varför säger barnet att solar brinner
varför säger barnet solar
och ej sol
jag säger dig då detta
du har nu vandrat i solhav
i solhänder
solfingrar har rört vid allt
du har vandrat
omsluten av
solvingar
badat i gyllenguld
gyllenguld har flödat ur klarblå himmelsvida
stundeligen har molnblommor seglat
fyllda med
med solögons skimran
växter har brett ut sin värnad
det du ser är vissnade stjälkar
brunbrända skepnader
växterna har vigt sin grönskimran
till skydd och till värn
invigt sin löftesrikedom
så segla moln allt tätare
regn strömmar
du har vandrat i regnhav
i regnhänder
regnfingrar har rört vid allt
jag såg regndroppar vandra
med ens framsteg
framträdde
skred skönheten fram
spindelnäts rena skönhet
droppar
ej trädda på
tråd
droppar
fria
tindrande vitljus
såg trådar
spindeltrådar
såg droppar
bugade mig inför regnet
bad regn om trenne regnstrålar
regn log
gav trenne regnstrålar i gåva
flätade dem samman till band
detta blev mitt midjeband
lärde mig vandra
vid varje stegan fylldes min sol
med kristallsångers helande ljusbringan
satte mig helt stilla
såg dagens färger skifta i vindars händer
från västan anträdde dansens silver
silvervindar rörde vid havs yta
vita vågor
skummande seglade fram
ysterljusa
händer lyfte anemoners ögonbedjan
silvervindar är ett vackert namn
så träda de till dans
jag hör dina suckar
men
varför säger barnet att solar brinner
barnet säger så ty barnet vet att sol är solar i jordemoders famn
barnet vet att solar brinner ty detta är fröets kraft
fröets kraft till vidaresteg
till grodd
till spirande
till blomma
till frukt
till frö
barnet förtäljer det solar är i silvervindars händer
människan borde ej söka så mycket
hon borde svara
borde ej tälja metspön snida vackra krokar agna dem med bete
krokarna har alltid funnits det enda är att svara
svara an
ser du ängen där borta
ser du honom sitta med kärlek i ögonen under körsbärsträdet
ser du henne dansa i körsbärsblom
hennes läppar äro
körsbärsröda
människovandringar
människovandring
lockande
lockas
varför locka
varför lockas
kanske har detta att göra med sökandet
människans sökande efter
detta sökande vilket gör människan alltmer förvirrad
min upplevelse blir alltmer
sök ej
svara
ofta ser jag bilden av fiskefänge
marknader
falskljus
jag ryser
de gör ont
ja så är det i den vandring vi vandrar
många vackra krokar snidas
med vackra beten
ändå
för mig
är;
det vackraste är havet
dropparna
tinderljusen
insiktsvissheten
i
vad havet
är
det vackraste är havet
dropparna
ljusgnistran
möten
sanna möten
är för mig
liv
har lite svårt för krokar och bete
jag är jag
jagdu
dujag
mötessannhet
krokar och beten har jag egentligen aldrig förstått
det enda det leder till eller borde leda till är
att möta människor samt vara i behov av tolka
utröna vad de egentligen säger
detta är för mig tröttande
ser det vackra hjärtat
munorden säger en sak
ögonen en annan
gärningen
en tredje
livet är så vackert
varför agna
kroken har alltid varit och är alltid
*
Rubinröda
jag har målat mina naglar rubinröda
endast mina ögon ser dem
vackra
rubinröda
idag hade jag ett långt samtal
med tystnaden
inte ovanligt
mer och mer
vanligt
så det riversliter
samtalet rann ut i sanden
kvarstod jag
med sprucket timglas
i vänstra handen
rubinröda
flagade
av
*
Forsmara
min längtan driver mig
drivved i forsmara
virvlar
osedd
slås hårt
kunde jag
det kan jag med slutna ögon
så mina händers längtan in i drömvind
kunde jag
det kan jag bak slutna
har lagt av mina händer
mina händer är skål
kristallklingande
i hav
väntar att du
skall spegla ditt ansikte däri
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar