i begynnelsen är barnet världen
i begynnelsen är barnet den harmoniska världen
sakta kryper kylan in i rummen, i boplatsen
ännu bär träden löv
i natten såg jag henne skrida, hennes ansikte, hennes rörelse är vacker
den hon är, är så oändligt vacker.
visdomsbringerskan
och jag kan se vari ugglor följer henne
såg en film, en fantasyfilm om ugglor
det fanns en scen med däri;
de samlade spybollar – i frihet var detta – spybollen - ett stort; den första spybollen förvarades väl.
i fångenskapen användes dessa spybollar från andra till att göra ögon blinda; ungefär så här
i denna film fanns goda fanns onda, dessa onda kidnappade barnugglor samt i fångenskapen delades de upp i de vilka tilläts flyga samt i de vilka samlade de högre ståendes spybollar. dessa spybollar lades i månens sken och de – insamlarna - tvingades se in i denna transformation, de blev blinda. ja, jag kan se detta med spybollar däremot kan jag inte riktigt se moder månes negativa transformationverkan – jo, jag kan se det genom att hennes renande silverenergier brukas ur omedvetna sinnen på konstgjord väg och däri leder bilden vidare i mycket stora perspektiv vilka jag här lämnar fritt till eftertanke.
i begynnelsen är barnet världen
i begynnelsen är barnet den harmoniska världen
spybollen är där
den medhavda skatten från himmelsdrömmen
ett knyte
ett medicinknyte
i orätta händer blir detta gift
det är endast du vilken kan frigöra
bära ditt svärd
med de energier vilka är av himlarna lagda däri
genom till för i
i höstens allt tätnande mörker skimrar hennes ögon, strömmar silver in
strömmar silver in i järnklanger
för att bevara lyfta fram det rena i oss
för att vi skall kunna ta emot guldbladen i våra händer
vindarna lade sig stilla
vindars, vind – blommor.
jag stannar vid ordet vind och önskar säga; det är inte vinden där du förvarar ägodelar, minnen, det är inte en vind bräda det vill säga inte en bräda vilken slagit sig. skulle kunna stanna vid detta, så många bilder stiger fram vid detta med vind samt i det jag skriver” det är ej en bräda vilken slagit sig”.
jag avser med vind helt enkelt vindarna, luftens element och i detta nu var de alldeles stilla, hur nu vindar kan vara stilla, naturligtvis rördes vindarna; har du sett en fjäril dricka sol in i vingar, har du sett blombladen vibrera, har du sett – ja, vindarna andas och i detta nu är de blommor vilka skrudar hennes väg.
vindars blad andas doft av ros av sommar av stigar rörda av kärlek
det är i dessa stunder den vackra tystnaden stiger in
jag ser i detta nu kastanjer
ser huru vackra kastanjernas blad är
händer är de
stora händer
kastanjer med taggar, taggskal
i det skalet öppnas stiger skimrandeblanka bruna kastanjer fram
ser kastanjen i blom med vita klasar
stolt stående ej hängande
vita granar
och jag vet varför barnen älskar kastanjen
den andas förlåtelse in i världsvarat
kastanjen vet det barnen vet
för att från djupet kunna uttala ordet förlåt är vandringen lång
den är allt det kastanjen visar
vägen till blomman vilken visar oss förlåtelsen
ur denna förlåtelse
öppnas taggskalen
frukterna gives
barnen leker världstillvaro
minns att barnen leker ej för lekandets skull, skuld
barnen övar liv
samt jag säger; barnen visar vuxenvärlden liv
och barnens sinnen äro rena, smutsa dem ej med begrepp de ej innehar, låt barnen öppna edra ökenmarker
låt barnen strö doften in i edra ängder
låt barnen röra vid edra marker till blommande ängder
förlåtelse är ej att hänga sig
är ej att slås ned samt kyssa en medvarandes fötter
förlåtelsen är att se hela väven
samt med ljusansikte
med ansiktsvärme uttala förlåt
samt ta emot
havet visar er en vaggande vågrörelse för att ni skall vaggas, edra ögon skall vaggas in i den vakna drömmen
detta för att ni skall stiga ut ur villfarelser
havets våg är en cirkel
så är allt en cirkel, cirklar och i denna cirkel lever förlåt vilket är att öppna ögonen – för låt barnet stiga fram ur ditt hjärta.
i begynnelsen är barnet världen
i begynnelsen är barnet den harmoniska världen
spybollen är där
den medhavda skatten från himmelsdrömmen
ett knyte
ett medicinknyte
i orätta händer blir detta gift
det är endast du vilken kan frigöra
bära ditt svärd
med de energier vilka är av himlarna lagda däri
genom till för i
i begynnelsen är barnet den harmoniska världen
världs allt tillvaro
däri andas barnets ögon tillit
tillit andas barnets ögon däri
däri andas barnets ögon tillit, harmonisamklang
harmonisamklang andas barnet däri
barnets ögon andas vare sig tvekan eller tvivel
har du sett ett barn stå inför ett gruskorn, för dig ett gruskorn, för barnet är detta ett berg ty barnet måste för att komma över berget stiga ur jordsteget, ur det barnet är. barnet fokuserar och kravlar sig över detta gruskorn – det är så – barnet kravlar sig över på alla uppenbara sätt. ja, har du sett sand glida, gruskorn glida, stenar rulla, vad annat är det barnet gör i rörelsen. för dig är detta ett sandkorn för barnet är detta de första övandestegen att ”ta sig över igenom hinder, barnet vare sig stiger över eller igenom – barnet blir och är hindrets rörelse för att se verkan av detta hinder, för att uppleva detta hinder och jag skriver här det så kallade lilla barnets värld, det barn vilket lär sig gå. det vill säga barnet mellan ett samt tre årsringar.
i begynnelsen är barnet harmonivärlden
vare sig tvekan eller tvivel har stigit in
barnet är
alltets urallt
ur allt stiger jag in
urallt är ett vackert innebördsord ävenså du skriver det ur allt
detta tillstånd är det medvetna omedvetna
detta är drömskogen
är drömbladen
detta är drömbladen
drömskogen innan
”innan tanken kliver in med verktyg – ojordade – i handen, det verktyg vilket heter hammare” – hammaren är sliten ur gudahänder
är sliten ur gudavärlden
harmoniska världen
jag säger ej att tanken är fasansvärd, är fasa, det du skall fasa är att lämna tanken vilse, tanken är korn vilka ber hjärtat att så dem in i hjärtåkern.
tanken är vacker, varför tror du annars att tanken ligger i en skål,
tanken ligger i en skål däri att klanger skall kunna stiga upp ur
ur ditt urallt
tanken är vacker, tanken har inte behov av en solitär existens
tanken har behov av en hand
nej, tanken har ej behov av en solitär existens; tanken liknas oftast vid en fågel
fåglar lever oftast i flock så är det
mycket sällan, om det ej sker av yttre påverkan, kolliderar de med livet.
den upplyfta tanken, den skarpa lever i örnens blick, örnen är vakande, är
i begynnelsen
tanken har behov av en hand
du kan se det så här; hjärtats samt huvudets tanke är vardera vingen
är vardera vingen vilken bär livskroppen
bär livskroppen genom de resta väggarna
bär livskroppen genom de resta väggarna, hindren
stormarna, motstånden, tvivlen, tvekan och så vidare;
allt detta bär vardera vingen livskroppen ur till uralltet
därför
därför ”glömmer” barnet de händer vilka var där de ej skulle
därför
därför ”glömmer” barnet slagen, grymheterna
de drar förbi så är det
de drar förbi
det
detta – de, det drar förbi – andas med barnet därför att barnet ser i kärlek
barnet ser i kärlek
barnet är världstankens urtanke
barnet är världstanke, urtanke, harmoni
en gång var bergen i havet
en gång var haven i bergen
rörelsen
skapanderörelsen vänder det vilket var synligt till in
det vilket var osynligt till ut. ja, en gång andades hennes kropps inre det vilket benämns yttre.
skepp kan segla i hav
skepp kan gå på grund
isberg kan stiga upp ur haven
klippor kan stiga upp ur haven
klor, sylar vilka körs in
barnet ”glömmer” så är det, det vilket vederfors barnet i yttre steg in
då detta reser sig gör det ont
minns i dessa stunder att detta har smälts, har omvandlats till hjälparhänder, smärtan är där och smärtan är en slags brännmärkning – detta innebär ej att du skall hängas, halshuggas, brännas på bål, intet av detta vilket de i sitt oförstånd införde, detta innebär inte att du skall avsäga dig ditt hjärtas röst, innebär inte att du skall konvertera till de vilka säger sig veta bättre.
det du skall minnas är denna smärtas varningsrop
den säger dig ständigt, stadigvarslande;
du är vacker – din trädgårdslott är vacker.
samt var medveten i att i dessa stunder stiger barnet ängeln så kallat ut samt håller mantelljusvärme runt dig
vaggar dig in i hjärthamn
havet visar er en vaggande vågrörelse för att ni skall vaggas, edra ögon skall vaggas in i den vakna drömmen
detta för att ni skall stiga ut ur villfarelser
havets våg är en cirkel
så är allt en cirkel, cirklar och i denna cirkel lever förlåt vilket är att öppna ögonen – för låt barnet stiga fram ur ditt hjärta.
barnet ser i kärlek
barnet är världstankens urtanke
barnet är världstanke, urtanke, harmoni
denna harmoni kan du andas i nattens tystnad
i stjärnsalarna
detta kan du andas i nattens stillhet däri hårdljuden tunnats ut
slätats ut
och jag ser barn dansa
springa
i saktad rörelse
däri kan jag uppleva huru rörelsen förenas med allt
soldis eller solpurpur är min vilja skriva omger barnen
det är grynings
gryningar
barnen är gryningar
gryningsljuset vilket är mjukt med barnen
och jag fylls av längtan att instiga medvetet i denna rörelse – medvetet i klarhet uppleva barnet är i mig och jag är i barnet, ängeln är i mig och jag är i ängeln
närhelst min förstelnade tanke tar över höljer barnet ängeln vingarnas mantelljusvärme runt mig
viskar vi är ett
lyfter blicken in i natten
och däri finner jag tystnadens stillhet
himlars stjärnor är lanternor för mina tårade ögon
jag har lyft ögonen ur
lägger dem i stjärnhav
stjärnvindar sköljer
sköljer
vida
vyer
in
ögonen är rosenseglare i rosenhavets doft
rosenregn
dalar
faller stiger in i mitt värkande hjärta
jag frågar
vindarna
haven
elden
vad är den förstelnade tanken
ser du stjärnan
meteoren falla
båge av ljus till fullbordans cirkel
meteoren är en kastanj
landar i marken
ett hål uppstår
ett hål vilket är en jordkupa
tanken lämnades vilse
sökte fäste
vilar i jordkupa
i dessa kratrar blommar de nu landade fröna
hålet är befriat från termen hål
är … växthus … är trädgård
därav heter det trädgårds lott
de lotterna är mycket vackra.
andas ständigt detta;
i begynnelsen är barnet världen
i begynnelsen är barnet den harmoniska världen
och så är du vilken stigit in i vuxenskor
ofta återvänder jag till kameleonter
cameleont
fascineras av huru de kan ändra färgen
ändra färgen ändå är de i sitt ursprung
och jag säger
ja livet har många skiften
i mitten andas du
*
av träden skimrar solbladade fingrar
vad är dessa ord
de är träden vilka förtäljer oss stigarna
åren inom ringar
huru de, bladen rör vid allt
rör vid allt vilket de är
huru de, bladen andas in allt detta till hennes varande
skålar är i det inre
med ens stiger stora träd fram
jag ser skålar fästade vid träden
det rinner gummi ur, kåda
ändå säger jag soldroppsskålar
av träden skimrar solbladade fingrar
vad är dessa ord
de är träden vilka förtäljer oss stigarna
åren inom ringar
huru de, bladen rör vid allt
rör vid allt vilket de är
huru de, bladen andas in allt detta till hennes varande
skålar är i det inre
i och med insikten av detta kan klanger stiga upp
kan klangfåglar flyga
och vet du detta i insiktsljus så stiger solhjulen fram inför dig
du ser in i deras skålar
du ser mångfärgernas skönhet
regnbågsfåglar klangfåglar flyger ut
vingar
lägges runt dig
*
jag har hört röster säga att vi kan skriva vår egen historia, hur den skall läsas –
det är visdomsord
vi kan skriva negationen till positiv form
så starkt att vi stiger in i denna historia
skriver jag så min historia i värdefullt ljus med värme om mig,
så borde efter alla drömmar jag nedtecknat, möten ej utebli
jag kan skriva mina drömmar det är sant
det erfordras dock ett svar
en mötande hand
ja, vi kan skriva vår historia
och vi kan skriva oss ur den
det finns de
de vilka lagts i skugga samt till slut
samt till slut ej orkar stiga ur
stiga ur skuggan
de har behov av
en hand
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar