brister
vari består ordet brister
är det att gå i delar
eller är det att en bit saknas
då stränginstrument skall stämmas, då klangerna blivit falska eller ostämda, då händer det ibland att en sträng brister
det är ett konstverk
hantverk att stämma instrument
spänner du strängen för lågt blir det verkligen vemodsklagan
det är ett vemodsvibrato
spänner du den snabbt, det vill säga vänder nyckeln och drar åt innan vemodsklagan är ur då blir det ett hisnandeljud
så blir det allt högre
är du icke lyssnande går strängen av
häpen sitter du
vad hände
fyller du något med alltför mycket så brister det
oavsett om det är sorg eller glädje
bristning
hjärtat kan brista i brist av
livsmodet kan brista i brist av
brist av är en bristning
brist är saknad
avsaknad
hjärtat viskar
tillför
näring
värme är näring
ljus är näring
allt liv har behov av närhet
av kontakt
visst finns det kontaktytor där friktion uppstår
så finns det kontakter
en kontakt
det är en fin bild
två svarta hål i en ring
två svarta punkter i en cirkel
så sticks en kontakt i
en ledare kan vi säga och
lampan tändas
lampan ger ljus
ger värme
ljus värme
kärleken
i barnet är allt kärlek
hur skall barn levandeförstå förlåtelsen då barnet aldrig ser acceptansen
då barnet aldrig ser skalet spricka
ser en boll eller en frökapsel
skalet är mycket hårt
det är ett skal med oförätter
det sväller men spricker aldrig
hur skall barn levandeförstå förlåtelsen då barnet aldrig ser acceptansen
då barnet aldrig ser skalet spricka
i nästa sekvens ser jag åter bilden
ser skalet spricka
ser livets
blomning
det är den största gåvan vi kan ge barnen
barnet
barnet i oss
Rensbestyr
hundlokors vita snövida fjärilsregn stod brunbrända
avkronade avlövade
nakna
var gång de rördes vid
skallrade
skillrade
skallersånger
kirskålen av munkar förda
låg mattliv runt den
en gång ståtliga asken
satt där så ofta lutad till
täljandes pinnar till håret
alltmedan barnen lekte
asken ask
asken snidadvacker står i fönsternischen
nyckeln vandrar med havets botten
fågel fisk eller mitt emellan
vem snidade asken
vem vet
vem vet
asken den en gång ståtliga
nu är den en ytrot en markrot är dess vittne
roten är en ingång
för dem den vilken var inom en utgång
roten själv log in i mina renshänder
så du surrar
så du surra
blir du inte yr
se min stam se min krona
allt det du tror
är borta
ja nog surrar du så det i tårna burrar
men akta nu din näsa
för si humlefar är på vandring
han har putsat vingar länge och väl
det är visst dans i östan
backade bildspelet en anings bakåt
åter var nyvaknade nässlor
klöver vit och röd
timotej rölleka balsaminer och
hundloka i praktklädnad
tackade dem i stilla ljus
och började så lägga dem i hög
de förbipasserande om det nu kom någon
kanske fick sig ett lusteliger skratt
stod ju helt böjd
fötter var borta
huvud likaså
en bro var det visst
själv upplevde jag mig då och då befinna mig i en skog
och mitt i
mitt under denna skog
satt sniglar i ring
blev helt stilla i beundran av skalen
beundrade in och utgång
ja du ser sa roten med en kittling under roten
*
Kärleken
sluter ögon
hör havets mjuka vågor möta klippa
andas doften av
hav
hav
vackra
hav
tillit
inom
är valvbågar
välvda
stegforsar
forsrämnan
klippa möter hav
ser en mörk grotta
havet porlar
rinner
följer med
det är mörkt om mig
hör droppar
källa
droppljus
mandariner
i ögon dansar fjärilar
ljuslätta
vingar
ljusöga
fe lyfter stav
väcker
i ögon dansar fjärilar
ljuslätta
vingar
kärleksljus
*
Grytan
sakta mycket sakta drogs ögonlock över kupade glas
det svarta navet var för en stund vidgat
kanske var det gnistor
vilka steg
drogs samman och andades ut
bröstkorgen hävdes
bergskedjornas mjuka rundningar synliggjordes
sjönk så samman
i dalen betar de
lugn
bak slutna ögonlock
tvagas händer i brunn
stela
luckras
de
femstjärnor
slå ut
egentligen var det vare sig ögonlock eller kupade glas
det var rätt och slätt en himmel
en tämligen stilla himmel
skulle den benämnas vid namn vid färg skulle det väl närmast bli
stålgrå eller blå
blå är vackrare än grå även om grå är
mycket vackert
det vill säga om du stannar i färgen och lyssnar
det är fullt möjligt att lyssna till färgen den förtäljer dig hur svårt det är
blanda färg till grått
det sker minsann inte i en hast
solvindarna var helt stilla iakttagande
luften
den andades regn
trädsalarna var lagda i mjuk skugga
och visst var det så
jodå hon står i skogsgläntas blåregn djupa
rör i gryta av järn
du är vacker gryta
mitt sällskap och vän
ack väna vind
berätta
i bergen strömmade röda ådror
i höstliga nätter strålade
stjärnklara
händer
strödde stoff in i vindan
meteorer
meteorjärn gjöts in i
blodströmman till
vilja
han frågade berget
bröt järn
han frågade järnet
smidde gryta
frågade
vartill
han bar grytan genom dalar
genom skogar
och där
i skogsglänta satt den väna
hindens skygga ögon
bredde ut vingar flög cirklande
iakttagande
helt stilla var han inom
smeden med grova varma
goda händer
smekte han grytan
hon kretsade en sista gång
så stod hon där
den väna
tager du min gåva emot frågade smeden
varför är det din vilja
jag frågade vartill
grytan ledde mig hit
då bugar jag mig ödmjukt och tar den till mitt hjärta
smeden stannade för en stund
han bar stjärnorden i händer
vände så ansikte in i bergskallan
vacker är du
mitt sällskap och vän
hon ber källan strömma
ber elden till
ber staven till
ber örter till
så ringlar
doften vida
till bergen
till hans
nära
var höst återvänder han
till den väna
de ser
styrkan
vakna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar