ljunghedar
ljung i skogsskugga
solskymtan
ljungen har alltid talat till mig
har upplevt tveksamhet
undran inför
varför
kanske gammeldagsord ljuder
allt vi ej får ty då händer det och det
allt detta vilket förhindrar oss från att se
uppenbara skönheten
denna dag talar ljungen
ser skogsskugga
ser marker vida
dessa marker växlar i bildseendet
andas in i varandra
om varandra
ljungen vill andas vatten
ljungens fötter vill ej stå i drunknansflöde
solvindar sköljer ljungens växande
grunda är ljungens rötter
jag ser ofta ljungen stå i skogar höga
ändå ser jag alltid solvindar finna
ljungen är vän med solen
ljung har alltid
talat
upplever doften
doftande
ljungen
ser markens mörka färg
fuktig skogsmark
ser berg
kan höra hav
ser sandmarker
ser röd brinnande sand eldfärgad är cinnoberröd
ockraröd
ocker är svärtnadens handfång
ockerlögnen
ser ljung
hårda kvistar
de hårda bladen
runda ändå barr
växande hand i hand
runt vedartad stjälk
bladbilden är axets bild
sädesax
upplever dem ej illagörande
de är hårda till bara fötter
vandrar fötter varsamt är de, kvistarna mjuka
ser ljung blomma
hör bin
hör humlor
doften
doftande
ljungen berättar svekets skuldens stämma
så är det säger ljungen
tar du in ljung i ditt hus och ljungen dör
tyder det på död
så sägs det i gamla skriftord
släpper du in sveket utan att se
sinar du
av skuld
skulden uppkommer av
sviker du ditt inre
sinar du
ljungen gråter blod
blodsmarker
kvistar visar det skuld så ofta gör
kvistar
är vedartade
se så starka korgar fingrar händer flätar
binder av ljung
se ljungens goda värme vid eldan
ibland är det så; orden börjar flöda så hinner min tanke ifatt,
den tanke vilken hinner ifatt är ifrågarsättatanken
vilken omedelbart sätter upp oåtkomlighetshinder
det är vad denna tanke tror
jag gör det oåtkomligt
i den stunden är min upplevelse att jag står i en mycket tät skog
ljus rinner genom trädfingrar
samtidigt är det en ljuskokong
vilken stiger upp
nedifrån
orden
finner
väg
vägande skäl
ljungen började tala
såg de gamla, hörde de gamla orden vilka sägs vara folktro:
tar du in ljung i ditt hus dör någon inom ett år
tolv månader
tolv månvarv
det kan jag se mycket tydligt, denna bild
huset är livet
ljungen har talandehänder
ordet svek kom in
nu i skrivandet:
sviker du ditt själv vaknar skuld
och skulden är det ljungen talar om
i den andningen
andedräkten kommer frågan:
vad är att åläggas skuld samt lägga skuld på sig själv
vad är att ta skulden på sig
förlöser jag genom att ta skulden på mig
och kan en människa göra det
är det meningen
det heter till skuld har bevisats eller tills annat bevisats med lagande kraft (ungefär så)
vad är skyldighet
hur jag än ser detta ord stiger ordet svek in
det var en ljusgestalt
vilken levde i jordekropp
vilken levde
och lever
alltid
i hjärtat
i allhjärtat
denne ljusgestalt tog skulden på sig
bar korset
han naglades vid korset
men
naglades skulden
sattes skulden
fast
ljungen gråter blod
han bar törnekrona
taggar trängde in
törne utan blad
utan blommor
vedartad
tagg
blodsdroppar
rubiner
blodet renades
blodstalan
renades
tanken släpptes
fri
andetanken
hans läppar fuktades med en svamp drypande av ättika
vad gör ättika
helar försurnande marker
är alkalisk
vad är svamptillväxt
genom att kvarhålla
icke tillföra ljus
då den så kallade naturliga livskraftsmiljön övervattnas växer svamp
ättika en alkalisk miljö förhindrar detta
det är en mycket visande bild
spjutet i sidan
att någon har ett spjut i sidan till dig
skadar
sveket är ett spjut i sidan
du har inom citationstecken två sidor
öster
väster
höger
vänster
seendegärning osynliggärning
dagliggärning hjärtgärning
förhoppningsvis i samverkan
det spjut vilket här talar är utverkan av
förhindrande
han tog skulden
kupade sitt hjärta
sina hjärthänder runt
människans skuld
lade den i jorden
i moderns helandekärlek
renade
skulden
lades i grottan
stenen vältrades undan
han steg upp i himlarna
de såg
ljuset
klart
skuld och svek är närliggande begrepp vilka vandrar in i varandra
ser skogsskugga
ser marker vida
dessa marker växlar i bildseendet
andas in i varandra
om varandra
grunda är ljungens rötter
skulden växer ej djup
skuld
svek
skuld
en ond cirkel vilken har behov av att brytas
något måste symboliskt dö
detta för att skulden skall givas blom ur
ur insiktsljus
blommar skulden
befrias
befriad är dess blomning
av medvetandegörelse
ljungvän i hedhandom
skogsskuggas
solsskymtan
alltid
kvistved
omringad med
vandrande
höljande
pilar
små blad växa i ax
vindar andas
luft surrar
ljus
lyfts ur
purpurrosa blommor
purpurklasar
dofta
hed i
vaknan
tag mig in i ditt hus
någon skall
dö
somna in
du
skall vakna i ditt
ditt
rena ljus
i hjärtskimran
var icke rädd i mörkrets ljus
andas
lugnstilla
sov i ro
det hårda
knarrstegen mjukas
andas
andas
lugn
lugnros harmoni
i modsteg
intet gör dig illa
res dina vägar i sannhet
se hudsprickor helas
se blodets röda rubiner skimra rena
jag vill sanningen
ger dig mod mot gentemot din mörkerrädsla
lyfter ljuset in
skyddar dig mot angrepp
brottslighet
lyckobringare
ställ dig vid dammen kasta dina silverne önskemynt
kopparmynt var det av tidigsteg
se frön spridas
spridas in i vindanom
jag reser vida
djurens tassar räfsar krattar
bäddar in
i solens eldröda andas jag värman
fyller mig
bråttom har jag aldrig
så icke du
fem gånger tolv är sextio
tolv purpurrosor i ring
femårsbarnet andas vishet i förklarandeljus
se mor se far
så är
detta
liv
vad är löss bilder av
spjut
angripare
främmandebesök
jag skyddar dig
skyddar dig
så viska ljungen in i vind
och visst är det så att någon dör
den vilken sticker dig i sidan
den vilken icke hör till ditt liv
till denne säger jag
vandra vidare till ditt hem
till ditt
egenhem
snylta icke
var icke lus
släpp din sköld
dansa i solens ring
skuld håller ofta väsendet fånget
fångenskap kan vara
så var afton samt gryningstimma
kan vara fångenskap enbart
enbart fångenskap
fångenskap lyfter och befriar samtidigt
fångenskap
fångst av
fång av blommor
fångfamn; jag omfamnar dig
för (att) du skall se
för (att) låta dig se
och där
där vid halvmånens rand
skymda högra
sitta två kvinnor
måne
jord
frifolken ströva
strör
fröögon
det doftar
hud och jordar
satte mig invid aftonkälla
kupade händer i mörker
bad in
väntade
eldröd
varmgyllenmåne skred
i vid stjärnmantel smekande trädtoppar
fladdrande snabbvingar syntes ekoloda nattskänk
en slända bar jag med mig
slända snurra spinn tråd av sikt
slända rör
vingars
cirkelljus
såg gryningsandning nalkas
satte mig invid gryningskälla
kupade händer i ljus
bad in
väntade
eldröd
varmgyllensol skred i vid strålandemantel
smekande sädesfält nymornade
susande snabbvingar lyfte gryningsskänk
en slända bar jag med mig
slända snurra spinn tråd av klarnad
slända rör
vingars
cirkelljus
vid gryningskällas
aftonkällas hälsanljus vaknade dagen
satte mig stilla i ängen
tackade
sländans
sångspinnan
följer barnens förlåtande
förlåtande ande
inomsköljes av det förlåta är
ser barn
ena stunden vara oöverens
o över ens
tårar
ja, sprutar
röster är arga
så
så leker de igen
barnen vet
vet vad för låta är
för låt
för låt det ske är;
jag tillåter dig bli arg så möts vi sedan fångenskap lyfter och befriar samtidigt
fångenskap
fångst av
fång av blommor
fångfamn; jag omfamnar dig
för (att) du skall se
för (att) låta dig se
*
Högras skymda
helt nära jordedräkt skimrar
purpur seglar natt
purpur är
hav löses
havs upplösande in i himmelsandning
sluter dröm om
liv
det doftar hud och hjordar
sadelhjordar
hjordar
marker vibrerar
krom gnistrarblänker
blänke i
vindhav
jag ser
er
och där
där vid halvmånens rand
skymda högra
stiger bild
i runda
sitta två kvinnor rygg till rygg
den ena mörk den andra ljus
seglandevida
i händer bär de
den ena vitsilverboll
den andra jordeboll
i min verklighet skriver jag till dig
;
ljung i skogsskugga
solskymtan
gammeldagsord ljuder
förhindrar oss från att se
uppenbara skönheten
eller
eller är det så
väcker
oss
till
se
;
ser dina ljunghedar
hör ditt hjärtas gråt
lyssna
till humlans
djupa
humla lyfter din nektar
vingar bär solvind
;
och där
där vid halvmånens rand
skymda högra
stiger bild
;
älskade broder
en gång
minns du det röda skinnstället
fick jag fara med dig
susande
vägguldvinge
landskap susade
vi låg nära
kurvor
följandemod
seglan
ansiktet blåste av mig
så befriande
vägföljande
sträcker min hjärthand in i sydan
rör vid dina ögonljus
viskar tack
älskade broder
undrar
det är långt till sydan
ändå
;
och där
där vid halvmånens rand
skymda högra
sitta två kvinnor
måne
jord
frifolken ströva
strör
fröögon
det doftar
hud och jordar
satte mig invid aftonkälla
kupade händer i mörker
bad in
väntade
eldröd
varmgyllenmåne skred
i vid stjärnmantel smekande trädtoppar
fladdrande snabbvingar syntes ekoloda nattskänk
en slända bar jag med mig
slända snurra spinn tråd av sikt
slända rör
vingars
cirkelljus
såg gryningsandning nalkas
satte mig invid gryningskälla
kupade händer i ljus
bad in
väntade
eldröd
varmgyllensol skred i vid strålandemantel
smekande sädesfält nymornade
susande snabbvingar lyfte gryningsskänk
en slända bar jag med mig
slända snurra spinn tråd av klarnad
slända rör
vingars
cirkelljus
vid gryningskällas
aftonkällas hälsanljus vaknade dagen
satte mig stilla i ängen
tackade
sländans
sångspinnan
andas
andas nära
ljungvän i hedhandom
skogsskuggas
solsskymtan
alltid
ljungen gråter blod
blodsmarker
vindar andas
luft surrar
ljus
lyfts ur
purpurrosa blommor
purpurklasar
dofta
hed i
vaknan
ljungen andas
var icke rädd i mörkrets ljus
andas
lugnstilla
sov i ro
det hårda
knarrstegen mjukas
andas
andas
lugn
lugnros harmoni
i modsteg
intet gör dig illa
res dina vägar i sannhet
se hudsprickor helas
se blodets röda rubiner
skimra rena
din hjärttanke
stiger
levande
ljungen viskar vidare
jag vill sanningen
ge dig mod mot
gentemot din mörkerrädsla
lyfter ljuset in
skyddar dig
mot angrepp
se
din
rädsla
vandra vidare till ditt hem
till
ditt
egenhem
släpp din sköld
dansa i solens ring
jag skriver till dig från min verklighet
det doftar hud och hjordar
sadelhjordar
hjordar
marker vibrerar
krom gnistrarblänker
blänke i vindhav
jag ser
er
;
och där
där vid halvmånens rands skymda högra
stiger bild
*
virvelbåge stolt
hans kropp är
spänd båge
stolt
huden andas brons
kläder svarta skimrande
sluterföljer om kroppslinjer
gördel är lindad
om midja
håret
är blankkammat
sluter tättnära
är sammanbundet
i nacke
ögonen
halvslutna inväntar
blixtrar vid första takten
hans fötter
klackar
virvlar
hon strömmar in i cirkel
tar emot hans armfång
de följer i
skönhet
han lägger henne bakåt
i vid båge
lyfta
de
rosens
vissnan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar