fåglar flyger
flyger
därför kan de flyga in i ögonvrårna
det jag i denna stund ser är rum
vinklar av olika slag ändock är de samma slag
ser hörn
och i dessa hörn
vinklar finnes alltid en liten punkt vilken är i skugga
jag misstänker att den skall vara så
kanske är det längtanskaramellen
och kanske är det ljusuppfyllda den öppnade karamellen
kanske dessa vrår visar oss att överraskningar, goda alltid finns
de är där och de överger oss inte
fåglar flyger, därför kan de flyga in i ögonvrårna, lyfta ut ur gömda
dessa var de ord vilka upprepades
de ord vilka var stjärnorden i en av nattsångerna, många bilder strömmade runt dessa ord och med sorg vaknade jag i ej minnandes.
varför jag inte satte mig upp och skrev – ja, skam att sägandes så är det så kallt i huset att jag ej gärna viker undan täcket, har jag väl somnat ifrån kylan så behåller jag värmen
ändå är denna sorg där inom mig att jag ej kan minnas
suddiga vyer träder fram
suddiga
så suddiga är vrårna
rörelser skymtar
kryper modfällda ned i vrårna igen
befinner mig mitt i skogen, i den milda världen
ändock är det jag upplever den rök vilken pyr in i huset i det vedspisen ej orkar brinna
i de stunder luftfuktigheten tränger in i skorstenspiporna
svagt skymtar jag öppningar i trädvärldar
hedarna är seglande skepp
bär med sig
vindar
dofter
fåren trippar med lätta rörelser
seglande moln
vita
saxen
ullsaxen klipper fåren rena
ullen tvagas i bäcken spinnes
vävstolarna dunkar
eller är det trummorna vid elden
dunk dunk dunk
saxen klipper väven kjortlar mantlar sömmas
hedarna viker upp blad
det höres en djup inandning
sakta vaknar piporna
männen i kiltar
raka i rygg med toner närmast hjärta
andas trycker ömt bälgen
vemodstoner
så djupa
så höga
det är ej det vilket låter från skorsten
säckpipor är vackra
vackerbringare
svagt skymtar jag öppningar i trädvärldar
innan den totala blindheten tar över måste det, detta vara upplevelsen
det är tjocka icke dimma
det är tjocka inom vilken lanternor endast svagt kan anas
valarna råmar
delfiner lyfter flikar
sälar svischar sömmande nålar
fyrvaktaren lyfter flöjten till läppar andas
här är grund
här är öppningar
här är
ön du söker
lyft dina händer
mana dimman åter i sjöblad
fåglar ser jag
och i samband med fåglarnas flygrörelser är det orden dyker upp
dyker in
kanske är de flygfiskar vilka skuttar upp ur havsblad
dyker i igen
kanske väver de cirkelljus
orden upprepas
fåglar hämtar glömda gömda ur ögonvrår
lägger dem i vinden
lägger dem i såvinden
såvinden sår hämtade till blommande
till blomning
krattar löv io dagen
ser hur löven lägger sig omlott
kanske är de kiltar
kanske är de lapptäcke
frapperas av
över den starka gula färgen detta år
stark är den gula färgen. ändå mild
ändock
mild
sågar och klyver ved
löven dansar
lönnlöv
och löven är fladdermössvingar
ser fladdermöss i grottor och vet att dena grotta är ögonvrårna
ser en märklig syn
ser ett skelett
av en öppnad valmun, den är formen
vi räds så mycket
gömmer ark – ofta i avsikten att ej göra illa dem det berör
hur kan det göra illa i det arken är sannhet
vad är skönare
vackrare än sannhet
kärlek säger du kanske
och jag frågar dig
med
ens
är icke kärlek sannhet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar