faktum eller hur
hur du än försöker trotsa vrida så kan du ej frångå
din
anträdan


ja, trädet lever i biten
en del bitar är knotiga


knotar förfärligt, hoppar nästintill av huggkubben, du måste med dem vara avvaktande, inlyssnande ty de kan hoppa i vida bågar rakt i huvudet på dig


är det trädet, vedbiten vilken vill dig illa eller är det du vilken ej lyssnade


det är definitivt inte en straffdom vare sig hit eller dit
det är en orsakskedja
ett orsakssammanhang
ett händelseförlopp
en olyckshändelse
olycks hände else – else; jag ser det engelska ordet elsewhere och det är bra ty du var med dina tankar någon annanstans , du var ej närvarande i det du gjorde


ansyster
anbroder
anmoder
anfader
visa vägen


anträdan


ja, trädet lever i biten
en del bitar är knotiga


knotar förfärligt, hoppar nästintill av vedkubben, du måste med dem vara avvaktande, inlyssnande ty de kan hoppa i vida bågar rakt i huvudet på dig


är det trädet, vedbiten vilken vill dig illa eller är det du vilken ej lyssnade


det är en orsakskedja vilken du ej kan förhindra vare sig med cortison, penicillin eller andra så kallade snabbvägar, det är bara en väg och den heter samspel


det är en orsakskedja, ett sammanhang
och hennes, moderns milda ögon ser in i dig
och hans, faderns milda ögon ser in i dig
utan att färga din själ
med sina värderingar
de viskar
se


nåvä l- dessa ord kan tolkas både på det ena och det andra viset och det är väl av godo att de är frittflygande så behövs inte ett ytterligare ordklyveri även om vedstaplar är vackra även om veden skänker godvärme


knotbiten är överbryggad
den tog mycken av din ork


du ser dig i den stunden om och finner en medgörlig del
ställer den tillrätta på huggkubben
studerar ådringen
lyfter yxan
yxan faller
och biten faller mjukt isär
du ser trädets
bitens
inre
kärna


och detta klyvande i balanserade, ”anpassade” bitar är välgörande, ger möjlighet till värme. jag skrev anpassad av den enkla anledningen att jag i skrivandet ser tusensjöars möjligheter i bilden, starkt önskar jag påpeka att detta ej handlar om att anpassa ett medvarande liv efter dina värderingar.


det hela hänrör sig till att se hur du kan se vägen, solvingad verkligheten. och även om bilden kan hänvändas till att taga fram en medvarandes inre kärna, bistå denna i detta arbete så är meningen ej att förändra eller ta din egen pensel samt måla dina färger på detta liv.


jag målar ej din själ med de färger vilka är mina
ty jag vet att din färg är min färg
min färg är din färg
vi är palettens skönhet
våra gärningar
är våra
penslar


var och en vet att en vedspis har en eldlucka samt att för att få in veden måste du anpassa veden, klyva den, det går inte med bästa vilja i världen att få in hela trädet i den luckan. jo, det går då behov finns, då är det ur en ytterligare aspekt.
orden har en innebördskärna och den är vacker se. orden är förmedlare av vokal samt konsonantverklighet. dessa har ett nära kärleksband och dessa är fader moder, moder fader. är fadermoder, moderfader, är man kvinna, kvinna man är livsbalans.
med detta surr är min vilja säga - visst är det gott med ordklyveri i ett gemensamt lyssnande där sövandeeffekt av den ene eller andre ej är eftertraktelsen, där jag ej söker spika fast min egen övertygelse på den andre.
se ordet övertygelse och säg mig vad du ser
jag ser att jag håller tyglarna för hårt
jag håller tyglarna över gränsen för vad hästen står ut med
och det gör jag därför att jag är rädd
rädd för att hästen eller hela ekipaget skall skena iväg
se alla världars ekipage, tvåspann, fyrspann, tolvspann och så vidare – dessa är mycket vackra att skåda, en behaglig färd.
vandrat vida har jag


en gång vilade vi i den stora sjön
livsmoderssjön


vi var omgivna av
kunde uppleva
cirklars
rörelse
denna sjö skapade ringar
ringar vilka rörde sig från
vårt hjärta
ut i periferin
så åter in
en ständig andning
böljande skönhet
havsmanetens böljande rörelse
havsväxternas rörelse
och de rör sina liv i cirklar
rörelsecirklar


denna sjö skapade ringar
ringar vilka rörde sig från
vårt hjärta ut i periferin
så åter in
vi var i ringarnas andning


var gång ringarna drogs in i hjärtat var vi i ett ljusvärmeöga så strålande vackert
detta öga upplyste oss i det mörker vi var


skulle jag likna detta tillstånd vid något skulle det bli droppe
droppe samt droppens utvidgande till en helhet till helhav
droppens utvidgande för att räcka till stranden
det vilket skedde var ju att vårt hjärta önskade liv
veta vad det är att leva i den yttre verkligheten
den så kallade yttre verkligheten
vårt hjärta önskade veta hur strandens alla sandkorn andades
hur sandkornen kunde stiga upp ur marken


och jag kan se folken
hjärtfolken stå i floden samt kasta sina nät i en cirklande rörelse
fiskarna stiger upp
stiger in i näten
nät en


ringarna upplevde stranden
ringarna var i strandkänning
ringarna samtalade med utanförhuden
med kokongskalet
fröskalet
allt det ringarna tog emot
tog in
andades in
strömmade in i vårt hjärta
vårt hjärta tillredde måltiden samt bjöd in strandfolken
i ett ständigvarande livsutbyte


ja
en gång var vi i denna livsmoderssjö
omgivna av ringar
andades
andades av ljusvärme
solstoff begynte skimra
uppfylla havet
vår hud
denna ljusvärme är icke de fysikaliska begreppen
solstoff är icke den fysikaliska materian


mörker omgav oss
det vi anande var en silverslöja
till denna silverslöja var våra ögon riktade


vi andades i denna livsmoderssjö


hennes ögon månande om oss
gav oss ur i det högra morgonstjärnans ljus
gav oss ur i det vänstra aftonstjärnans ljus


ännu var vi i deras kärleks händer
solvingad verklighet


aftonsol
morgonsol


med våra ögon riktade till
denna silverne slöja
vilken vi
anade


och jag frågar dig
varför är torsdagen den fjärde klangen
och varför är torsdagen jupiter dag
så frågade jag barnet


barnet satt vid den stunden helt nära eldöppningen
elden hettade ansiktet
glöden såg med intensiva ögon
upplyste mörkret


i handen höll barnet en liten skopa
en gjutarskopa
i skopan
puttrade
bubblade
silver


vad har du i din skål


tenn har jag i min skål
jag gjuter
jag läser


vad läser du
jag bidar stilla samt läser tennets mönster
yttrar intet in i dina ögon ur världssjälens händers vishet


ser du jupiter skrida i himlasalar
andas allkärlek
manteln sveper
lyfter
strör guldstoff vida
viskar
manar
bliv


jupiter rör vid det stängda
den slutna formen
öppna dig
bliv


och tenn är hårt är mjukt
mjukt formar sig tenn
detta utan att mista
sitt ur
ur
sitt grundämne
du kan gjuta tenn
och ändå
är
tenn
tenn


ser du den stora porten in till hjärtgården
innan du går in
beträder detta golv
måste du tvaga dina steg
dina fötter
levern är ett reningens organ
tenn är nära förbunden med levern
och ser du höstens annalkande röda blad
lönnens brinnande krona
vem tände denna eld
det gjorde
jupiter
i det han såg bröstets behov av ljus
så sade mig barnet
i natten till torsdagen
jupiters dag
*
(niondes)


i solvingad verklighet


där intet
kan



mig


sitter jag med korgen
flätad av


pilträdshår


röda blå band är
inträdda


violmoln seglar vingar


i korgen blidkar mina ögon hårdhet


mattade syner
pärlor


pärldagg




slut mina ögon i natt och dag


putsar
med mårpenslar mjuka
skörhetens verklighet


framträder


i denna dag bär en kvinna
så fjärran


ett vackert halsband
trätt på ögonband


pärlor är
niondes


av


källa


Inga kommentarer: