den 28 juli 2010

den långa resan
den långa resan
i tider vilka är utanför tiden eller
inom det vilket är
under
tiden
dansar vandrar vi i himmelsängder
fjäderlätta vita
ändock
bärandes allfärgens väsen
i det vita

våra blickar sköljs in i jordesfärer
är i regn
är regnsköljan
genom regn rör vi vid allt
åskådar
icke från ovan
vi är
i

solfader rör vid droppe
regnbåge synes
och där
lägger solfader arm om
fattar vår hand
så vandra vi
sätter oss i
träds skuggas silverbladssånger
sagan
drömmen stiger in i oss
genom
berörande

så begynner vår långa resa in i jordesfär
så begynner vår långa resa in i hjärtats sfär
då vi anlände var vi i hjärtlotus
för att göra en lång betraktelse kort;
vi reser långväga in för att resa ut för att resa in för att resa
*
Dolken

solstrimma
föll ur himlens hav

in i hand

gyllenblad ligger handstilla

stegen leder till bergsfolken

se
se mitt handblad blöder

ropar
själsland

bergsfolken lyfter blad ur hand
beskådar rämnan
kallar henne
till

så skrider silverskrudad
ur källa

med rosenläppar
kysser hon blads brustna
ur ögon strömmar är


bergsfolk tar in orden

lyfter hammaren
ljuder städ
i enlig

klanger förs in

så blir
allt

tyst

i tyststilla lägges dolk i själslandshand


hon rör vid inre
vaka över solguldsblad i silverskriftan

vid stranden av
synes eld sluta händer
lyfta gryningsmantel över skuldrors axelljus

*
Innan

nej jag kan ej lita till det vilket slår mig
nej jag kan ej uppleva tillit i det vilket slår mig

jag kan leva i tillit till att det lyfts från mig
jag kan leva i den tilliten att
dessa händer hindras
innan de når
min hud

*
idag mötte jag en vacker man
apachetår


fall in i mina händer

stig ur jordars blodströmman

stig högre

fall in i
mina
händer jag ber

så lämnade jag det tysta
för att vandra med det tysta
följde vägarna inte till fots utan per automatik
parkerade bilen och släntrade genom skogen
skogen var inte av det täta slaget den var mer en ormbunksskog fylld med fukt
sniglar vandrade här och var
följde stigen till höger och befann mig så vid foten av den vackra träbron, så vacker är den med välvda räcken, böjde mig ut över och mötte hjärtbladen. hjärtbladen och de gula näckrosorna, fylldes av djupljus ty ögonen mötte vita näckrosor icke utslagna mer väntan
log ty skräddarna hoppade så lustigt lätt på vattnet fick lust att hoppadansa med dem, sjöfåglar seglade medströms och fiskar skapade ringar på vattnet. slet blicken lös och vandrade vidare, hälsade på flodbåten vilken ligger dröm, de gamla bodarna. följde kanalen och det lekande vattnet med växter böjdabugande över, lade händer till gamla stammar lyssnade stilla.
vid vägens kant syntes stora, enormt stora blad fick nästintill lust att krypa under men stegen bar vidare, följde sluttningen vandrade över stora vägen och gavs gåvan se en båt slussas genom. stannade, beundrade murarna lyssnade till dånet vattnets enorma kraft och ljusglädjan.
vinden bad mig vända
gjorde så
vid ett utecafe´ såg jag människor sommarglada, lekande barn
glänsande krom
och den svartklädde
skinnjacka
skinnbyxor
goda ögon
vackra händer
en vacker man
våra ögon korsade varandra för en sekund
vandrade vidare med grusgången till en bro
en vacker bro över kanalen
upplevde stegen efter
stannade lyssnade åter till vattnets forsandesånger
händer kupades lades om axlar
varsamt vände han mig om
våra ögon vandrade in i varandra
så stod vi i möte
intet ord
tystnad
vacker
han famnade min hand vi vandrade stilla ljus
en vind rörde vid
handen gled ur
jag hörde det där speciella ljudet
hörde mullret av glänsande krom
han var en vacker man
jag log stilla
vad hade hänt om jag sträckt ut min hand
vågat röra vid
sagt; du är vacker

vandrade samma steg hem
det hade aldrig
hänt
*