stenen vet det vilket vinden ej vet
vinden vet det vilket stenen ej vet
ändock vet de båda
ty de lyssnar till jordens till alltets sånger
tillför varandra sagan vilket är liv
stenen ligger till synes i sin bädd loj och spinnande i solen
vad spinner stenen
stenen spinner det du inte alltid ser människoöga
det är varje mans varje kvinnas uppgift – uppdrag att uppfylla jordens stigar
uppfylla jordens steg i vadhelst de är
hur de än visar sig
i vilken färg dessa stigar steg än bär är detta
varje mans varje kvinnas uppgift uppdrag att uppfylla
och
stenen vet det vilket vinden ej vet
vinden vet det vilket stenen ej vet
ändock vet de båda
ty de lyssnar till jordens till alltets sånger
tillför varandra sagan vilket är liv
de tillför varandra
de är i
ett
är
är
stenen ligger till synes i sin bädd loj och spinnande i solen
vad spinner stenen
stenen spinner det du inte alltid ser människoöga
stenen spinner den tråd genom vilken stenen klättrar in i molnstenars riken
så segla de i stjärnhav
är nattens himmel ett hav med seglande båtar
snäckskal med tända lanternor
för att du ej skall gå vilse
hon bjuder honom farväl vilket ej är farväl
hennes hjärta reser med honom
vandrar med honom i hans färder
han ser henne och säger;
snart ses vi igen ty vi är tvenne seglande guldmoln
du är min strålande silverljusstjärna
och stenen öppnar sina ögon strör regnbågsstoff i deras händer
och stenen klättrar nedför tråden – är det detta vilket lever i barnsången:
”imse vimse spindel klättrar uppför tråden – ner faller regnet spolar spindeln bort – upp stiger solen torkar bort allt regn – imse vimse spindel klättrar upp igen”
tårar spolar spindeln bort – spindeln ser ej klart – solfingrar rör vid
och stenen ser jag vara spindelns kropp, spindelns ben är stenens rottrådar
vad spinner stenen, stenen spinner nätet i vilket daggens/skymningsdagg stiger in
och nätet är en not och noten är en not
och not är en ton
av tonen vaknar vinden
vinden sträcker ut sina vingar
flyger in i dagen
havet ligger stilla
spegelblank sjö
i havet är allvärldars droppar
vinden
vindar kan locka havet in i vågdans
in i stormande svallande lek
in i stiltje
allt det vilket är hav
är sjö
är vatten
och vattnet sköljer in till stranden
strandens stenar löses upp
är sand är sandhav
så leder allt i varande varandra
*
(snäckskal)
så segla de i stjärnhav
är nattens himmel
ett hav
med seglande båtar
snäckskal
med tända lanternor
för att du ej skall gå vilse
*
(inbjudan)
snigel bjöd in mig i sitt hus
sitt här vid elden
såg mitt hjärta
pulsera
låt oss färdas med vinden
*
(lagg)
molnen lever i min panna
är du en plättlagg
så låt oss då
skriva
vackra öar
utan att bränna
*
(tvennenudd)
andas du
sandfågel sträcker vingar
hon står i
vingcirkel
hans steg är släppta blommor
andas du
himlen är molnfri
het dallrar
mark
längtan är deras
andas ni
sandfågel sveper ut vingar
oasen anas
de är tvenne
gyllenröda moln
de
enda
vars fingrar nuddar vid varandra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar