tisdag 20 juli 2010

den 20 juli 2010

varför säger barnet att solar brinner
varför säger barnet solar
och ej sol

jag säger dig då detta
du har nu vandrat i solhav
i solhänder

solfingrar har rört vid allt

du har vandrat
omsluten av
solvingar

badat i gyllenguld
gyllenguld har flödat ur klarblå himmelsvida

stundeligen har molnblommor seglat
fyllda med
med solögons skimran

växter har brett ut sin värnad

det du ser är vissnade stjälkar
brunbrända skepnader

växterna har vigt sin grönskimran
till skydd och till värn

invigt sin löftesrikedom

så segla moln allt tätare
regn strömmar

du har vandrat i regnhav
i regnhänder
regnfingrar har rört vid allt

jag såg regndroppar vandra
med ens framsteg
framträdde
skred skönheten fram

spindelnäts rena skönhet

droppar
ej trädda på
tråd

droppar
fria

tindrande vitljus

såg trådar
spindeltrådar

såg droppar

bugade mig inför regnet
bad regn om trenne regnstrålar

regn log
gav trenne regnstrålar i gåva

flätade dem samman till band
detta blev mitt midjeband

lärde mig vandra
vid varje stegan fylldes min sol
med kristallsångers helande ljusbringan

satte mig helt stilla
såg dagens färger skifta i vindars händer
från västan anträdde dansens silver

silvervindar rörde vid havs yta
vita vågor

skummande seglade fram
ysterljusa

händer lyfte anemoners ögonbedjan

silvervindar är ett vackert namn
så träda de till dans

jag hör dina suckar

men
varför säger barnet att solar brinner

barnet säger så ty barnet vet att sol är solar i jordemoders famn
barnet vet att solar brinner ty detta är fröets kraft
fröets kraft till vidaresteg
till grodd
till spirande
till blomma
till frukt
till frö
barnet förtäljer det solar är i silvervindars händer

människan borde ej söka så mycket
hon borde svara
borde ej tälja metspön snida vackra krokar agna dem med bete
krokarna har alltid funnits det enda är att svara
svara an

ser du ängen där borta
ser du honom sitta med kärlek i ögonen under körsbärsträdet

ser du henne dansa i körsbärsblom
hennes läppar äro
körsbärsröda

människovandringar
människovandring
lockande
lockas

varför locka
varför lockas

kanske har detta att göra med sökandet
människans sökande efter
detta sökande vilket gör människan alltmer förvirrad

min upplevelse blir alltmer
sök ej
svara


ofta ser jag bilden av fiskefänge
marknader
falskljus
jag ryser

de gör ont


ja så är det i den vandring vi vandrar
många vackra krokar snidas
med vackra beten

ändå
för mig
är;
det vackraste är havet
dropparna


tinderljusen

insiktsvissheten
i
vad havet
är

det vackraste är havet

dropparna
ljusgnistran

möten
sanna möten
är för mig
liv

har lite svårt för krokar och bete
jag är jag
jagdu
dujag

mötessannhet


krokar och beten har jag egentligen aldrig förstått
det enda det leder till eller borde leda till är
att möta människor samt vara i behov av tolka
utröna vad de egentligen säger

detta är för mig tröttande
ser det vackra hjärtat
munorden säger en sak
ögonen en annan
gärningen
en tredje


livet är så vackert
varför agna

kroken har alltid varit och är alltid

*

Rubinröda

jag har målat mina naglar rubinröda
endast mina ögon ser dem
vackra
rubinröda

idag hade jag ett långt samtal
med tystnaden


inte ovanligt
mer och mer
vanligt


så det riversliter


samtalet rann ut i sanden


kvarstod jag

med sprucket timglas

i vänstra handen

rubinröda
flagade
av

*
Forsmara

min längtan driver mig
drivved i forsmara
virvlar
osedd

slås hårt

kunde jag
det kan jag med slutna ögon

så mina händers längtan in i drömvind

kunde jag
det kan jag bak slutna

har lagt av mina händer
mina händer är skål
kristallklingande
i hav

väntar att du

skall spegla ditt ansikte däri

Inga kommentarer: