ekliptika
solvandring i öga
planeter i varmkupande
cirklar
sol vackra vita pupill
varför är jorden allt liv av ellipsen
ekliptikan
ellipsen är ett vackert mandelöga
undre
övre ögonlock
höljer jorden
ögonklotet
två vingar
två blad
höljer
följer
sömn vaka
vaka sömn
dröm barnet vackra mitt
mitt
är mitten
alltmer finner jag obehag inför ordet lära , eller mer vad det innebär
lära kan vara många ting
tingsliga
ting
ofta uttalas: vad har du lärt dig av detta
jag svara i skrivandets stund: jag har lärt mig jag har lärt mig de förtryckta bokstävernas förtryckande
förtryckande är förtryckta bokstäver
förtryckande är de i inmatandet
jag ser alla världsbarn sitta vid skolbänkar
pulpeter
hör locklen smälla igen
ser alla världsbarnen sitta vid skolbänkar
skolbänkar fyrkantiga
undrar varför de ej gjordes runda
ser skolbarn sitta ”fastklämda”
sitt still
lär
ser alla världsbarn sitta ”fastklämda” i skolbänkar stirrandes i böcker
med näsan i läroböcker
hur skall barnen uppleva dofterna med näsan i förtryckta böcker
jag ser taken lyfta
ser böcker bli vingar
vita vingar flyga in i solvindar
solslöjor
solregn
in i
ljus
av ljus gavs bokstäver en gång
en sång
låt boken växa
låt båten stäva in till strand
(ett blad)
faktum är
jag sitter med tömda ögon
ett blad är i min hand
ett enda kronblad
en tår faller i
vattnar bladet
bladet stiger upp rött
så vackert dansar hon i min handskål
sol strålar
genomlyser blad
en vinge röd
slända spinn röda trådar
klarblå är himlamantel
det bladet har lärt mig mer än alla världars kunskapsbiologi
näringslära
botanik
bota(nik)
ett blad är i min hand
ett kronblad
en tår faller i
vattnar blad
ur blad
ur röd jord växer ros i
min handkupa
är en rosenknopp
med fyllda ögon sitter jag
med en röd ros utslagen i handskål
den rosen lägger jag ömt i mitt bröst den bär ett till
*
hur skriva utan ordet att
ordet att är infinitiv
in
finn
itiv – iniativ
infinity
mer och mer ser jag omöjligheten i detta
kanske svenskan är ett attliv
förvarningarnas sekel
stekelliv
… blir leendeljus, för vid skrivandet stekel – ja, det ordet dök upp från intet,
orden de dyker ej bara upp från intet;
men jag slog upp det och se: steklar är en ordning i djurklassen insekter med fullständig förvandling
vad blir min bild – den blir:
steklar är en ordning, ord(ning) i (djur)klassen insekter(insikter) med fullständig(full ständig) förvandling
stegklara är ord
i klassen… ser mängder av ord vilka silas och därigenom omvandlas till
insikter
med full(hel) ständig
förvandling … denna förvandlig innebär icke frångåendet av hjärtat snarare närmandet
(kärleken ur foppatofflas perspektiv)
du frågade mig
vad är kärlek
så svara jag dig
kärleken är liv
kärlek man kvinna
kvinna man
make maka
maka make
är livets alla färger
nyanser
tillsammans
kärlek är ej till tala om
om kärlek
kärlek är liv
för längesedan
satt skomakaren vid härden
levandelågor skimrar varma
boplatsen doftar läder
doftar trä
doftar skog
markerna var leriga
i sommaren behövde barnen skor
skomakaren funderade
funderade
lyssnade
skogen talade
träden visade
skomakaren svarade
djuren talade
djuren visade
skomakaren svarade
i stjärnors ljus sömmade han
ovanlädret
i dagarnas ljus
smekte silverbladet trä
skomakaren funderade satt med bitarna i händer
tankar vandrade kringirrande
så hördes växter tala
växter visade
skomakaren svarade
han limmade ovanlädret vid skokälken
än var skomakaren ej nöjd
detta kommer ej hålla er samman
tankarna vandrade kringirrande
så hördes stjärnor tala
stjärnor visade
skomakaren svarade
lyfte hammaren sin
förstärkte sömmen med silverne stift
i morgonljuset fylldes barn av glädje
träskorsklapper sjöng så gladeligt
markerna torkade ut
ögon mattades
det fanns de vilka slöt ögon runt träskor
tankarna vandrade kringirrande
hur skall vi få ögon skimrande
så hördes allvärldar tala
allvärldar visade
skomakarfolken svarade
började så tillverka skor med grällande färger
signalfärger av alla de slag
stegen har blivit så hårda vi måste göra dem mjuka
mjuka tofflor
behagliga
så bjöd berättarfolken in dem till elden
sade så detta
vad är tofflor
foppatofflor
en fotvila är de menade till, en markvila
med behag är foten i
med behag möter foten marken
möter marken foten
sviktande mjukgång
inte ramlande sviktande
inte tvekande sviktande
inte modsviktande
mjuksviktande
fopparna har andningshål för foten därmed för vandringen
fopporna följer foten mjuk är gången
ibland kanske den glappar
eller foten glider ut
då finns där ett band
ett band på baksidan av
vid hälen vilket går att lägga om
en stödjande gest
i kärlek omfamnar
stegen
ja
det är en bra bild då vi talar om
om kärlek
ändå
är det så
kärlek är liv
kärlek
levs
*
rösten är luft
rösten,
luft pressas samman
så är rösten en vinge
vingen pressar ej samman
eller gör vingen så
pressar fåglar samman luften
kanske
flyger de uppå
svävar de bland molnen
i himlahavet på luftmadrasser
på ett vis pressar de samman
de skapar nåbarhet
röster
*
(sannheten)
Dotter
sannheten
vet du ej
förrän
haven sköljt alla dina tårar
förrän
stormarna bedarrat
förrän
klipporna och reven har lagt sig ned
det vet du ej
förrän
handen du ser
sträcks fram
ur dimmornas svepande bidan
det vet du ej
förrän
tårarna är ditt stjärndiadem
din krona då rosenbladen flyter samman
till blommande rosor
rosor i rosenträdgårdens helgade tempel
din underklädnad är av dimmors vita
din överklädnad av klaraste rosens röda
det vet du ej
förrän
den hand vilken sträcktes ur dimman
är vingen med dig
i stödjande gest
då du snubblar
då vet du
handens sannhet
hon andas
så när jag står i rosenlinden
faller
faller solregnen ned
ned över mig
då är dina ögon
dina ögon vingar
vingar runt mitt hjärta
*
”hon andas”
i mitt bröst dansar jag
”hon öppnar ryggen”
skåda mina händer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar