ensamströvare
strövar vild
vildfri
strör steg in i vind
ännu ung
vild behöver ej vara slagstegad
vild kan vara modstegad
vild är ett vackert ord
var inom livets dröm
stjärnan vilken faller kanske inte gör en krater
kanske ser stjärnan platsen
gräver
kupar jord
för
plantering
livsplantering
i jordehänder skrider livsplanta
stigande in i
steg
strövande steg är ofta drömmandefilosofiska
begrundande
led mina steg
så finns de negativa strövar
rövarstegen
dessa gör ofta illa
ändå bäddas pumpan ofta in i strö
strö ger värme till ömtålig planta
ensamströvare vandrar mjukstegad stannar inför varje möte
en sann strövare
en sann strö vare
en
sann
strö
vare
var är(lev är)
är
strö är att sprida
sann är sannhet
en är enad
se ordet enad och läs ordet baklänges: dane
dane är danad
en sann strövare danad av ljusviljas skönhet lyssnar icke till kringspridda rykten
ensamvandrare vandrar mjukstegad
stannar
inför
varje möte
lyssnar till bröstöppnan
ser tungan sjunka bakåt
ser hjärtord
forma dess uttalade ord
ser hjärtord
läggas in
i vinden
tungan är ett förunderligt redskap
tungan giver möjlighet till smakupplevelse
smakupplevande
smak upp lev ande
till uttalande
ut tal ande
läpparna är till viss del tungans rorskult – åror
då hjärtat styr tungan kan intet tala emot
stadig står du i hjärtats ord
hon går med svart portfölj
i långa kalla korridorer
portföljen är tung mycket tung
hon går med svart portfölj tung i korridorer försvara alla
hon böjs alltmer
du måste sluta försvara
skall jag sluta försvara
ja, alla
du måste börja försvara dig själv
svara till dig
svara för
dig
*
*
Djuphavsdykning
mina händer bränner mig inåt
är jag lycklig
jag är lycklig då jag är i
elementarrörelse
grönskimrande bröst
helandeljus
stjärnring andas
venus hov skrider i pärlljusvind
kan ej säga livet lockar
det vore en lögn säga så
vindar susandevarsamma lyfter ögon
sluter hand runt stämma
så
så blomma in i vind
jag vet
detta var icke mitt en gång val
det säger mig mitt inre
varför
skulle jag
välja detta
är jag lycklig
jag är lycklig då jag är i
elementarrörelse
nu nalkas vida ängens höga dans
står på min älskade klippa
vänder ansikte in
sluter ögon
allt är väl andas klippa
mina rötter är vida
vindhänder rör vid se
ber om se
tar mitt sista hopp
dyker ned från klippa
ser havsögonlock öppnas
tar emot mig
vattenfolken bär mig
djupandande slöjor giver inomsvar
vattenfolken hör
lyfter mitt kvarvarande
stiger
havspärlor är i glitterring
är detta jag
havsögonlock silar mig genom fransar
havsströmmar är lockar
lockas flödar ned över
är min hud
hav sjöar floder bäckar rännilar
alla vatten
strömmarlever i oss
är det så
skulle det ej vara så skulle vi vara öknar
spruckna hudar
kvidande djupfårors svarta blixtar
då skulle våra ögon tåras
vattna vår hud
är det så
ja så är det ty alla vatten är i oss
oasen är vårt hjärta
hjärtmarker är vi
formen är ofta en vägg
en cementklumpsboja
i alla former andas det sanna
se in
havsord sköljde in
alla vatten är i oss
oasen är vårt hjärta
hjärtmarker är vi
grönskimrande bröst
helandeljus
lägger händer om mitt hjärta
håll icke inne kärlekens ord
till vem skall jag viska dem
ser du de båda stjärnorna
hur de flyter in i varandra varande
ser du stjärnans starka
skimrande strålande kraft
bränner alla spökskepps vrakdelar
stjärnring andas
venus hov skrider i pärlljusvind
hör hjärtats sång
svan seglar lyfter vingar om kärlekens innebördsord
läppar är rosende åror
då hjärtat styr tungan borde intet stå i vägen
vare sig mannasläkte eller ting
håll icke inne
de orden
innebördsorden skadar icke
räds dem ej
ser du stjärnan
stjärnans är
viska in i vinden
låt icke kärlekens innebördsord leva återhållna
i din fångenskap
de ord vilka skulle sägas
stängs då inne i hjärtat kanske
för alltid
med ånger till enda sällskap
stegen
tyngs
håll icke inne
stäng icke inne
de orden
marken viker ej undan
hon kupar
allt kupar händer om
då du talar
hjärtats
röst
kärlekens eld
andas
stjärnan vilken faller kanske inte gör en krater
kanske ser stjärnan platsen
gräver
kupar jord
för
plantering
livsplantering
i jordehänder skrider livsplanta
stigande in i
steg
kärlekens eld
de ville icke se
hjärtats röst
kärleken
är det högsta
sann kärlek är en flamma vilken faller
faller från himlar
en låga vilken aldrig falnar
aldrig slocknarsläcks
en låga vilken upptänder stjärnors ljusglädje
äger ej
havsord
sköljer in
stjärnring andas
venus hov skrider i pärlljusvind
hör hjärtats sång
svan seglar lyfter vingar om kärlekens innebördsord
kärleken förändrar
världar
dess låga är icke
förgörande
bränner rent
med en flammande vitlåga
vilken aldrig falnar
se spökskeppens vrakdelar
bli vita svanevingar
kärleken
förändrar
världar
äger ej
mina händer bränner mig inåt
till vem skall jag
viska
har lyft alla mina åldrar ur
in i gungandevind
vinda
vackra trädgåva
i skog lyssnar hans händer
hyvelspånen lockas
han fogar samman
vinda
skapad av trämakaren
snurra med sol
ser skovelhjul snurra
lyfta stenar ur
stenar slår ut kronblad
stjärnblommande är flodens virvlandeströmmar
fjäril vackra sätter sig på fotbåge
lapar sol
koltrast vackra sjunger
i västan
vitklöver blomma runt
min bädd
stjärna skimrar strålar
så buga edra huvuden ömt
i ödmjuksljus
skålar av kristalljus
kronblad
omfamna varandra
kärlekens ordsannhet
strömmarflödar
mellan
in
vinden haven
allt
för orden
till
är
i lunden den grönskimrande
är jag lycklig
*
Hinden
ensamströvare
lyfte en gång hand
månstrimma
föll in
i mörkandan öppnas hand
han ser månsilverdalen
ensamströvare ser hjort
hind stiga ur höga
gräs
lyfter båge lägger pil an
spänner
hennes ögon är djupa tjärnar
skygga
av slag
ögon möts
månstrimma skär mörker klarrent
allt står stillväntans
darrande
bävan
han lägger bågen ned
sträcker hand
ur hjort hind
stiger
hon
ensamströvare förstår
vandringsstegen
månstrimma skrudar deras väg
*
månförmörkelse i bröst
i ditt bröst
vind sveper
skiva smekas milt undan
av din hand
i kärlek
tjärnens svarta spegelskiva seglar
är indigoskimrande
venus skrider andas
andedräkt
i bröst
koppar
skiftar
smaragden skimrar
jag giver dig värme
hopp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar