kärleken fattas mig
så slocknar jag sakta
och hur det än är så mognar frukten
det kan du ej förhindra
du kan fördröja mognaden
mognaden sker
skrumpnandet sker om du ej inmundigar frukten
frukten släpper kärnorna in i hennes visdomshänder
och det kommer att stå ett blommande fruktträd till bärandes frukt, doft
det kan du ej förhindra
du kan fördröja skeendet ej förhindra skeendet
i trädgården växer körsbärsträdet
av kärnorna
körsbärsträdsbarn kan ses vandra vida
skott skjuter upp i trädets närhet
ja
runtom
stadskärna
stads
kärna
ja – det är vackert se denna bild
i bemärkelse av
kärna
stadens kärna i medvetande av vad kärna är
kärnan vilken bär hela trädet
så är modern en kärna
eller är barnet en kärna
eller är dem båda en kärna
kanske är det så
detta är en tydlig bild av hur det inre hela tiden andas med det yttre
hur de omväxlar varandra. jag avser inte gå närmare in på genetiskt polemik, det är en mycket givande bild att leva med i djup begrundan
kärnan
kärnan vilken bär hela trädet, växten. livets blomning i sig
kärnan vilken sänder doften vidare
sänder fulländningsbudet; det är skett
det är
fullbordat
skeppet seglar in i hamn
låt oss först se skeppet byggas
i sanden ritar de en bild
båtmakarna
timmermännen
skogsmakarna vandrar till skogen ber om gåva
träden bejakar till seglats
skogsmakarna
timmermännen
timmerfolken
skogsfolken tillreder måltiden jag menar timret
slanor böjs och skeppet växer sakta fram ur sanden
sandbilden
så en dag i en stund kanske var det en natt i månmoders skimmer är skeppet klart
väverskorna har haft bråda stunder
dunket från vävstolar
rytmen har ljudit i långa sträckor
kanske var det trummor vid eldens sken
regn föll från himlar
eller var det silvernålar
tråden de spunnit tilläts passera ögat
nålen dansade tindrandestrålande
sömmerskorna sömmade segel
barnen tvinnade snoddar
ungdomarna rep
repmakarna trossar
kvinnorna bar segel till hamn
träddes på bommar
hissades in i vind
lastfolken kom ringlandes karavaner
lasten lades nogavarsamt in
skeppet seglar i de vida haven
skeppet seglar in i hamn
bordar kajplatsen
bryggan
välkomsthanden
varje skepp har en vattenlinje
en vattenlinje vilken förtäljer här är lasten linje
lastens linje
gränsöverskridande
lyssna till ditt inre
varje skepp har en vattenlinje vilken förtäljer; här är lastens linje överskrid den ej
kan du underskrida den linjen undrar du - ja, visst kan du det
kan du överskrida denna linje – ja, visst kan du det
ja, du kan överskrida gränsen, risken är att skeppet sjunker – du förliser
du skriver underskrida samt ser detta skepp ej finna fäste, skeppet flyter mer likt ett mycket torrt skal eller löv på marken. du ser en hatt fångas av vinden samt virvla iväg, du ser en papperslapp fångas av vinden, du ser höstlöv fångas av vinden.
åter ser du i allt detta jämviktens funktion
andas jämviktsfunktion
skeppet skall vila i havet
seglande
detta skepp bär med sig alla händer vilka varit delaktiga i dess förverkligande
och de händerna är alltet
vilken av pärlorna du lyfter fram, skogen, skogmakarna, timmermännen, väverskor, sömmerskor, lärjungar, mästare så är alla delaktiga, inte en av dessa pärlor är mer viktig än den andra – de är del aktiga i förverkligandet av skeppet.
skeppet är en kropp
huset är en kropp
du är en kropp
varje liv är en kropp
ett bord kan vara dukat fullt med godsaker
fyllt med godsaker
full – ändat
vi kan säga att skeppet seglade in i hamn fyllt med sin last
färden ändades
skeppets färd ändades
ändades med denna last
var och en kanske vet att oceanångare inte färdas tomma
de lämnar samt hämtar
de lämnar och de hämtar
så är det med kärnan
kärnan lämnar samt hämtar
kärnan lämnar och kärnan hämtar
stadskärnan borde då i princip innehålla allt det städer är
staden är
staden är den fållsöm vilken så att säga ger kjolen stöd i sin vidd
byxan stöd och så vidare
fållen är en vikt kant vilken är för att öppningar ej skall fransas, för att kanter ej skall fransas
stadskärnan borde då i princip innehålla allt det staden är
pajer är väl underbara bakverk med sina skal.
även här ser du säden
såningsmannen
ja, först ser du bearbetningen av markerna till god jordmån för sådd
säden sås
gros och spirar
skördas
mals
bakas till pajskal
pajskalet har ett innehåll och det kan ha ett vacker konstfärdigt täcke
ett lapptäcke kanske
en sandmandala
eller ett galler med rutor
stjärnhimmelstäcke
och doften ringlar inbjudande
du dukar bordet med paj och bjuder in
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar