ställ dig helt stilla
andas in barrträdens dräkt
slut ögonen
upplev
bara upplev rörelsen
tillåt rörelsen stiga in
bara upplev rörelsens fyllda mönster
ja, det är ett mönster i den bemärkelsen att det är allvärldars mönstervävar
öppna ögon sakta
kisa
sila intrycken genom fransarna
fransarna är fingrar
upplev sand
solvarm sand
solvarm sand sila rinna mellan fingrar
vindar susar
skog
hav
andas
sänk blicken
luta blicken framåt
se markens rörelse
se markers rörelser uppenbaras inför dig
myror
rinner
strömmar
så är det i stadens myller
människor är myror
se hur myror bär barr
de bär barr till stacken
de bygger
lagar
bygger
plockepinn är ett spel
är en lek
det är inte barr det är det ej
det är stickor
även då det rasar är det ursprung
är ursprunget detsamma
ursprunget är träd
är skog
barr
pinnar
stickor
det du allra mest söker undvika
det du allra mest söker fly undan
det du allra mest räds
är det vilket växer sig störst
störst ändock så tomt
ändock så väckandetalande
se orkanens
tornadons knappnålshuvudspets nära markytan
så börjar rädslan
undvikan
flykten
reser sig allthögre
högre och liknar en ”svart” ande i flaskan
vidgar sig och tar med allt i sin väg
tar urskiljningslöst med sig allt i sin väg
så är människans mörkerseende
eller skymningsseende;
i skymningen slätas allt ut
allt slätas ut, inte för att skrämmas utan helt resolut för att skärpa
vässa egen
ja vad annat är det skärpta sinnet
en genomskärande kristallstråle
den genomskär
genomskådar lögnen
lögnseden
lyssna till ett ljud, vilket skrämmer dig
lägg dig ned
kryp ihop på golvet, håll för öron, ögon sinnen
rädslan växer
du tillåter rädslan växa
du tillåter rädslan växa istället för att tända lampan
knappnålshuvudet är din värsta mardröm
ibland lägger barn sig under sängen för att undkomma det vilket skrämmer dem
det innebär att det skrämmande växer sig starkare
det är så och det vet egentligen varje människa.
i skymningen slätas allt ut
allt slätas ut, inte för att skrämmas utan helt resolut för att skärpa
vässa egen
ja vad annat är det skärpta sinnet
*
Knappnålshuvudspets
är detta hav
det är inte havet
det ser ut vara
hav
det är ett linfält
blåkjolad synes hon dansa
med kastanjetter i händer
klipperi
klipperi
klapp
barfotad
glädjeljus
blåvingefjäril
fri
korpsvart är
hennes hårsvallan
med blåskimrande vingar
flyga hon
in i
solnedgång
mjukmoln seglar om
om
i gryning andas
skirljus
röda purpurandedräkt
rödkjolad hänger hon lyktor i träd
vackra barn
var inte rädd
i mörkret
giv lyktor tillåtelse
upplysa din natts nattsvarta fas
ljusvingar kupas om
fasas verklighet
i himlagårdens trädfingrar
glimra
rislampors mildfärger
så fjärran så nära
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar