livsbärare
framtidsbärare
vandrare på vatten på ljus
oceanseglare
i dina ögon andas källor
genom dina ögon andas källor
vad är källor
tusende droppar
tusende
tusende
strålande
stjärnstrålar
ser du tummen och pekfingret slutas samman till cirkel
stjärna
stjärna
stjärnöga av månsilverljus
skapande
diamant av
regnbågsskimran
i dina ögon andas källor
genom dina ögon andas källor
gryningsljus silas genom stammarnas sida vid sida skepnad
stammarnas konturer ljusupplöses
månpärlsrader
solbegjuts
du vet att detta gjuta icke är en gjutform
detta gjuta är berörs
solvingar
solmantlar
lägges om månpärlor
månpärlsrader
månpärlsrader
månpärlsband
stammar vandra
med radband
böner frammumlas
fingertoppar
rör vid pärlor
strålande
skimrande
klanger stiger ur
stammar vandrar med månpärlsband
radband
klanger minner
människosjälen
i
är
i dagen såg du detta vackra tala i vattnet
i vattnet var solstrålar
solstrålar vilka rörde sig i cirklar
i solcirkel
solstrålarna blev icke intrasslade
de följde varandra utan kollision
utan kollisionskurs
det frapperande var att trots människostegen
uppstod denna solcirkelsdans i vattnet
vattenrörelse uppenbaras ofta i linjeupplevelse av ögat
snoken kom och visst var denna en linje
en linje med
en linje av
av skapandeskeende
snoken simmade med huvudet över vattenytan
över vattnet
i vattnet
i aallt detta är: bli ett
det är så att tiden har ramlat över människan av henne själv
tiden har blivit en huvudmössa
det är så att tiden har ramat in människan
tiden silas genom alltets fingrar
ramar upplöses
det vilket sker är en fridsvandringar
uppgåendet
människans kropp
människans ”fasta” kroppstillstånd blir auraljus
gryningsljuset
livet blir rörelser
livet blir rörelse icke formen då klockan inte längre står till doms
livsbärare
framtidsbärare
vandrare på vatten på ljus
oceanseglare
ett adjö utan avsked
utan förklarandeljus
efterlämnar fråga
utan befrielse
för att förstå en människas stängda mun
en mun stängdes med en smäll i ansiktet
en port stängdes med en smäll
en människa vilken berört djupt vänder ryggen till
upphör och är ändock i liv
upphör genom att stänga munnen och vända ryggen till
då en människa vilken berört djupt gör detta blir bilder/fotografier/album ofta en väg att på ensamfot söka förstå
finns det
fanns det en blick ett ansiktsuttryck
finns inte foton
börjar kanske den lämnade söka
uppsöka foton/sammanhang för att förstå det skedda
och detta är för den vilken lämnats ett fridssökande
*
Sekvens
natten
stod
stilla
andetagen hölls
mållösa
vandrade välkrattade gångar
i vidmantel
kiselstenar
gav
vita
i dröm ande sekvens
reste sig ur
skar stenar
var knivblad
mina bara fotsulor
röd forsade flod
under valv
smärtas cirkelvind
for vinande
tårar steg ur bröst
i dröm ande sekvens
är mina händer röd krona av
rosendoft
ser solögon le i dess mitt
jag räcker den
vida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar