den 16 juli 2010

solöga vakna sträcka vingar
de tolv synes
lyfta
kammar

kammar vita reder ut hår
solstrålar
vägar
rinner

vävande
solande skriver markers tecken
så sköna
så vackra

ändå suckar människan i solögas kärleksljus
vindar kupar händer
molnmantlar synes böljande
segla
i leendeljus är de
seglande blomhänder
kronor
av kristalldroppars
regnbågslov
regn
andas
doftande
människan suckar, regnet stör

vari all denna suckan
sjung lov
lovad vare
allt

växter lägger sig ned
breder ut stjälkar blad
växandevingar
vissnande ser de ut av sols ljusstrålar
värnande
varmskikt är de vissnade
se än en gång gesten i annat ljusmedvetande och du finner den värnande gesten
de breder ut sin gestalt, hela sin gestalt
de breder ut hela sin gestalt i värnad om av hennes hud
detta är den värnande gesten
den bugande gesten

i kärlek bugar jag mig till dig

växterna breder ut sig , bugar sig till
i blad i krona finns ;det livets tanke är
visst går det att brodera i förfasans ljus med uppspärrade ögon
men varför förfasas då allt är skönhet
skönhets skålar

av gräs flätas solskydd, vindskydd, regnskydd
av vass av växter flätas skydd
flätas tak
flätas mattor
visst lider växterna av ickeregn
det gör allt
samtidigt är det så och det är ofrånkomligt; det sker vattenflöde under marken i jorden
se ökenvandraren med vattenflaska
fukta ansikte
fukta läppar
sparsamt
se ökenvandrare utan flaska
med vasstrå
ökenvandraren bär visdom med sig
finner vatten
sticker strå
i jordglas
dricker
fuktar
strupe

strån
stickor är fantastiska
med två stickor gör du upp eld
med stickor finner du vatten

ökenvandraren finner vatten så varför ej växter
allt är i grunden andning till balans
de vackraste broderierna är hjärtats

tacksamheteskoden ligger i att våga öppna upp sig
våga öppna upp sin egendomliga integritet och bli det regn är
regn är kristalljus
händers smekande

egendomlig är egendom
är att se sig vara en egendom
är ägerdom
vilket leder till egendomsliga
egendomlig kan även vara att se sig vara särartad
ja, det är så; ord kan innebära så mycket
inne bär
*

tre

svarta vingar

den fjärde vingen haltar


tre svarta vingar
den fjärde

i kloöppnan kröker ryggen

silverrenar
klövja frostbitna hedar

bjällra klingar
klockrenad
tidstro

spiller trontid


fyra svarta vingar
lyfta skydd

över tinad visshets varde

*
han smeker lutas

solstrålar
väver
väva
vävande solväv

skirväv lägges över

hennes ansikte skymta i slöja
hennes ögon äro
skogstjärnar
mörka

var gång han synes luta
han smeker lutas
strängar

silvernehöga

gläder grönmantlars höga stamråd

var gång han synes luta
sig över kupande
röra
vid

synes skogstjärns mörka
pärlande ljusle

hennes ögon
smeker
hans
själ

han ser henne aldrig

han såg henne
aldrig

hon sjönk allt djupare in

i sitt hjärta hör han
skogsdoftande
månpärla

han skakar
av sig