tiga är ej tigga
barnet är omvärvt av ljusbörd
av skimrande röda väggar
svävar i hav
hav med dämpade ljud
hav med alljud
barnet vandrar genom i tunnel til liv
till skeende
de vilka varit nära det vilket benämns död har sett denna tunnels ljus
ser du barnets vandring i moders födslokanal
barnet stiger in i natt skrev jag
och jag säger
att födas är att stiga in i det okända
är att stiga in i natten
att vakna är att stiga in i det kända
detta är att stiga in i dagen
detta är att stiga in i dagen däri varsamheten upphör
det är att dö
det är att
dö
det vilket benämns död är vackrare än detta dö
ty det är att ej leva medvarande
i den medvarande andningen är varsamhet
en hederskod
en kod av heder
det vilket heder är, nämligen helighänder
jag ser dig i ditt helighetsljusvarma ansikte
däri ser jag att du ser mitt helighetsvarmljusa ansikte
vi omvärnar varandra därmed allt
alltets helighetsansikte
och jag säger ytterligare
är icke doften
den högsta essensen av liv
till liv
må dina ögon mötas av sepiavinden
i gryningen andas världar sepia, sepiamilda slöjor, tystnaden är fylld med
sepiavingar, en klang höres sväva i berg i dalar, denna klang lyfter vibrerande flöden
i denna tystnad kan du höra dun falla, segla i silverfloden, kan du höra dunhänder lyfta luften
kan du med din hud höra det uppenbara, dina ögon är sepiavindens mjuka klarhet, i träd glittrar tysthängen, i varje är ansiktsljusa möten
stilla mycket stilla skrider morgonfågel med långa vida fjädrar målas ansiktsdrömmar
i tigande stillhet sträckes händer kupade skålar ut, dunlätta lyftes händer, lägges i varande
bejakelseregn fyller, en klang höres sväva i berg i dalar, tystblad rör vid dag tiger smeker stamvilja - tiga är icke tigga
hur skall det komna barnet tigga, det tigger dig om varsamhet, det tigger icke för erhållande, det ser dig tigande in i ögonen och däri kan du andas vishetsmoders andedräkt, i detta möte fylls du av röda slöjor vilka stiger ur dig samt är runt dig och barnet. barnet tigger icke, barnet tiger stilla i inväntan väntan in, ty barnet är helt i det vilket den vuxne tror är separerad verklighet, barnet är i världen andevärlden i själsljus. barnet tiger ty dess handkorg är icke fylld med begrepp, så släpp piskan i din hand, piska inte barnets rygg blodig, invänta barnet, vänta in barnets fråga.
är din vilja att minnas ett möte
eller är din vilja att drömma kärlek drömma älskande
är din vilja att minnas ett möte, ett människomöte, visst vet jag att du kan älska träd växter djur stenar allt det du möter, älska är en vacker flod däri varje droppe är ett älska
är din vilja att minnas ett möte, ett människomöte i skimmer, pärlemorskimmer
vik då ned eller ut ett av dina hjärtblad, i hjärtlotusen
tillred däri en bädd till detta möte, denna mötesstund, lev med detta möte och det skall förverkligas
du frågar mig; är detta icke att fängsla, fånga ett väsen.
jag svarar dig;
hur skall du kunna fånga i det ditt sinne är rent
jo , det är att fängsla
detta fängsla är ej ett fängelse, detta fängsla är ej ett fängelse, det är att bejaka och allt det du bejakar är fritt, allt det du bejakar med rent sinne är fritt, i den stund du icke bejakar lägger du ett lock över
att fängsla kan sägas vara inspiration
du inspirerar samt du inspireras
fängsla ligger nära vaken fascination
detta tillstånd kan sägas vara; mitt sinne fokuseras
mitt intresse är helt med dig, hos dig
i det du fängslar ett väsen, i det du fängslas av ett väsen upplöses omgivningen, det finns eller existerar bara/enkom en existens och den existensen är detta möte
en fysisk kropp vilken upplöses är doft
i det du fängslar ett väsen, i det du fängslas av ett väsen
ligger det i edert gemensamma ansvar att ej lägga bojor på varandra
*
åldersstammen smekt av vinden, av hudar frågade; var har du varit
jag lämnade ej, jag var här ljöd mitt svar stilla
åldersstammen sade; inte kännbart jag saknade klangen av dina sandsteg, hur du strömmade nedför backen; ett människoregn porlande, hur du trädde över spåret, rann vidare nedför sluttningen med renfana i giv akt på dina steg, tallarna vaknade av dina steg, knakade i det de sträckte struparna in i vajande, snoken vilken kikade fram i vassen, vassens susande plymer, sjöns glittrande, dina mjuka sånger, sanden slöt sig så varmmjukt runt dig, så stod du helt stilla, helt stilla helt nära i det ögonblicket är det du befriar fötterna släpper medtagen för täring, det är gott andas din lyckoandning med dig se dig springa likt en månvind in i sjön, se vatten i glittrande fnissande pärlande kaskader stiga, uppleva näckrosornas ring vika undan blad för dig, se skräddaren sömma dina vattenvingar, uppleva ringarna nå mig
det är gott andas din lyckoandning med dig och nu är du här
nu är du här , kännbart
det är gott i det du andas min lyckoandning med mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar