om jag lever som om allt inte hänt
försvinner det då
du kan icke leva som om; det påverkar ej stigen
du kan inte säga som om det regnar; antingen regnar det eller ej
lika lite är det av värde säga att trädroten liknar eller ser ut som en vad det än är du ser
intet är som om eller som den eller det
allt är den bild du ser utan jämförelseliknelse
varje, inte varje – de flesta människorvill inte liknas vid
vill inte bli liknade vid; med ord sägandes att du ser ut som den eller den
ändå
trots detta liknar människan allt eller det mesta runt henne vid ansenliga mängder av levande väsen
ansenlig
ansynlig
genom detta liknande vid blir varje väsen en igenproppad salt eller sockerströare
inte en strövind
en igenproppad ströare
jag sade inte som om – jag sade blir
jag sade de blir
nej, det försvinner ej om du lever som om det aldrig skett
varför skall det
det har skett och ibland flyter det upp till ytan
däremot är det så att allt inte går eller kan förstås
det är delar av ett stort skeende
därför säger jag släpp det, lev ej som om det ej hänt det har hänt
däremot säger jag; upplev ej vrede eller kanske hat till de vilka utförde det skedda
ni var deltagare i ett stort skede
så önska ej stormvindar över de vilka strödde salt i såren
de vilka slog undan fötterna
det förändrar ej det skedda
det binder dig
binder er
fast
det har hänt
inse det
fråga ej varför
det uppenbaras i ett vidare perspektiv
nej, det försvinner ej om du lever som om det aldrig skett
varför skall det
det har skett och ibland flyter det upp till ytan
se dess ansikte
ej dess så kallade helvete
helvete - helande evig läkelses verkliga enhets tillit enas
skriv liknelser
det är vackert
minns att varje liknelse är liv
så skriv
tala dem
i vördande ömhet
om jag ej ska skriva som om
som en
som det
vad skall jag skriva
se mot barnet, vänd blicken till barnet och möt barnet
se rosen och möt rosen
skriv rosen
möt det skedda
skriv det
möt djuret urtaget sitt sammanhang
det är slaget
djuren lever i grupp talar genom tanketrådar är så förbundna med varandras tankeskålar
hudar allt
rycker du ut ett djur ur dess sammanhang
slår det
sparkar det
otyglat
djuren är astralitet
det vilket är ryckt ur är astralen
jag säger möt eteralen astralen
det är växter djur
möt allt
i det
det är
i det
det blir
av
är
möt också det
det blir av att frångå är
*
Du skulle ha lett mig genom min rädsla istället för att störta mig in i den
*
i vackerlugna
i vackerlugna händer
vid elds
varma andedräkt
läses
orden
rena
gnistrande stjärnring
lyfter
fotvalvs sjunkna
innan stegen slutat röras
hör sorgen
sprickan är gapande
av var
i är
i en solstråle återses är
ser dem kretsa vind
skimrande
vingspetsars fjäderpennor
låt mina ögon drunkna djupt i
det
hav är
hur
kan jag föreställa mig är i
vetskap av
då allt faller på plats är du
du vid min sida
innan stegen slutat röras
*
höken
höken dyker ned
in i
helandekrets
lovande
löftes
regn
falken
tornfalken lyfter silverskål
i bergsljus
läggas bladkjol
ut
i damm seglar regnbågslotus
hon viskar
jag brister
*
Slutaröga
I vakande
nätter
lade jag mina ögon in i vindar
utmattad
orkade ej mer
utröna bländarljusens säkringar
bad stjärnkälla
tvaga dem fria
lät mossan omsluta stigen
så vackra slingor vita skogsblommor
bar linnea klockors klang rosa uddar
källa tvaga dem fria
objektiv söka vidgar lins slutaröga
*
Vy
såg moln segla i duvblå hav
var det moln eller blomma
var det slutna ögon
ett ögonkast
hon hade virkat lappar i nättersdagar
samsömmat
bädden är täckt med lapptäcke
en flik kikade över kant
var det en flik
eller en strimma
var det stjärna eller diadem
vind lyfte hand förde undan
med hand styrde hon undan ostyriga slingor
i nattfärd såg jag
detta
neg djupt inför skimrande skönhet
du vackra modershjärta
moder måne
tack för ditt milda ljus
håller alla mina åldrar
i handkorg
vandrar mot vinden
i glömda
jordskalv
jordskav
stenarna blommar så vackra i detta ljus
vandrar mot vinden
piskad
av glömska
det
ville jag ej se
niger djupt inför modershjärta
hon vandrar i duvblå salar
moln
stillnar
randas
eller är det ram med strängar
är det strängmusik
spelar dig
ditt tänkta
ögonvingar svepes milda
saffransröd i guldskimran synes hon skrida
hennes vackra varmskimrande öga
i himmelsansikte ler
vandrar mot vinden
upplever vindmantel säras
eller är det ridåns susande åt sidor
modfällld
eller är det modhöjd
stiger jag till gryning
följer väg
sitter vid månkälla
räknar
silvervita
klara
droppar
hör hav
havet
andas
skärvor av ett liv fogas samman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar