I natt hördes
Kupa dina händer
Tag emot denna gåva
Jag frågade
Vilken gåva
Kärleken
Jag kupar inte mina händer
Kupa dina händer
Tag emot kärleken
Den gåvan
Kärleken
har runnit och alltid runnit ut mellan mina fingrar
har alltid flytt mig
flyr mig
kärlek kan jag ej ta emot
jag ger kärleken vidare i gåva
i natten hördes åter
kupa dina händer
tag emot denna gåva
kärleken flyr dig ej
de flyende
flydde
jag frågade
gör det mig kärlekslös genom att säga så
nej det gör dig icke kärlekslös, hör nattens vindar andas djupa, upplev träd böja, böja livet. Träd är siarbroar, lyssna så in i alltet,
vindar andas ut träd reser sig i stolthet
i varje fingertopp glimrar en stjärna
nej det gör dig icke kärlekslös, det är din erfarning vilken talar – det är din rädsla att din bön, den bön du alltid burit skall trasas sönder- din bön; älska mig i den jag är
låt oss skapa tillsammans, levandeskapa
nej, det gör dig icke kärlekslös
icke hård
icke oemottaglig
det är
din rädsla
din naturliga rädsla
tag emot denna gåva
säg mig
vilken stjärna bär du i din hand
med vilket stjärnregn du sköljer ditt ansikte
berätta
vilka strålar upplyser ditt öga
vilka vägar leder dig
bort
leder dig hem
bär du
stjärnornas språk i din vänstra hand
såväl i din högra hand
säg mig
vilket stjärnregn sköljer du ditt ansikte med
ser du
regnet skölja nattens mörker
ser du
droppar pärlor bli sjöar
sköljer ditt blod
ser du
droppar pärlor
silverne regn
ord av stunder
uttryck falla mjukt in
bjudande
skålar
ser du
nattens mörker uppfyllas av
mötesljus
mötandesljus
säg mig
vilka stjärnor rinner genom dina ådror
genom dina fingrar
skimrar din hud
vilket stjärnstoff strör du i vindhamnar
vilka färger skapar vi
*
människor strömmar, passerar i vinande omfång,
regn kastas mot rutan
är det regn eller kristalljus ropandes hör
växter följer
moln seglar lugnstilla
vindar
människor
allt det vindar och regn gör
kan människan göra och hon gör det, så ofta omedvetet
människor talar
uttrycker sig med olika medel
allt är ett språk
du talar till mig och jag vill gärna höra dig
se dig berätta om dina stunder, då jag skriver detta ser jag en vacker bild av lära känna,
ser kupade händer
hör regnet ser droppar
silverne
droppar
ord av stunder
uttryck
faller mjukt in
bjudande
skålar
jag ser händer fyllda med glittrande vänliga ögon, källklara sånger, livseskapader i bemärkelsen äventyr. ett äventyr behöver ej vara att bestiga ett högt berg, det är ett äventyr att stanna inför ”den minsta av alla blommor”. jag ser dessa händer bli hjärtformade blad, vackra gröna fyllda med silversjövatten
ser dem sträckas fram i bjudandeljus
drick
drick i mötandeljus
vilja
uttryck är gester av det skedda
den du var
den du är
pendeln
sjunger
skönhet
fly icke ljuset i de ögon vilka verkligen söker dig
vilka verkligen lyssnande ser
fly icke
ljuset
du är värme
så låt mig tro att det finns en ände på tråden
på nystanet eller mer trasslet
jag är trött
under tiden flyter är
detta under tiden är icke en riktning en destination det är under
under i bemärkelsen mirakel
gåva
för att tanken begreppet skall kunna greppa om säger jag;
det finns under
det finns mirakelljus
det
finns under tiden
det är allt och allts uppkomst
det är ljusen vackra
dropparna
bladen
det är inte dropparna
bladen
det är ljusglimten
den vilken uppfyller ögat
i seendet
i mötet
under tiden är en vacker bild
under tiden är det hågkomna
jag vänder mitt ansikte till
min slagna dröm
mitt vindpinade
ansikte
jag vänder min håg till
min helade dröm
mitt vindsmekta
ansikte
jag vänder hågen
i vågen av
är
teater är ett inövat spel
teater är olika scener uppdelade i akter
ögonblicksstunder av liv
teater är en väg in
in till det glömda
teater är ett inövat spel
olika scener
i akter
när
när övergår teater till liv
i vilken stund övergår teater till liv
när övergår liv till teater
i vilken stund övergår liv till teater
ibland har livsskeenden skrämt undan själen
stukat själen
då kan teater bli vägen till liv
till ditt liv
detta endast då du ej frångår sannheten
en stukad led har behov av
tålamod
övande in
övande in i steg
insteg
*
Så låt
nystanet föll ur händer
rullade ur fingrars
varliga
så låt mig tro att det finns en ände på tråden
låt mig tro att det är så
låt mig tro
dig
vagga
mitt hjärtas
regn
*
säg bara
säg bara
jag håller om dig
när väggarna
rasar
i natten dånade
träd
bugade
rot krona rörde vid
varför
dånar
vindmarker
säg bara
jag håller om dig
när väggarna
rasar
*
Säg
säg mig
vilken stjärna bär du i din hand
med vilket stjärnregn du sköljer ditt ansikte
berätta
vilka strålar upplyser ditt öga
vilka vägar leder dig
bort
leder dig hem
bär du
stjärnornas språk i din vänstra hand
såväl i din högra hand
säg mig
vilket stjärnregn sköljer du ditt ansikte med
ser du
regnet skölja nattens mörker
ser du
droppar pärlor bli sjöar
sköljer ditt blod
ser du
droppar pärlor
silverne regn
ord av stunder
uttryck falla mjukt in
bjudande
skålar
ser du
nattens mörker uppfyllas av
mötesljus
mötandesljus
säg mig
vilka stjärnor rinner genom dina ådror
genom dina fingrar
skimrar din hud
vilket stjärnstoff strör du i vindhamnar
vilka färger skapar vi
*
Ögonblicksdans
ögonblicken dansar vindfång
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar