så som jag ser det
är drömmen
den verklighet vi ej tillerkänner verklighet
ty drömmen innehåller ej hinder samt hindersprövningar
därigenom är drömmen sann verklighet
*
(tranan i lönnen)
hon satte sig under lönnens vida krona
rötterna flätade pall till henne
stammen gav henne stöd för ryggens värkande ådra
du vackra lönn
kära vän så vackra är sångerna du skänker
hon lade tystmantel runt axlar
flöt bort i vrår
i tacksamhet andas jag in dina sånger
lövens rasselfärder
glödda
flammande
gulnande
bruna
kaskadvingars rörelse
regnets klangpärlor
frostens knäppande
vackra lönn
tag mina ögon in i dina fingerfärder
träd pärlbladen runt min nacke
snuddande
lönnen
sprider ut fingrar vida
blickar sig om
kallar in ett vänmoln ur vindens midjegördel
detta är från oss alla
hon sitter under lönnens vida krona
lönnen lyfter hennes blick ur fingerfärder
molnet ser hon
molnet
så
mjukt
nära
hon gives ett moln till spinnande
tråden flyter genom fingerbladskanal
hon skimrar
drömfärd till aftonvard
sakta mattas ögonens ljus
ett träd växer i himmelsängd
omgivet av
mjuka böljande nejder
hennes klädnad är midnattsblå
lätt att bära
tynger ej skuldror
följer vindars rörelse
vid anblicken av hennes böjda stjälk
mattade ögon törstar
ur himelskälla flyga sländor
rör vid pärlors slummer
viker ut skalvingar
toner
stiger
tysta
tonande
in
i
färden
se pärlemorslöjor
skänka dig nektar
ur liljekalkens
gral
för varje droppe hon dricker
öppnar träd bladpärlor
ett träd
växer i himmelsängd
omgivet av
mjuka böljande nejder
hennes klädnad är midnattsblå
ur stenträd
har jag
med skedkniv gröpt ur
till
skålvagga
snidat medar
bett ökenvinden in
ur timglas hälldes
sand
ströddes över ark
putsade gröpta
mjuka
i ordvagga har jag lagt fjärilsbarnet
i eldskimmer vaggar vi
nynnandero
i sejdandevind
sakta närmar sig trädet ur
pärlemormusslas
fjärilsvingar
i stenträd
klingar mandelblomsögon
iris blå stiger ur marker
jag slocknade på vägen
ty min hud röres ej av fingerljus
kvinna av vidder
lägg mardrömmen i månfloden
tillåt silverdroppar skölja mardrömmen
se den blomma i gryningsträdet
min hud fryser
i nattgryningen
ådror
har dragit sig åter
årorna
släppte siarstaven
i daggryning vänder
tomma ögon
in i
dimma
med slöjfolken dansar jag
vid en
en
solklang skingras de
min hud faller av
kanske kände du min smärta
du lägger din hand i hav
hon sitter under akacieträdets krona
i den röda sandens flimrande värme
rötterna har flätat skydd
luften knapphändig
andas kvav
ur eldsflammas vattenöga
stiger djinnen
se handen
i hav
djinnen vandrar med vinden
kallar in vindfolkens rörelse
de breder ut vitt ark fyrkantsvävt
åtta fingertoppar fattar i snibbhörn
viker in mot mitten
viker
viker
pappersloppa
hoppar i
högan
sky
vilken färg
vilket nummer
vilken färg
vad
är
trana stiger ur pappersloppa
lägg din dröm i min färd
och jag skall bära den
hon ser en man stiga ur sjön
mannen följer stigen
hon ser en man sitta
i bergsvila
i begrundansdjup andas han sjöns bottnar
då och då stiger han upp till ytan
och vad gör du nu
skönjer elden hans öga
sår mina ögonfrön
in i vildmarker frias
orörda möte
hon satte sig under lönnens vida krona
rötterna flätade pall till henne
stammen gav henne stöd för ryggens värkande ådra
du vackra lönn
kära vän så vackra är sångerna du skänker
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar