jag vet att jag nu
skall tysta min stämma
*
hösten är kommen
drömskogarna har vikt ut
sina bladhänder
stig in alla korn
stig in
alla ljus
alla
tårar av svårmod
våra stammar
susar drömträden
bär er i stormar vinande
ylande vi vakar
med kupade
händer
om
våra stammar
susar drömträden
är starka
medföljande
drömskogarna sluter
sakta bladen runt
vaggar kornen
i röda
varmvågors
uppfyllande
ljus
i drömskogar synes
lanternor
skimra
ljusvalv
*
hösten har kommit
i hennes moderliga vara andas lövens, livens välfärd
väl färd
färd väl
hennes hjärta är i höstens förstlingsandning
i höstens förstlingsstigar
ett skepp av
av hennes kupade händer
hennes ansikte strömmar kärlek om i det hon möter liven
hennes ögon är omfamnande regn
hennes hjärta är
ett skepp seglade till porten
till stranden av in
vaggade vid linjens möte i väntansfärd
hon ser dem skrida i rader
pärlande rader
hon lyser dem vägen
med skimrande bladlågor mjuka milda
hennes hjärta är ett skepp
kan du se detta skepp
skeppet är hennes kupade händer
är hennes fingrar flätade
så är det med öppnade hjärtan
är händer är fingrar är allt av behov
kan du höra havet
havet röra vid vassen
kan du se honom
kan du se båtmakaren stå i vattnet
stå i vattnet med skäran
månmoder lade den i hans hand
i hans lyssnande hand
kan du se honom stå i vattnet med skäran i hand
illa, skada är ej min vilja
illvilja är ej min andning
min vilja är dig väl
är till dig
för dig väl
välgång
jag skär dig ej till blödande
jag skär dig ej till skada
se skäran i min hand
av stjärnljus slipad
av moder
given
darra ej du vackra havsäng
med solplymer i vindars andning
med skriftrullar bruna
i händer
havsvandrare
bli
seglare
och vassen hörde
och vassen bejakade
kan du se båtmakaren stå i vattnet med skäran i hand
inför varje strå, vasstrå
varför heter det strå
varför heter det rugg
strået är en stråle
av ljus av värme
ruggen är fjädrar varur droppar
soldroppar förenas med hav
kan ske är rugg;
skaka av dig det ruggiga
se det klarna i hav
rugg, rugge
tätt stå de samman
bärandeflätade i varandra
bär haven i sina händer
är hav
är vass
är vass
är hav
inför varje strå lystrar han
är du redo
väntar
in
ser orosfågel lyfta vingar in i ro
bejakelsen är tinderblad i hans händer
varsamt skär han av vassen
flätar, väver skepp
ett skepp en båt
är detta valnötens ena halva frågar du
så kan ske det är
valnöt vass hennes flätade fingrar allt är
vaggan hänger i taket
helt nära eldstaden
väggar skimrande röda
in i hennes händer stiga de
frön korn blomning doft
så seglar skeppet in i hennes hjärthamn
möts av
kärlekens händer
kärlekens händer omvårdnadens händer
omvårdnadshänder värnadshänder
händer tillreder höstens drömbäddar
och hösten är en smedja
jordens ådror sväller av all värme
av all värme hennes bröst hennes ögonhöljen strömmar
i smedja andas eld
ur varje blad stiga gnistord
renade
tvagade
helade
hammaren möter mjukt städet
i eldstaden andas fridens
husfridens eld
hon blåser lätt däri
nynnar hjärtans fröjd
nynnar hjärtans fröjd däri
däri
in i
i in
nynnar hjärtansfröjd in i sårade stämmor
och orden är ädla metaller
smidda ur smedens visshet
ur varje glödande ström han lägger till städet
i det hammaren mjukt möter lyfter klangen
stiger själens mening i andens ljus
smedens visshet är klanger ur;
till varje själ lyssnar jag
med varje ande följer jag
genom varje själv upplever jag dem i mitten
smider svärd
bärandesvärd till kronringen
smider svärd bärandesvärd i balanserande rörelse
balans er ande
detta är
smedens visshet given ur
bergens ådror
hösten har kommit
i hennes moderliga vara andas
lövens, livens
välfärd
väl färd
färd väl
och hösten är en smedja och vi är i den
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar