jag frågade; tycker du mitt hem var vackert till en besökande
en besökande sade att mitt hem är mörkt
att det är jag
så steg orden fram i hjärtat;
då vet du varför jag är här – för att tända ljus
jag yttrade ej orden
de blev mitt ljus
orden är vår vilja tala om
detta svepande ord: om
hur omskriva om till i
orden är vår vilja tala i
där är betydelser, synonymer vilka är i ursprunget
urkällan
detta ord: ur, stiger ofta fram i dessa stunder
det gör så ty ur allt är ur
ur är begynnelsen
det sägs ej; om begynnelsen, med begynnelsen, för begynnelsen – det är: i begynnelsen skapade
detta var och är äktenskap
äkta skapande
här befinner vi oss i orden, då är det ett ordskap
ordskapande,
ordskap
ordspråk
ordskåp
se ett stort skåp framför dig
skåpet är av träslag
träs lag
vackra blad är inlagda
intarsia
in tar sia
intarsiablad
två dörrar är
dörrarna bär inte handtag
ej nyckelhål
ej beslag
dörrar väntar
du uttalar orden
låt mig
se
susande glider dörrar upp
du befinner dig i ditt hjärtrike
i allordens andning
*
molnskepp
seglade upp med spända snäcksegel
ett av dem lade till
vid min strand
med ens såg jag stjärnor
alltet snurrade in
omtumlande
han log sade;
så är det
stjärnor är seglare
stjärnor
reser oss
är stjärnseglare
så låt oss följa
lämnade jag min strand
såg stjärnor segla med molnskepp
med spända snäcksegel
i handljus
*
här viner vindarna
vindar är upptäcktsresande
upptäckandeljusa
inte går det stänga vindar ute
följ med
följer med
det är
vackert följa vinden
så många sagor stiger fram
sagor
är ofta mer (tycker ej om jämförelser men...) mer sanna än mänskliga verbaler
idag viner vindar
vinandevindar
allt
viner
lövsånger
bäres guldgyllengula vida
rödbröst är de
rödbröstade fåglar
sjunger
lyfter kläder av trädfolken
mantlar böljar
nakna stå trädfolken
nakna
utan skydd
utan
skrud
så är deras vilja
trädfolkens svarandevilja
så vad är folk
allt är folk
skruden är evig
evig är inte evighet
evig är årssångernas skrud
årskretsens
bladknoppar
bladsprickning
bladglädje
bladglöd
naken
evighet är fasthålla, hålla fast
våra ögon orkar ej se hela väven för jämnan
därför kan vi särskilja urskilja
denna dag är vindvinande
ord liv
lever
strömmar
satt och bad elden till liv, spisen ville inte brinna trots tusende pinnar
du är nog den första vilken upplever mitt hem, min boplats mörk, mörker
ser du ögat
pupillen
vänder du blicken in
i ett hål är det
mörkt
en stund tills du ser det mörker är
*
*
*
ja - du är nog den första vilken upplever mitt hem, min boplats mörk, mörker
och samtidigt att det är jag
kanske är det så – då vet jag varför jag är här – för att tända ljus
jag klär mig ofta i svart
i mötet med barn, förmår inte alltid ord höras
specifikt bland tonåringar
då behöver vi förtydliga oss
bli en pelare
ett svartvitt fotografi ty tonåringen är i det svart vita
i de människovandringar vilka är talas det alltför många ord, speciellt via medier – de talade orden är vackra
meningsorden innebördsorden
de orden är liv
jag klär mig i svart
visst vet jag att det klär mig
men, det drar samtidigt till sig en del
allt det vi möter är det vilket gör oss vackra – skapar oss vackra
om, då jag är omgiven av tusende genomskinliga fjärilsvingar
vilka dras till neonljuset
klär jag mig i svart
detta för att bli stadga i deras liv
detta för att deras vackra färger vingfärger skall framträda
*
*
*
ja – det går att tala om förintelse
att jorden skall gå under
då har människan glömt att jorden – moder jord – är en av de vackraste
allt det vi är skapades i ljus i värme i glädje
inte i människotyngd
varför skall det gå under
förintas
det har ofta sagts mig: ”är det så ni vill behandla era barn, med domedagsprofetior”
visst skall murarna rivas
det hårda
det måste ske för att hjärtat skall leva
naturligtvis stormar det
viner det; så många människor sitter och rör med slevar i stormgrytor
liv är förändring
levandegörande
befruktande
*
*
*
(i tacksamhetsljus)
mer och mer ser jag med i tacksamhetsljus det jag levt
jag är vacker i detta
visst dalar jag
faller jag
men
människan har mist modet att visa sin sårbarhet
det människan kallar för svag
hur skall barn
någonsin uppleva att livet är så mycket mer än elitsoldater
*
om, då jag är omgiven av tusende genomskinliga fjärilsvingar
vilka dras till neonljuset
klär jag mig i svart
detta för att bli stadga i deras liv
detta för att deras vackra färger vingfärger skall framträda
*
Summasumarum
det var väl i en av dagar fram dagar bakom
sköljde tåspetsar stjärnklara
ballerina dansar piruetter tåhöga
skirkjolar andas lystervolanger
violiner ljuder smäktande
det var väl i en av de dagarna
eller var det nätter
jag såg tiden avklädas
lade tiden tidsspelen i fribädd
genast
höjdes havsens vågor
falkvingar breddes ut
i himlar rullar scarabe bollar
sköljer smutsnamnad vit
snölykta skimrar i
öknens vågor
ack jag fryser om näsetippen
tar av stövlar höga
klackar klipprar
klapprar
fötter fria dansar i eldens glöd
summa sumarum
jag flätar tidens band
hänger gunga i trädvård
gungar fram och åter i pärlraders fnitterljus
jag har inte ridit en kamel
inte nu kanske då
vaggandet lever i kroppen
jag har inte mött dina varma sammetsögon
inte nu kanske då
handljusen skimrar i sanddyner
hur det än är
så är sammetsmanteln runt mina axlar
mjukvarm i nattens vindalle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar