syntet
syntetiserat liv
pulveriserat liv
livets lustgård är paradissång
är fröjdandesteg
är levande
näring
allt är
är
varför spinna konstgjord tråd då livets tråd är
varför göra syntet då äkta är
varför göra näringspulver
då äkta är
visst kan det vara av godo att tillverka syntet
hade det ej varit så hade impulsen,
andeimpulsen ej infunnit sig
men vackra människa
tillåt den icke
syntetvärlden
att ta över
den bränner dig
den smälter över
din vackra
skimrande
hud
vi höljer dig
vi värnar om dig
i kärlek
så har vi alltid gjort
så har de alltid gjort så gör de
ty allt är enhet
helhet
så starkt upplever jag i dessa stunder vikten av solen
av solstrålar av vävande
så starkt upplever jag insiktsljuset strömma i alla välden
alla välden är världsvälden
är oändliga världar av i skönhet
detta är älskandehänder
älskandesteg
är det
är
var
och
blir
det
det
alltid
är
världsvälden
herravälden är icke mänskliga herradömen
dessa är herravälden befriade från makt
maktstrukturer
detta är paradissånger
är höga visans sånger
är kärlekens lov
är det vackraste
av vackra
är förälskelse
icke det uppflammande
gnista vilken falnar
oh nej
denna förälskelse är det brinnande svärdet
vilket skär rent
det är det svärd vilket icke är tveeggat
det är två blad i ett
livets märg
livsåder
ryggmärg
strömmar i dess mitt
se svärdet lyftas ur elden
hör klangen
klangen
vid städet då hammaren lyssnar
lyssnar till det inres stämma
hör hammaren ljuda
ljuda in
se svärdet lyftas svart ur elden
i jordepärlans mitt
andas den svarta modern
in i den röda
se svärdet
skifta
blåomfamnande låga
se svärdet kylas i källans vatten
svärdet skimrar
förenat
i vitt
vita vandrar de uppför altargången
deras händer är flätade i varandra
i varande
ack
jag ser så många händer
ser
så många utsträckta händer
just nu ser jag
onåbara händer
bundna av syntettrådar
lev icke livet
syntetiserat
lyssna
upplev
ty så stark är kärlekens kraft
är förälskelse
icke det uppflammande
gnista vilken falnar
oh nej
denna förälskelse är
det brinnande svärdet
vilket skär
rent
denna förälskelse är
djup
är soldjup
vandrar kända vägar
föränderliga är de
okända
hur är detta
ser himmel skimrande silverblå
allt djupare in i blå
molnseglare
sagoskepp
höljer om solstrålar
vandrar in i trädskugga
träd skugga
in i ljusvävan
andas
in
svalkande
svalkade
ser ögon
ljus
svalkande svalar
skänker svalka till svallande överhettad panna
träder in i trädskugga
trädskuggas djupa solsalar
det är förunderligt stort att befinna sig i trädsalar
i en alle icke gjord av människa
i en alle där träd lyfter händer till varandra
du lyfter blicken hela din ande och är i kupolen
så andas molnen och trädfingrar rister
släpper in solregn
det är förundransvärt stort att vara stilla i dessa skeenden
är det då fel att säga icke gjord av människa, är det fel att en alle är planterad av människa
planerad och planterad
nej, det är icke fel – det finns icke fel – hur kan det vara fel att plantera trädskugga, det är en kärleksimpuls
ändå talar jag här om uråldriga salar
ställ dig för en stund i ett ögonblick i denna trädskugga
i denna trädsal
andas in doften utan att vidröra med händer
upplev stammarnas ålderssteg
de berättar ting du aldrig skådat
upplev så hur de lyfter armar
kronor säger du
jag säger armar
upplev hur de flätar fingrar in
du är i en skimrande grön smaragdsal
hur kan träd rista fingrar frågar du
jag säger träd kan rista fingrar det kan även du då du drabbats av fingerkramp
finner du det vackrare att skriva: träd rister sitt hår
jag säger då: skriv orden så
det vackra är de bilder vilka strömmar levande inom dig
vad dessa bilder levandegör i dig
vad dessa bilder tillför dig
skänker de dina ögon ljus
balanserar de din andning
lindar dessa bilder in dig i en kokong
i en födsloskål
strömmar de in
värmer de ditt hjärta
vidgar de din själ
ditt liv
frigör de din andedräkt
upplev då
hur de sakta löser upp kokongen
föder dig in i liv
detta är trädens önskan
icke önskan
det är deras kärleks sång till dig
till liv
till livet
berätta för mig varför vindarna reser
berätta för mig varför resa är av vikt
sätt dig här intill mig här på klippan
låt oss blicka ut över havet
vandra in i havet
uppleva vågor saltstänkta dofta
vita havsanemoner når tårna
saltstänkta droppar
ögon tåras
kind vätas
jag berättar då detta
resa kan vara så
så vittfärdandes
jag säger, res dig upp ur din böjda undanträngda ställning
ser du skålen, sprickan här invid
droppar är däri
hav
se hur havet sköljer friseglande ut
reser ut
reser
sig
res dig upp ur skuggan
stig in i tillvaron
tillvarons liv
till var
rons
liv
du undrar varför jag säger stig ur skuggan då jag så ofta benämner den godgörande
skuggan är god
men bliv icke däri alltid
jag säger
res dig
res dig upp och bege dig in i din resa
bege dig ut på vandring
på din vandring
du har ett mål
allt har ett mål
mål
mening åskådar livsledning
du frågar varför vindar alltid reser
vindar gör så
ty de rör vid
fram
de rör vid solstigan
är i solregn
regn sjunker in
fuktar
hud
vindar rör vid fram
vid solstigan
barnet ler visdomsdjupt
solar brinner
vindar rör vid fram
vid solstigan
detta är bilden av barnet vilket ser födelsedags, festtårtan
fingret strömmar
far iväg
rör vid och vips in i munnen
barnet minns tårtan
tårtan fanns där
fanns
där
den fanns där och den smakade gott
detta är bilden av att röra vid varmt
röra vid en varm spisplatta men snabbt dra undan handen för att ej bränna – är det en märklig bild – inte alls
du rör vid fram
vid det kommande
men för att skönja dess källsprång drar du dig åter
du drar dig åter för att minnas
vindarna reser ty de vet inrevet att livet ej går att tanketänkas
du frågar mig varför resa är viktigt
stundtals ser du in i fjärran
ser du in i det kommande du skönjer ett ljus
ett ljus långt bort, fram
det du ser är
ofattbart
för att med ditt hela sinnesväsen
med ditt fulla sinne hjärtförstå
måste du våga virvla bakåt
res
vandra
bakåt
passera denna dröms insteg
drömmen före denna
före
före
före
se alla dina steg
vandra bakåt se alla dina steg dock icke för kvarhållan
du skall se att du virvlar ”nedåt”
ut genom ljuspunkten till där du står
till där du står i förklarande ljus
du virvlade aldrig bakåt
ty bakåt är framåt
och framåt är bakåt
och intet håller dig fast
det håller dig kvar i det livet är
alltid skridande
en resväg
en resonansväg
en korrespondansväg med ditt själv
med allts själv
korrespondans
resonans
resonanslåda
han lutar sig mjukt fram
knäpper upp silverne spännen
klickljud
höres
varligt öppnar hans
ömma händer
den svarta
han lyfter henne nära
intill
bröst
lyfter stråken
fingertoppskänsla
berör strängar
hon sjunger
om de gångna nätternas sorgesånger
hon sitta svartklädnad
den svarta kjolen rinner i vågor utmed golv
i knäet vilar cittra
fingertoppskänsla
berör strängar
på golv runt henne
synes rubiner
glöda
han håller henne ömt till sitt bröst
älskade
jag är dig nu
nära
hon viskar
dina händer
omsluter mitt hjärta
hör dess andetag
andetag av nära dröms enhet till allvars gåva
tillåtes du detta
detta lyssnande
är du
naken
trenne strängar brister
jag måste ha alla skelett i garderoben
de är icke mer fasa
i kärlek
ser jag
dem
jag har klätt benen med skimrande hud
valvbågar
är mellan nu och då
då och nu
så vackra strömmar
bäckarnas
ådror
jag måste ha alla skelett i garderoben
detta för att det ej skall ske igen
det vilket ej var
det vilket
är
varför är det så
jag säger dig att det är så
ty det inslutna ljuset slocknar aldrig
är aldrig släckt
i varje möte ljusuppstår jag
i varje sant möte
djupuppstår jag
vindar rör vid fram
vid solstigan
barnet ler visdomsdjupt
solar brinner
vindar rör vid fram
vid solstigan
är i solregn
regn sjunker in
fuktar
hud
du har tystnat
hör du havets sång
ditt hjärta
varför säger du så
jag säger djupt i havet finns en propp
du måste våga virvla med
ser du hålen i ring
då proppen lossas
sju solögon är de
vidgade svarta pupiller
havet reses
är kronblad
du är insluten i en lotus
det vackra du nu ser är samtidigt
hur havet
virvlar
snurrar ut
och är ändå hav
du frågade varför resa är så viktigt
havet reser
vindarna reser
ty de vet
inrevet att livet ej går att tanketänkas
livet är
hjärtetanke
du frågar mig varför resa är viktigt
stundtals ser du in i fjärran
ser du in i det kommande du skönjer ett ljus
ett ljus långt bort, fram
det du ser är
ofattbart
farväl lyssnare
nu skrider jag till en vacker stjärnö
där andas vi tillsammans
i kärlek
vindar andas
vida sånger
löv
blad
händer kupas
höljer klanger
av ljus
klingar silvervindar
renande stämmor
i ängen lyftas solögon vida
hav sköljer natt
in i dröm
drömstoff strös i trötta ögonvingar
vackersånger
ljuder
dans
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar