det är vackert ståunder regnsköljda träd
ja visst är det så
föränderligt är det blicken ser
allt är beroende av en viss yttre skepnad
samtidigt
av sin andedräkt
har stenen då en andedräkt frågar du dig
stenen ligger ju bara där
tung
visst har stenen andedräkt
är andedräkten då en dräkt
en klädnad
golvuret dånar tolv slag
masken faller
lätta steg
strör
stjärnor
han står med tomma händer
sök
stegen
visst har stenen andedräkt
är andedräkten då en dräkt
en klädnad
till viss del är det så
anden detta eftertraktade väsen
förklarat
vänt ut och in
in och ut på tusende sätt och med lika många gestalter
är den eller det
ett tillstånd
och är det en differens
en skillnad
på
mellan
verklighet och tillstånd
är det en tvåstämmighet
kanon
eller är det en enstämmig tvåstämmighet
detta är att leva med
kanon är förunderliga slingor
vävande
stenen ligger i sömnskål underträden
det sista dagsljuset silas mellan grenar
trädfingrar
ögat
ser stenen
tanken
undrar
är det en sten
är det ett djur
snurrkarusellen sätts igång
själen
är ett leende barn
pärlskratt klär tråden
är det ett djur
är det en sten
det är både och i ett
du andas därpå i kärleks ljus
andedräkt
soltyngda steg
å ena sidan borde dessa steg i fysiskt beaktande vara tyngda
gassande sol
smeker
undan
tankeskärpa
å andra sidan dansar anden i solstrålevävan
det eteriska är
kroppsutgjutet
den sfären är också svårbegriplig
svårförklarad
och egentligen inte
allt liv vandrar sömn vandrar vaka
vagga
vagga barnet mitt
gunga
hänger i trädhänder
lugn
lugn
själen
min
sitter du länge på foten så somnar den
i sommaren andas stenen liv
med vingar av
ljustrådar
flyger stenens tanke
djuptanke
bär hennes
hjärtdröm
vida
regntyngda steg
människan suckar över regnet
över
klafsstegen
klafseli klafseli
klafs
suckar över bortsprungen värme
ja
vart tog hennes värme vägen
du ser ängen i torkans händer
gräset det grönskimrande är torrt
i skymning ser ängen vit ut
så ser du ängen regnvåt
i skymning ser ängen
ängsgräset
växterna ut att vara plöjda marker
åkermarker med tjocka bördiga
jordspiraler
med måsar
med tärnor
tärna
vackra tärna
dansa
i ljusstrimmas klanger
visst är det så
allt är föränderligt
så stanna i
invänta svaret
det är vackert ståunder regnsköljda träd
regnsköljda
träd
regnsköljda
ögon
regnsköljda träd
så vackert
obeskrivbart
är de sångernas djupklanger
ändock
susande lätta
själsdrömmar
är de
drömmen sover i stenen
stenen andas drömmen
i drömljusskärpa
stenen
vet
stegen
det är vackert ståunder regnsköljda träd
varför säger människan ej soltyngda steg
vargen ligger i skuggan
så många söker skuggan
söker andas lätt
bäcken porlar
stilla
söker andas lätt
gräs ängder
hav
allt söker andas lätt
kanske är det så att solstrålar väver vingar
väver vingar i sommaräng till människan
just för att hon skall flyga ur tyngden
länge stod jag
såg ljus silas genom
älskade fingrar
grenar sirliga
lövdoftande
regnskugga
hur vacker är icke ljusbringan i skymning
i den stund då ljuset varsamt silas
i den stund då sinnet skärps
blir en silverne tiara
ögonen rann ut in i ängen
gräset blommorna var tidigare tyngda av torka
nu är de tyngda av regn av fukt av
av
jag upplever marker dricka
kristallen den vackra splittras i tusende kaskader
är det verkligen
tyngd
ögonen följde varje rundning
utforskade varje linje
fylls av
är det
lycka
ber ögonen åter
står i trädsalars
handskugga
mitt i
regnsymfonier
hör du
de speciella sångerna
vinden rör vid
och det brister susande ut
vinden är en vacker gestalt
så vacker lyfter vinden
händer
varsamt rör
vind vid
pärlljus
fylls av
regn
doftande
skönhet
ur bröstficka lyfter jag gnista
gräs torkat gräs pinnar ligger väntan
i tystdjup ber jag elden till
inte kan du få det där att brinna ser du inte hur vått det är
lyfter ögonljus
till mistlur
lägger gnista till
det ryker
pyr
så vaknar en låga skir
fylls av värme
det är
lycka
*
Så kom det sig
baldakinen
den vita
i pärlemorljus
böljade siden
två fåglar
onamnade
höll
satt mitt under
i daggkåpeblad
kvinnan
vänstra handen borstade högra med mjuk pensel
vänstra tillsade högra
spreta fingrar
spreta
du har glömt
så kom det sig att väven vävdes hel
*
Silverne droppe
i dagen fann jag en silverne droppe
droppe steg in i min hand
dess glimrande öga
fyllde
mitt
lade droppe i vinden
vind
vind
bär den
till
se droppe veckla ut blad
i handen din
är en
lotus av kristall
hör dess mjuklätta stämma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar