hjärtpärla föll muren vittrade sönder rosensteg andas
vandrar över hårdväg
över diket
tas ett skutt
nedför diket rinner stegen
med runda stenar
i lövskuggas händer sunes rester
synes ruin av en gång
lusthus
lusthuset stod i trädskuggas salar
blickade ut över hav
själen strömmade med hav
lyssnade till steg
rörde vid hud
nu
i trädskugga synes ruin
svart rund form
då och då når solstrålar fram värme svart sten
ställer mig i mitten och upptäcker åttkanten
snurrar sakta
upptäcker trappsteg
höga trappsteg
trösklar
så är lusthusets väggar runt mig
välvda fönsterbågar
insyn
utsyn
för en stund
så
står jag vid ruinen
i stengrund synes sprickor
i sprickor andas
stämsång
stenen lystrar i lyster
förtäljer alla
godsteg
visst är det så att hus kan vara ett ”yttre utrymme/inrymme”
samt hela ditt väsen
stenar läggas tätt
är en mur
mur
så synes hinder resas
är de tillförlitliga är de verkligen
sitter vid hav
i klipphand
ensamandandes
blickar sköljas vändas
ser spricka i klipphand
murbräcka
andas bräckta hav
ser händer mötas
flätas
flyga
fria
flätas
mötas
de vandrar med marker
lägger händer till
rör vid
lyfter stenar
lyssnar
de hugger stenar
stenklanger ljuder
de bygger hus
bygger rundhus
fogar stenar samman
ser en kvinna med långa kjolar
ser henne ödmjukansböjd
röra smekande vid
ser henne plocka bär
bären är stenar
med vänstra handen håller hon kjortel
skymtar vita spetsprydda
underkjolar
med höger hand lyfter hon
lägger stenar
i kjortel
hon ser sig om vrider sig varv till varv
lyssnande
här
viskar
steg
ur kjortel lyfter hon stenar
borstar dem med handgulds ljusvärman
lägger dem i ring
till ring
till ring
hon är i boplats på alla vis
du kan bygga en mur
från mark till himmel
skansra dig bak denna mur
kanske tror du att denna mur är ditt bästa skydd
det är så att det enda vilket behövs är
en murbräcka
med ens ser du kanske angripare vilka slår muren sönder och samman
så kan det vara
men
men den starkaste murbräckan
är din egen vilja
vilja till levnad
levandeliv
ser du rosen
bergsrosen
bergsrosen finner fäste och muren vittrar
hjärtpärla föll muren vittrade sönder rosensteg andas
*
Vassbåt
spröd klang i vindanom
sträcker
klangvida
reser tonader
vassbåt glider ström
i månhand andas solstrimma röd
*
Rosenfot
i dagens famn
var det så
barnbarn och mormor
kläder grådag
i färg
dansade vida i äng
så somnade
en dansare
kvar var
en
i aftons famn
var det så
dansat
med moln
med mjuka fingerfjärilar
spelat regntrummas skimrande klanger
fröjdats med utslagen
rosenfot
*
Lärftsmällar
plötsligt sträcktes fyra streck
andades djupt in
fyra värdar
spred luftdjup
lärftar smällde i vindar
lärftars skrällfärger
rann av
så många höll för öronen
genom fevinge rördes förgängligheten
himlasjöars eldhav
varma gyllengula
svepte
ett stort eldklot skönjdes stiga
så många höll för ögonen
jag kastades slungades ned till marken
lyfte blicken in i träds kronor
så många vackra blad susade
mitt i mitt hjärta
upplevde rötterna
visste
jag dök in i solnedgångens sjöar
befann mig så i vitblå silver
såg dem i kärlek omsluta varandra
*
Korn
stod i vindalle
med
saltkorn i höger kupa
med sockerkorn i vänster kupa
en
regndroppe
omslöt
gav jordesmak
siarstrimma
syntes
steg
visare
*
Vindfläta
sanning
sanning denna vindfläta vriden
jag har en dröm
har alltid haft en dröm
den drömmen är
vandra handsteg
älskan
älska
befriad från makstruktur
där acceptansen är
sannhetens
ljus
jag har en dröm
där lögner upphört existera
lögnen har alltid trott väl om sin existens
klätt sig i allt pråligare fjädrar
det är tungt genomskåda
det gör
ont
vänder handblad
vänder ansikte
lyssnar
regn
skimrande
drömsteg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar