(drömmålaren)
och jag ber natten in
om ceremoniell harmoni ber jag natten in
sluter mina ögon in i konst
kärlek omhöljer skönhetens talande
kärlek omger skönhetsögas tillvaro
ljus silas sakta
in i kvällsöga
ut flyga kvällsfågel skimrande
marker lyfter gråskimmer
upp ur högas bröst
träd dricker kopparglöd
skänker henne aftonskimmer
solpurpur
rör
vid
kolglöd
eldblad skrudar
ett av trädens händer
och jag ber natten in
om nåd ber jag dig
slut mina ögon in i regnen
in i det regn är
låt mig
än en gång
få
höra
klangerna stiga
ur
hjärtats flod
och natten bär mig
bär mig in i drömskogen
där drömbladen
andas
däri drömfloden
skänker strömmar ur drömkällan
skriv mitt hjärtas sånger
om detta jag dig ber
drömmålare stiger ur dimman
mantel skimrande av pärlemor
ler vackert till
min andekvinna i själsrörelse
kom till mig
kom
regnbågsfjädrar håller drömmålare i hand
han sveper ut med armvinge
med handvinge
från bröst i vidbåge ut
jag strör färger in i marker
regnbågsfjädrar är mina penslar
kom
kom till mig
drömmålare
målar mina stigar
mina händer
mitt ansikte
mina ögonskålar
är hans källa
solpurpur rör vid mina ögonvingar
i morgonstjärnas mjuka
lyfter vi
regnbågsfåglar rör vid dagen
jag inväntar natten
däri tillåts jag
andas
och jag ber natten in
om nåd ber jag dig
slut mina ögon in i regnen
in i det regn är
låt mig
än en gång
få
höra
klangerna stiga
ur
hjärtats flod
om detta jag dig ber
skriv mitt hjärtas sånger
verkliga
*
allt vilket rör vid vattnets yta skapar ringar
allt vilket rör vid en yta skapar ringar
himlen
himlarna är
skimrandeblå
spegelblank är himmelssjö
varför heter detta tillstånd spegelblank
varför inte allenast blank putsad
fönster eller fönsterglas
klart fönster glas
det heter spegelblank ty det är ett glas, det är ett behandlat glas, det är låt oss säga en – glasskiva. en glasskiva vilken avgränsar inom citationstecken avgränsar tvenne världar.
och där blev det med ens spännande att följa ordvalet; varför avgränsa, varför ej skriva en glasskiva vilken förbinder tvenne världar.
båda dessa kan det vara.
barnet ser sig sällan i spegeln – om barnet ej lärts att titta i spegeln för att se sig –
barnet tittar sällan i spegeln för att finna ut hur det ser ut, barnet har naturliga speglar runt sig – nämligen ögonen, händerna barnet möter, däri speglar barnet sig. ibland kanske barnet vill se sig i spegeln, i den stunden räcker det med att du sätter upp din hand i kärlek framför barnet. ler du kära läsare – jag har utfört detta samt vet att det är så. barnet har inte behov av speglar, det ger ett yttre självförtroende eller sänker barnets förtroende till sig själv helt – det har förekommit.
vad gör speglar; en spegel kan stå på golvet, kan hänga på en vägg – jag har skrivit speglars värld tidigare; hur ramar kan göras, här i detta skrivande stannar jag vid väggen.
spegeln hänger på en vägg
bakom de flesta väggar finns ett rum, så kallat ytterligare världar. den vilken speglar sig kan stå ensam samt se bara sig själv, nåja inte helt bara sig själv ty rummet bakom den speglande synes i spegeln. hur det är så hänger spegeln på väggen och den väggen reser sig allt högre ju mer denna spegel vilken hänger där används istället för verkliga möten.
spegeln har kommit att bli en vägg mellan och i den bemärkelsen är den ett avgränsande forum mer än ett förbindande forum.
av gräns kan vara bra i fokuseringssyfte, en gräns av skall vara vacker skall vara behaglig inte avgränsa livet från mötesverkligheten, ögonmöten, handmöten. spegeln har många bottnar och alla är de djupa vilka stiger upp. gränser kan vara mycket välgörande för att skydda dig för störtfloder av bildintryck vilka väller in – gränserna skall ej vara eller bli skygglappar vilka de blir då barnet tvingas se in i en sak – en spegel för att se sig själv, sin gestalt. kan det skänka barnet mjukhet i vuxenlivet eller skänker det en hård yta – minns att bak varje hård yta andas regnbågsljusvärme.
spegelglaset är en yta vilken avgränsar tvenne världar
varför avgränsa varför ej förbinda
du förbinder ett sår
du förbinder dig till
du lägger din hand i för band
nåväl
glaset är en värld av gräns
du kan se genom fönstret, det vill säga om glaset är putsat och visst kan det lika gärna heta förbinder, i det du ser genom ytan
det jag ser är så kallat bakom det skikt du speglar dig i
där är färgpytsen eller hur
så glaset är på sätt och vis paletten, vare sig du river samt tillverkar färgerna själv eler spritsar dem ur tub.
det är den ena sidan av glaset.
så har du hela den värld vilken speglar sig i för att se hur den ser ut
i sjön
finns alltså färgerna, regnbågsfärgerna
ur sjön stiger regnbågsvalen
djupa är
hans sånger
lev med att ett väsen står med en pensel i handen
penseln är regnbågsfjädrar
detta väsen skall måla en sekvens
en livsbild
bilden vilken skall målas är liv
konstväsendet,
är ej konstgjort är
konst: kärlek omger skönhetsögas tillvaro
iakttager
lyssnar
avväger
balanserar
andas in doft smak
arom
svarar
ur regnbågsfjädrar strömmar bilden
skugga samt ljus är i balans
motivet
sekvensen
livsbilden
andas
ljusvärme
skuggan samt det belysta andas harmoni
detta är i begynnelsen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar