färgat glas är inte det samma som sotat glas
ser du kyrkans fönster
så vacker
så varma stiger färgerna fram
i det solen rör vid dem
så vackert färgar dessa glas
väggar
golv
allt är skimrande
mjuka färger
du kan använda färgat glas i dina ögon
i det du möter människor
människor vilka ej orkar se sig i ljuset av sitt inre
i värmen av sitt hjärta
i de stunderna kan du se dessa genom, med färgat glas samt strömma det du ser till dem
dessa glas är inte att jämställa med att göra sig en bild av ett väsen, en bild vilken egentligen är din egen bild av detta väsen, en bild vilken egentligen ej har en tillstymmelse av tillhörighet till väsendet
det är en gjord bild av ett väsen vilket existerar i din föreställning av vem denna människa detta väsen är. det är att säga att Pelle är Pelle, rosen är rosen, talen är tallen, strutsen är strutsen, strutsen kanske är tallen, rosen kanske är Pelle och så vidare, de färgade glasen målar i mjuka färger det väsen du i ett öppet medvarande sinne möter. du lyfter fram väsendets hjärtvingar inför väsendet så att väsendet kan ana dessa och kanske i en senare fas se dessa hjärtvingar.
du kan se dig själv genom dessa färgade glas för att lyfta dig ur pressen
växtpressen
lägg dig ej i ett herbarium och gör du det så se då att herbariet används för att torka växter, för att bevara – inför ögonen – bevara skönheten du upplevde.
torkade växter ur ett herbarium är kanske ett slags fotografier i det ögonplockningen ej är tillräcklig för insamlandet av livsbärande impulser, intuitioner.
Och jag bevarar skönheten i mitt inre för att givas vidare
Färgat glas är inte sotat glas
Sotat glas är inte färgat glas
Ändå är det så att dem båda används för att se klarare utan att skada dig
möter höstens skönhet, fåglar
en bofink följde mig
satte sig framför mig till slut bad jag bofinken bege sig in bland träden, förtalte bofinken att det kan komma bilar. bofinken såg på mig flög av vägen flög vid sidan
nalkades den stora stenen ett träd, en ek växer där har kupat grenhand runt
undfallande
fall ande under
ande fal under
fall ej under ribban av det vilket är din förmåga
stig över hindren
över vilket ej är att bortse från dem
det är att se hindrens nöd
se den mask vilken lagts på dem
tag hindren i hand
slut ögonen
håller du något i handen
eller är detta upplevelsen av mörkerrädsla
av spökens närvaro
är detta vinden vilken söker nå dig
vad
är
hindren
är de den gjorda ribban
eller är den trädet vilket breder ut sin arm
sätt dig här på min arm
jag bär dig över
och detta över är ej över det är med
däri ser du
ser det hindren är
ej
verkliga
samt verkliga i och med att ni är ett
undfallande
är ett ord vilket kommer till mig
und är ligger väldigt nära urd - öde
jag önskar stanna vid denna bild urd, vid nornorna vilka vattnar livets träd, och jag kan i denna stund se att exakt det skall vi göra.
vattna trädet
vårt träd
vårt träd
vårdträd
yggdrasil finns och är i mytologin ett träd
jag ser detta träd och vet med ens att detta träd står inför var och en av oss, vi är närmare bestämt detta träd.
vattnar vi ej vårt träd vissnar trädet till synes
vissnar gör det ej ty de djupa rötterna kan inte förstöras, vissna
inte vissna
vissnas
varslas
dessa rötter är djupt förbundna med kronan med himmelsdrömmen vilken vi vattnar rötterna med till förverkligande
ödet är vackert
ödet är skimrandeblad
ödet är tillstånd, skeenden
ödet ber allt gott till oss
och
detta goda har vi en gång skrivit i bladen vilka genom vårt instigande är rötterna
så ser jag ordet öde ur ett annat perspektiv
öde träd
träd in i våra öden med minnet av det ljus samt värme vilket strömmar i oss med oss genom oss för oss till oss vidare, vidare
så kan jag se ett öde träd; övergivet - en öde tomt - ett öde hus - ett öde torp och dessa visar vissnandet
så ser jag ordet undfallande
det är inte meningen att vi skall skölja bort oss
samt fallande är att stiga
allt vilket stiger faller - ord jag ständigt upprepar
und ligger nära unna
är det inte så att all samvaro är terapi i ordets verkliga händer
människor överger varandra
stoppar medvarandehänderna i fickorna
min upplevelse är att vi kan överföra allt skapande till varandra vi svarar an ut ur den vi är
vi kan inspirera varandra
jag är övertygad i att vi kan överföra skapande
koden - den finns, den koden är evig
den är nedlagd i oss
alla vackra ord alla vackra bilder är redan skrivna målade - därav sker det ibland att treåringar skriver symfonier
inspirationens ljus strömmar genom dem, inspirationens imaginära dröm.
medvarandehänder
stödjande gester är livets urgrund
och jag ryser då jag hör detta; bara du kan själv lyfta dig ur
är inte all samvaro terapi
jag tror att pengar är en stor orsak till den ensamhet vilken har brett ut sitt messmör. pengar skapar hinder murar skillnader och det fåniga är att de gjordes runda för att rulla, av papper för att flyga
idag finns de ej - de är i datorerna eller i chipsen.
därför vänder allt se det vilket sker i den så kallade världsekonomin
ja - papperen skall flyga likt vita duvor med grönskande kvistar till öarna av kärlek där vi alla gives möjlighet till liv
levande liv och vi lever redan detta liv
vad drömmer du
skriv din samvaro ej din ensamhet
skriv dina drömmar
våga - de är inte sämre än andras ty det existerar inte sämre eller bättre, det existerar skapande verklighet, förverkligande av himmelsdrömmen.
åter säger jag;
är inte all samvaro terapi
samt medvarandehänder stödjandegesten är
livets fyllda grund
genom att lyssna
inte på
genom att lyssna till vindarna kan jag följa vindarnas rörelse
uppleva hur vindarna rör vid allt
hur vindarna sätter allt i rörelse
planterar rörelsen
vindarna tar min hand, visar mig löven, hur löven följer, följer med och kanske är det så att trädets grenar, fingrar är handen vilken håller hennes hand vilken för henne i dansen mjukt svepande
kanske tycker du att stormvindar river
river
sliter
drar
rycker i bladen
se bladen
se löven
dessa följer med
följer med vindarna
följer med vindarna
vindarna visar
haven – gräs – ängder – skogar- sjöar
hur allt följer
följer med
och skall jag likna det vindarna är så är denna rörelse
denna rörelse är böljande
vindarna bor i en grotta
vindarnas grotta
kan du höra den
sången
den grottan vilar de
den grottan lämnar vindarna efter vilan
vindarna rör vid allt
rörelsen, skeendet
ja det är
ringarna på vattnet i vattnet
ringarnas vandring
jag stiger ur centrum ur grottan vandrar in i periferin för att uppleva mitt centrum
och jag kan i allt detta vindarna visar mig se det historia är
kanske är det denna skatt drakarna vakar över för att du ej skall se skatten förrän du är redo
kanske är det denna skatt drakarna vakar över för att icke otillbörliga händer skall slita sönder den
kanske är det denna skatt vilken framvisas i sagors
legenders röster
hur upplevelser
skeenden blev genom själens erkännande
detta erkännande är att vända ansiktet till
vända ansiktet in i samt se
se verkningarna i positivt ljus
jag har märkt att jag fascineras av historiska filmer, skrivna efter så kallat manus så kallad verklighet eller så kallad fantasi
så vacker är hon i det hon dansar i själsängen fantasin
men hur de än är skrivna innehåller de korn
och genom att vandra med vindarnas undervisande rörelser
genom att se dessa filmer eller läsa dem kan jag se framtiden och därigenom kastas ljus över just historien
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar