den 21 oktober 2011

arkitektur

arkitektonisk

arki tektur

ark i (tek) tonisk

ser detta ord och var gång jag gör så förs jag in i en enorm sal

en enorm sal vilken egentligen inte är – en enorm sal –

ty denna sal upphör ej

visst ser jag väggar samt tak däremot ej ett golv

visst är det märkligt – ibland sätts det ett glas över en fjäril en geting ett bi – en insekt

ögon beskådar insekten vilken stångas med glasväggen

insekten är instängd

av en helt annan anledning

än i kristalljusväggar

visst ser jag väggar

visst ser jag tak

däremot ej ett golv

och detta är välvda

är valvbågar

undrar med vad är dessa byggda

och det enda byggmaterial jag kan se är moln

är månsilver

min upplevelse är att dessa valv ”rinner ned” samt förenar sig med det vilket borde vara golv

insikten fyller mig att denna enorma sal endast kan stå just genom den exakta jämviktsbalansen

det jag ser är hur stjärnor lägger sig likt punkter, stjärnpunkter samt riktar sina strålar i speglandegest in i jordemarker

i allt skapas cirklar och jag undrar varför hus började byggas fyrkantiga

hösten är kommen

stjärnor är synbara i våra ögon

och kanske är det stjärnstoff dessa valv är byggda av

lever med bilden av hur vi skulpterar med lera

i lera

ser händer skulptera med molnen i molnen

molnen är här lera

vi bygger våra hus med tak mot himlen

tak

mot

himlen

hur bygger himlar hus

himlar bygger hus med en öppning mot, till jorden

till

jorden

med andra ord är det jag ser en vacker kristallkupol

en vacker kristallkupol vilken sätts ”över” oss

vad

utropar du kanske – då kvävs vi ju, det var ju så det gjordes med insekten

så är det ej

kanske föll ett minne in i den vilken satte glaset över insekten

insikten blev förvrängd

insikten kan sägas vara insekten vilken söker stånga sig igenom glaset vilket är den vägg den icke lyssnande insikten är – ett minne steg in, ett behagligminne vilket själen så längtar till att uppleva – själen lyssnar ej fullt ut eller in, lyfter handen med glaset samt stänger inne insekten – är det en fjäril skall den förmodligen torkas samt nålas fast, är det ett bi eller en geting så stängs den inne i känslan av ett hot, nämligen att insekten skall stickas. och nog försöker insekten bli insikt i klart upplevande inte i suddat medvetande.

alltså denna kupol är ett glas, är närmare bestämt kalken

denna kalk sätts över oss och detta sker för att vi skall andas in klangerna

detta sker för att vi skall bringas in i fridssinne

detta är bilden av hösten

därav den höga rena klara luften

regnets skönhet

friskt vatten

skulle gärna säga ej vämjeligt.

i dagen

i min vandring frapperades jag av hur vackra droppar är

hur de liksom hänger kvar i grässtrået

gnistrar

började leva med

är detta från ovan eller är det så att markerna svettas droppar

svettas ut mödan av den oändliga blomningen våren samt sommaren bar

så bestämda är vi i våra riktningar

droppar kommer från ovan

dessa kan lika gärna vara under ifrån

kan lika gärna vara svettpärlor

jag levde igår med att bygga lövlyktor

det går ju inte att bygga snölyktor här just nu

så jag levde med

hur bygger jag en lövlykta

det jag såg var oerhört vackert

en skimrande lykta av löv

höstlöv

och visst kan den tändas

utan att antändas

och skulle denna lyktas väggar antändas

är jag övertygad i att skönheten skulle råda

inte rykande våtrök

nej

jag ser

röda fjärilar

höstfärgernas fjärilar eller fåglar

och jag kan höra sångerna ljuda ur kalken

och jag ser helt klart varför detta är hösten

i mitt hjärta

i mitt inre andas regnbågsklangerna tonande

och jag ser ordet arkitektur och undrar varför jag ser axteker

ser templet stiga upp ur

träden flätade fingrar runt

klippor lade blad över

lianer lindades runt

de plägade fläta vass gräs till tak till sina hyddor

till att bära föda i

de flätade av gräs

de flätade en väv

och denna väv är det jag ser lyftas

ur denna väv stiger templen upp ur det människan säger är osynligt

och vad lyfter väven

väven lyfts av kristaller nedlagda i hennes inre

i jorden

stjärnor riktar strålar

kristaller riktar strålar

väven lyfts och det uppenbara stiger fram

ur skymda

ser du detta från ett moln kan du likna det vilket sker vid en ridå vilken glider isär och skådespelet kan börja inför den andlösa publiken

och så är denna skönhet

tystnade omfattar orden in i klingande tonandevärldar

orden är renade och befriade ur sin förvrängda form

den sanna formkraften kan åter andas

i harmoni i kärlek i vilja

så sker detta

helande

och jag ser ordet arkitektur

ser floder stiga

tårfloder stiga

ur suckan ur kvedosånger

och jag ser floderna stiga

lösa upp kanterna

den röda leran andas

kopparglödande

slammet sjunker och jag ser floder andas klara

varje liv är en ark

en ark med vita segel

vilka följer floden

floden vilken leder till templen

där kolibri skall kyssa varje öga

till seende i

värme

så sker detta

helande

till allt

för allt

och i alltets krets

denna krets vilken är den eviga cirkelns skönhet

i mitten växa ett träd

asken är dess namn

idegran är dess namn

iden är i begynnelsen arkitektonisk form

tonande in i ark

örnen släppte en fjäder in i en hand

pennan skrev orden synbara

för de ögon vilka inte längre förmådde höra

kondoren släppte en fjäder i en hand

pennan skrev orden synbara

för de ögon vilka inte längre förmådde höra

så lades deras händer in i varandra

så lades deras vingar i varandra

i varandra till varande

varande varandra utan strider

strid strömmar forsen med allt det vilket är renat

genom havens djupa sånger

så sker detta

helande

till allt

för allt

och i alltets krets