(vattensmycke)
din röst är den våg vilken lyfter tyngderna ur
din röst är den smekande vingen om mina frusna axlar
din röst är pärlor vilka fyller mina tomma händer
se jag kastar pärlor in i vind
se pärlor öppnas
bli blommande marker
inför dina steg
jag ser världen
världen är skönhet
jag ser skönheten
skönheten är skapande
hur måla skönheten
vi är ödmjuka
bugar inför varandra
i ödmjukhet böjer jag mitt hjärta till en hand
så jag älskar de orden
i ödmjukhet böjer jag mitt hjärta till en hand
jag klär av mig allt eget
stiger in i
skönheten
upptäcker
är
skapande
öknar är mycket visande
sandhav
ser vackra mjuka dyner
sanddyner
vad annat förtäljer de i det ordet än mjukrörelse
vila inom
vila din trötta lekamen i min famn
sanddyner
sandhav
hav
då sand brinner blir det glas
glas
slipad kristall silar prismaljus
kristaller
stjärnor
kristaller är stjärnor
stjärnor är vattensmycke
vattensmycke i öknen är oasen
jag ser världen
världen är skönhet
jag ser skönheten
skönheten är skapande
hur måla skönheten
vi är ödmjuka
bugar inför varandra
i ödmjukhet böjer jag mitt hjärta till en hand
så jag älskar de orden
i ödmjukhet böjer jag mitt hjärta till en hand
jag klär av mig allt eget
stiger in i
skönheten
upptäcker
är
skapande
jag ser världen
världen är skönhet
jag ser skönheten
skönheten är skapande
*
tror du strutsen sticker ned huvudet i sanden utan mening
strutsen vet det inres mening
källan
helt plötsligt vilket ej är plötsligt, hur kan det vara det
helt klart stiger åter öknarna fram
jag ser en vandrare stanna
solen gassar
denne vandrare är av urfolken
denne vandrare tar fram ett tunt strå
ett vassrör
ett rör
en sticka
ett livsstrå
solen står i zenit
ser kompassen
ser rosen
ser soluret
så hukar denne vandrare sig
fötterna
stegen har upplevt rörelse
vandraren hukar sig
sticker strå i sanden och suger vatten
vandraren vet
djupvet vattnets vägar
så gör strutsen
i ditt vackra bröst har du en källa
denna källa är allt och allt
är allt och allts
hör hennes vackra hjärta strömma
liv
livsstrå
*
(väx du vackra människoblomma)
när jag ser alla dessa strider
gråter mitt hjärta
när jag ser alla dessa stridsord
gråter mitt hjärta
när jag ser alla dessa ögonhålor
gråter mitt hjärta
när jag ser alla dessa strider
gråter mitt hjärta
lever alla i mig
och jag kan inte förstå
hur händer vackra så kan svika
då ser jag blodet flyta ut över markerna
ett blodshav
sjunka in i hennes hud
hon sköljer smärtan
i silverne handregn
då ser jag ögonhålor fyllas med blodstårar
sakta flödar de ned över kinder
är icke stenar vilka rullar
sakta flödar de nedför halsen
är icke snaran vilken stryper
blodstårar delas i tvenne strömmar
där vid gropen mellan nyckelbenen
klinga nycklar fria
blodstårar följer axlars runda linjer
finner vägar nedför armar
ja, jag ser de stridande släppa vapnen
med kupade händer stå de
blodstårar samlas i handskålar
i handskålar skimrar rubiner
så breder de ut fingrar
länge stängda
rubiner falla i röd jord
hon andas dem in i bröstet sitt
inväntar svaren
hon hör
händer bredas ut över jorden
så knoppas kala kvistar och rosor röda slå ut
när jag ser alla dessa strider
gråter mitt hjärta över alla de ursäkter de lindats in i
de har stridits och de strids
för det rätta
för det rätta
men vad är det rätta
då tvenne bligstirrar förbi varandra
men vad är det rätta
då orden är brustna
då stämman är kluven
då strängen är överspänd
vad är det rätta då bröstet bär harnesk
huvudet hjälm och ansiktet mask
vad är det rätta
då händerna bär stålhandskar och vapen
vad är det rätta
då fötterna bär stövlar av stål
vad är det rätta
då hela mitt väsen skakar av hårda steg
då jag upplever alla strider
då nynnar jag saktastilla
sansa dig människa lyss till vårt hjärta
då jag ser alla strider
förstår jag er fångenskap och löser edra bojor
så välj vandring med eller utan tyngder
stig in i tyngd av annat slag
stig upp ur de gravar ni grävt av er själva
instig i edra själv i vårt själv
se solen glöda över horisonten
se soltemplet öppnas i er pannas valv
så stiger solen
så sjunker solen in ned i edra bröst
så strålar solen i edra händers edra fötters steg
av jord är ni komna av jordsolens kärlek
i modervarats famn
se henne lyfta händer
strö rosende blad i vindar
se hennes händer stråla
den ena i guld
den andra i silver
se hennes gördel skimra i kopparens glöd
se rosors röda rubiner vila
i djupgröna smaragders blad
se hennes skrud av skimrande violljus
andas hennes skönhet
hennes kärlek
och vet
ni är i den och den i er
väx du vackra människoblomma
åter är själen vaknad
*
karavanens steg
faktum är att då jag lever med spegelbilden under mark speglas stegen ovan mark
då är detta utjämnande steg
equilaizer
varför återkommer bilderna av karavanerna
varför vandrade dessa i slingor
när jag lever med den bilden och med full klarhet ser mönstret
ser rörelsen
mönstret och rörelsen vilket, vilken är ovan och under hennes hud ser jag vidden av denna vishet vilken är levande visdom
levandevisdom
du ser karavanen
folken bär lager på lager av klädnader, vävar, tyger, hudar
dessa kläder skyddar samt höljer
framhäver skarpblicken
skarpa blickar
se djupt in i skarpblicken och du ser stjärnor glimma
nästintill blixtra
du ser öknens djupa källa
hur källan sipprar fram och blir oasen
låt oss dock icke vandra i förväg
karavanen är på väg, reser antingen till befintliga bosättningar, boplatser, utmärkta, låt oss säga pärlor på vägen
pärlor där de byggt, skapat sina hemman
sina fasta punkter i tillvaron
karavanen reser även med sina skatter eller är det gåvor
ja, det är beroende till hur dessa skatter ses
dessa skatter är till försäljning
är de då gåvor
så återkommer hem med skatter
är det då gåvor
är det så att då en skatt försäljs, säljes upphör den att vara skatt
hur kan den upphöra att vara en skatt
de har brukat jorden, odlat och skördat med varsamma händer
de kanske har spunnit, vävt och sömmat
de har hantverkat
för att åter kunna göra allt detta behöver de sälja dessa skatter
nej, de upphör ej att vara skatter och de upphör aldrig att vara gåvor i denna värld
för si de roffade ej
visst satte de höga priser, men de tyckte om prutandet, jonglerandet med priserna
ögonen var fyllda med liv med lyster med pärlande ljus
oftast var det byteshandel
ja, vi kan säga att de gav och tog emot
visst går det att orda länge och väl om dessa ting – men varföre
endast de vilka sålde och köpte vet vilket var vad
alltså, karavanerna flyttade mellan sina pärlor, ett radband av skönhet
de reste med sina skatter till försäljning och till köpe och till byteshandel, ofta anfölls de av rövare, eller av dessa vilka stred för de godas vilja, så sades det förtäckt i landvinningssyfte
redan då visste de det svarta blodets rikedom eller det svarta vattnets rikedom
rikedomar
svartglänsande
flytande
oljan
då dessa korsfarare
ja, de - rövarna bland dessa
red i alla riktningar öster väster nord och syd, detta för att erövra människovärlden
de vilka bar rena hjärtan i sina handskålar
blickade in i de skarpögdas ögon
såg kärleken
samt insåg människans väg
såg föreningen i allt är allts, allts är allt
dessa vilka icke bar hjärtats rena i sina händer,
vilka reglat detta rena bak lås och tiljor, lås och reglar
försålde sina själsljus,
de såg stjärnan blixtra
fylldes av fasa och slog, högg vilt utan mening ned allt i sin väg
blodtörstiga käftar blev de
blodtörstiga käftar kan dessa benämnas
dessutom var det så att i den stund de insåg den nära förestående så kallade förlusten, nederlaget viftade de med falsk vit flagga, ropade de: jag/vi byter tro
ja, många strider har skett i religionens namn, alla religioners namn
många har med dundrande lismande falskspelsstämma utropat blasfemi samt tänt bålen.
minns; det är endast, där är endast en religion och det är allt är allts, allts är allt
kärleken är allt
det rena hjärtat är allt
karavanerna var fullt medvetna i ett atavistiskt seende
därav vandrade de blomstergirlanger
ja, blommande steg
klädnaderna var färgade i allsjöns färger
ja – allsjön
det går även att säga: i all sköns färger
all skönhets färger
alla sköna själars färger
livsfärger
dessa färger var och är ej konstlade och de förblir rena ty dessa färger är av växter av jord av stjärnor av allt givna
dessa är de färger vilka nu stiger upp och fram
dessa är icke landbundna eller sökandes landvinning
dessa är blommande steg
karavanen samt pilgrimsfolken mötte mångt och mycket på sin väg
i sina vandringar
det var icke lätta vandringar
de mötte mångt och mycket i sina vandringar, de var helt i visshet att dessa så kallade vedermödor var och är förenade med deras steg
ser du karavanen i markerna, bergen, sandstormarna, i ofta karga landskap. Ormar, skorpioner i förvridna skepnader eller skrämda liv
så kan du se allts, varje individs livsvandring och du kan uppleva skönheten i mötet med oasen
oasen – inre djups källa
lev även med bilden av dromedaren samt kamelen
deras skönhets rörelse
de är verkligen vaggande skepp
*
(jag väntar dig i rosengården)
jag väntar dig i rosengården
du riddare
av orden
din tunga
en oblat
är svärdet
ej tveeggat
tvenne blad i möte
strålande
pelarljus
strömmar i dess mitt
av renaste silver smitt
av inredjupa händers vishet
fästet är av renaste guld
lindat med cuprum
jag väntar dig i rosengården
du riddare av orden
din hand
dina steg
är utförare av orden
jag väntar dig i rosengården
du riddare av orden
kom
*
(i höstlövets bok)
i höstanom andas jag in eldar i mitt bröst
andas ut värme i
fingerblommande ljus
så är det
viskar solen
lövet ler
i markhänder ligga solgyllenskål
stjärnregn faller i
fyller hennes blommande inrebröst
livshaven
andas
i
hon sluter ömt lövet in
*
(strutsen)
tror du
strutsen sticker ned huvudet i sanden utan mening
strutsen vet det inres mening
(min sommarblom)
jag gömmer min sommarblom under vingen
drar drömtäcke över mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar