sömngångare
är vackra djur
sengångare sade du
javisst är sengångare vackra
och sömngångare
sävlig är sengångarens rörelser
näst intill molnseglande
molnseglande
drömseglande
flytande
floden flyter stilla i den lätta gryningens luftkjolar
kanske såg klädmakaren anemoner
tulpaner
upprätta, hängande klockformer
klockade blad
kanske såg klädmakaren blombladen
höljandeformer
elliptiska sånger
ser du djupt in – stiger du in i ett av blombladen
in i ett av dessa kronblad skall du uppleva hjärtformens strömmar
huru källan stiger upp ur mitten
strömmar uppåt
du vandrar stigen uppför berget
natten är berget
eller det vilket möter dig är natten
är du säker att du möter eller är det inbillning
är det spindelnät vilka rör vid ditt ansikte
ryser du
nej – du ryser inte ty du vet spindelmors vävars skönhet
du vandrar stigen uppför berget
vandrar stigen uppför gryningsberget
når älskad platå
med stenbladen
med månskålen i stenbladshänder
med stenringen
med månsilverskimmer
med vindar
silverne
med eldsflammor i dina händer
lyfter du din andning
stjänstoff regnar ned i skålen
dimman sveper lätt
döljer dig för världen
visar dig tydlig för världen
du stiger in i ringen av skogsstjärnor vita
mossan tar emot ditt nakna väsen
du rullar dig samman
är fjärilsbarnet
inväntar
hennes
ord
stig upp ur drömbladen
vandra fram till det vilket sägs är kanten
du stiger ur bädden av mossa
ser skogsstjärnor slutas
ringen andas över dig i dig
vita ljusbollar
mossan sjunker in
lyfts av händer
du bär smaragdfärgad skrud
i gryningens
morgonvind fattar hon
aurora venus din hand
stig fram
människobarn ur fjärilsbarn
vid kanten står du
vaja
vaja mig vind
du är nu vatten
kastar dig utför
vattenfallet dansar
eller
du är rännilen vilken breder ut fingrar
skirhinna vilken skimrar bergsväggen
regnbågshinna
näthinna
synhinna
du når skålen
stenskålen vid bergets fötter
fotring
däri sitter du i din kvinnoklädnad
är du man i din mansklädnad
tvagar dig i morgonsångens vingar
lyfter sparvhöken
flyger in i kammare
landar vid ljusskäppas skimmerglas
du sömmar dagsskrudens kjolar
vid tröskel växa anemoner
blyga är anemoners ansiktsljus
du står i morgonvinden
blickar in i skogen
dimma skrider
vävande
in i
marker
sengångaren skrider
sömngångaren skrider
nattväsen är dessa
och det är väl klart varför du ej skall röra vid sömngångare
det blir ju en chock, likartad med att tända skarpt ljus efter lång mörkervistelse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar