måndag 24 oktober 2011

den 24 oktober 2011
















så som jag ser det
är drömmen
den verklighet vi ej tillerkänner verklighet

ty drömmen innehåller ej hinder samt hindersprövningar
därigenom är drömmen sann verklighet
*

(tranan i lönnen)

hon satte sig under lönnens vida krona
rötterna flätade pall till henne
stammen gav henne stöd för ryggens värkande ådra

du vackra lönn
kära vän så vackra är sångerna du skänker

hon lade tystmantel runt axlar
flöt bort i vrår

i tacksamhet andas jag in dina sånger
lövens rasselfärder
glödda
flammande
gulnande
bruna
kaskadvingars rörelse
regnets klangpärlor
frostens knäppande

vackra lönn
tag mina ögon in i dina fingerfärder
träd pärlbladen runt min nacke
snuddande

lönnen
sprider ut fingrar vida
blickar sig om

kallar in ett vänmoln ur vindens midjegördel
detta är från oss alla

hon sitter under lönnens vida krona
lönnen lyfter hennes blick ur fingerfärder
molnet ser hon
molnet

mjukt
nära

hon gives ett moln till spinnande
tråden flyter genom fingerbladskanal
hon skimrar
drömfärd till aftonvard

sakta mattas ögonens ljus

ett träd växer i himmelsängd
omgivet av

mjuka böljande nejder

hennes klädnad är midnattsblå
lätt att bära
tynger ej skuldror
följer vindars rörelse
vid anblicken av hennes böjda stjälk

mattade ögon törstar

ur himelskälla flyga sländor
rör vid pärlors slummer
viker ut skalvingar

toner
stiger
tysta
tonande
in
i
färden

se pärlemorslöjor
skänka dig nektar
ur liljekalkens

gral

för varje droppe hon dricker
öppnar träd bladpärlor


ett träd
växer i himmelsängd
omgivet av

mjuka böljande nejder

hennes klädnad är midnattsblå

ur stenträd


har jag
med skedkniv gröpt ur


till
skålvagga


snidat medar


bett ökenvinden in
ur timglas hälldes


sand

ströddes över ark


putsade gröpta
mjuka



i ordvagga har jag lagt fjärilsbarnet



i eldskimmer vaggar vi


nynnandero

i sejdandevind


sakta närmar sig trädet ur

pärlemormusslas
fjärilsvingar

i stenträd
klingar mandelblomsögon

iris blå stiger ur marker

jag slocknade på vägen
ty min hud röres ej av fingerljus

kvinna av vidder
lägg mardrömmen i månfloden
tillåt silverdroppar skölja mardrömmen
se den blomma i gryningsträdet


min hud fryser
i nattgryningen

ådror

har dragit sig åter

årorna
släppte siarstaven
i daggryning vänder
tomma ögon
in i
dimma

med slöjfolken dansar jag

vid en

en
solklang skingras de

min hud faller av

kanske kände du min smärta

du lägger din hand i hav


hon sitter under akacieträdets krona
i den röda sandens flimrande värme
rötterna har flätat skydd
luften knapphändig
andas kvav

ur eldsflammas vattenöga
stiger djinnen

se handen
i hav

djinnen vandrar med vinden
kallar in vindfolkens rörelse
de breder ut vitt ark fyrkantsvävt
åtta fingertoppar fattar i snibbhörn
viker in mot mitten
viker
viker

pappersloppa
hoppar i
högan
sky


vilken färg
vilket nummer
vilken färg

vad
är

trana stiger ur pappersloppa
lägg din dröm i min färd
och jag skall bära den


hon ser en man stiga ur sjön
mannen följer stigen
hon ser en man sitta
i bergsvila

i begrundansdjup andas han sjöns bottnar
då och då stiger han upp till ytan
och vad gör du nu
skönjer elden hans öga

sår mina ögonfrön
in i vildmarker frias
orörda möte

hon satte sig under lönnens vida krona
rötterna flätade pall till henne
stammen gav henne stöd för ryggens värkande ådra

du vackra lönn
kära vän så vackra är sångerna du skänker














Inga kommentarer: