fira dig
varje dag
tänd ett firandeljus
ett födelsedagsljus
till dig
för
dig
hälsa din dag nyfödd
du är vacker
allt det du rör vid blir vackert
så rör vid mig
så vacker är du
är manteln runt allt du rör vid
de såg de så kallade rika
hur de åt av de så kallade fattiga
de såg de så kallade rikas guldkråmade bröstbrätten
lånta fjädrar
lånta är här stulna
en gång levde endräkten
den dräkt vilken är enad
endräkten
andedräkten
fridsfolken vandrade med
en hemlighet fann de ut
det var inte en hemlighet
trädfolken förtäljde dem
seglande med vattnets konst
de byggde kanoter
de gavs kanoter
huden vitnade
var vit
dessa byggde dubbla kanoter
fördubblade tredubblade
så gjorde de även med husen; koja på koja på koja
fyrkant på fyrkant – fyrkanterna var lättare att bygga på höjden med
stora skepp seglade
jorden är platt, far du längre trillar du
jorden är rund
så seglade de runt
de så kallade rika skodde skroven
ja landmärken finns
rivsår
djupa
sår
det gör ont då sår läker
de stramar
de kliar
de läker
landmärken
kartor
dessa kartor låstes in i skattkistor förseglades
eller kartorna lindades och gavs sigill
kartorna lades ibland i silverne rör med sigill
kartorna gömdes och förseglades med ägarens sigill
ett barn föddes vandrade in i jordesfären
lärde sig gå tala och tänka
ett liv är detta
ett liv
varje liv har en karta
en mycket vacker karta
ett ljusminne en livsimpuls har ritat denna karta
ariadnetråden
labyrinter är mycket vackra
synnerligen vackra i grönskandedalen
Ariadne är mycket vacker
så ock tråden
en vägriktning finns
du vandrar din karta
ändå går du vilse då och då
eller tappar kartan
de rika skodde sig på de fattiga
kanoter
skepp
pirater
pirater seglade ut på de sju haven
sju haven
sju
sju äro solhjulen
sju äro regnbågens färger
seglade ut på de sju livshaven
inte på i
seglade med de sju livshaven
vad gjorde de
de tog från de så kallade rika
de tog från de ytrika
piratkaptenen hade ibland en krok till hand
så sades det
vissa kaptener hade dessa krokar i olika metaller till olika bruk
handsmidda var dessa
av vilka är metaller smidda
av bergets ådror
av markens ådror
krokar
svärd
smycken
initialer
smiddes av bergsfolken
vad är kroken
den vilken ramlar överbord behöver handräckning
den vilken ramlar över klippkanten behöver handräckning
ibland måste de krokas fast
kaptenen hade träben
knacka på dörren så kommer du in
Robin Hood tog också från de rika
han var en skicklig pilbågeskytt
visst är det helt underbart
Robin Hood sköt äpplet med en välriktad pil från huvudet
vad är äpplet
kunskapens frukt
kunskapens frukt sköts av huvudet
det är till och med så att äpplet klövs i två halvor och äppelvingad flög befriad
därigenom steg hjärtats sånger upp
lev med bilden av att stänga
stänga hjärtat
se kroppen
vara ett stort ekande slott
eller en sal
skimrande vacker
möjlighetsvacker
denna kropp bär ditt liv
hör hur porten stängs igen
hör den ekande smällen
det är ett speciellt olycksbådande ljud då en hjärtport stängs
jag inflikar tidigare skrivna ordbilder, med anledning av kunskapens träd:
de berättade om ormen i paradiset
det berättas om ormen i
det synliga
Från 10 jan 2010:
”ser du isen, stuprännan, hör du vindarna;
det sker nu
De gamla orden förs åter.
bibeln, koranen, de helgade skrifterna skrevs inte för då; de skrevs för fram.
de visa folken såg, berättarfolken såg ser; de berättar om människans moral. läser vi orden ur deras källa – ursprunget skriver de icke straff
icke helvete;
de skriver om paradiset vilket väcker den kalla kunskapen in i kärlek”
så lever en orm
”under” marken
så lever en orm i himlar
minns
minns alltid
att i allt är allt
så är ock
ormen
i
människan
se dessa ormar
se rörelsen
hur de ringlarrör sig
överallt vackra cirklande rörelser
sömmandes förbindelser
det kan endast ske
då känna övergått känna
vandrat in i
upplevande
av
i
insiktsljus
*
ibland är avsikten en annan än skeendet
kanske planerades scenariot
så hände det sig; avsikten omintetgjordes
det viktiga är att följa skeendet, se vart det leder, förtröstansfullt följa vägen. ofta är det så att vid motsträvan uppstår dessa enorma konvulsioner, svårigheter
med all säkerhet upplevs våra ord hånfulla; det sker bombattacker, översvämningar, jordbävningar, men se inte endast i stunden; vad var det vilket gjorde obalansen, var det medföljan eller motsträvan.
nej – vi straffar aldrig,
se bilden;
du vandrar din promenad, den har du vandrat länge, en grop är där gömd i gräset. du vandrar tänker på annat, plötsligt ramlar du, du vrickar foten eller bryter den – var det vår straffdom eller hade en grop grävts. människan urholkar så myckna steg med frånvänd blick, markerna växterna djuren varnar, söker ropa; hjälp oss marken gungar, ni har byggt för mycket tankestolpar, blir motståndare står i strid med varandra, ni har byggt för mycket tankestolpar gödslar markerna med oorganisk föda, hjälp oss hör våra röster, bli hel.
Vi har inte viljan till att störta omkull det vi skapat med er i kärlek.
Så skrev du;
läkarvetenskapen, inriktar sig på vetenskap
paradiset är för att väcka vetenskapen i kärlek
skulle läkarvetenskapen se det de benämner grönsak
skulle de finna vägar de aldrig trott sig om att finna.
med inriktning till detta skulle de se hela människan utur den jordmån människan valt.
åter har en enkelriktad väg ritats fram
helandet har lagts i människans händer
egentligen inte i människans
i en läkares händer
kanske just den människan har behov av andra händer
djur
stenar
växter
allt liv är i helandeprocessen
förglöm inte detta.
det är inte alltid ”enbart” människan vilken kan bota människan.
allt är
helhet.
Från 10 jan 2010:
”ser du isen, stuprännan, hör du vindarna;
det sker nu
De gamla orden förs åter.
bibeln, koranen, de helgade skrifterna skrevs inte för då; de skrevs för fram.
de visa folken såg, berättarfolken såg ser; de berättar om människans moral. läser vi orden ur deras källa – ursprunget skriver de icke straff
icke helvete;
de skriver om paradiset vilket väcker den kalla kunskapen in i kärlek”
*
Zorro svingade värjan
det finns många fler gestalter
låt oss säga förgrundsfigurer, förgrundsgestalter
förebildsgestalter
vilka visar livsteknik
ibland hände det sig att en skattkarta upphittades
det var ofta förenat med äventyr och strapatser för att finna denna, ibland var sökandet förenat med livsfara eller var livshotande, kanske skeppet förliste, de sattes i fängsel och så vidare, men de gav ej upp, de fortsatte enträget
enträget
endräkten
och de fann skatten
delade den och delade ut
delade med sig
du har en karta
ser du den ej så rita kartan med de punkter du vandrat
se att du har tagit stegen
det finns de vilka rispat rivit slagit men du har tagit stegen
se
stegen
döm ej
se dem i kärlek och studera kartan
målet
och följ kartan
döm ej dig själv
du är vacker
stig upp ur bädden
hösten
vintern då allt ännu är morgonmörkt är visande
du är omgiven av mörker
tänd en tändsticka
tänd dig ett ljus
ett firandeljus
ett födelsedagsljus
fira varje dag
din dag
är en firandets dag – tänd ett ljus varje dag, för dig själv
fira därigenom att du är,
att du är född
rita en karta: här står jag – där har jag vandrat och dit skall jag, den vägen är min riktning
för varje avklarad etapp – fira med pompa och ståt
du är skatten
du är
vacker
jag ställde mig i en av de vassaste vindar
vass var den
dock inte susande vass
den vilken lever med havet floden bäcken ån
dock icke bitande vass nordan
med kristalljus med dun med snö
vindens vackra namn lindar sig mjukt borea ohion
jag såg ändå såg jag ej ty ögonen var förblindade av årsringars tårregn
upplevde vinden vid namn borea ohion svepa mjukt i bröstet
se
se
stig in i mina visdomshänder
var vinden elak vass
var dess vilja illagörande
i detta steg var det ovidkommande
silverne blad skar av mitt ansikte
avklädd med naknat ansikte därigenom själ står jag
ibland undrar jag huruvida jag skall stänga eller ej
så vet jag att det ej går
smärtregnen har vandrat
vandrat in
vandrat ut
vandrar och kommer
återvändande
det går ej att skydda sig mot liv
det går att vända sig till liv
jag har dansat flamenco på glödgade marker
klackarna sjöng
ögon blixtrande
rödrosor doftade
röda vågor flöt steg och sjönk bak ögon
av
klackarna var de vilka steg in i mig
rytmen var slagrytmen
det är konstigt hur snabbt det går att dölja gråten
gråta utan att någon ser
flamenco har jag beundrat
stoltheten
den vackra hållningen
det sensuella
mannens
kvinnans raka hållning
hur dessa varsamt snuddar
nuddar vi varandra
hur rytmen sakta stegras
beundrat har jag klackarnas rytm
dansat i själen har jag
dansat lekande synligt
mest bak lyckta dörrar
jag har dansat flamenco på glödgade marker
klackarna sjöng
ögon blixtrande
rödrosor doftade
röda vågor flöt steg och sjönk bak ögon
av
klackarna var de vilka steg in i mig
rytmen var slagrytmen
det är konstigt hur snabbt det går att dölja gråten
det uppkom hål
många hål
avtryck
alltmer har jag lekt med tanken vad jag kan använda hålen till
jag fann en rosengård
i hålen har jag planterat rosor
jag brukar tända eldskålar nu och dansa i natten
stjärnorna ser mig
alltet ser mig
barnet längtade efter kärlek
ungdomen kvinnan längtade efter kärlek
nu vet jag
jag längtar till
kärlek
nej det är ej av godo att leva och söka stänga
det är en flykt bort från hjärtat
om alla lever så
hur skall jag då kunna möta dig
hur skall du då kunna möta mig
jag står med naknat ansikte
oklädd
det enda jag kan göra är att sträcka fram mina händer
så väljer vi
huruvida vi vandrar efter kärlek
eller till kärlek
den vilken stänger är alltid på väg bort
alltid är ej tid
alltid är oändlig
nåja det är ovidkommande
men jag frågar ej ännu en gång – vill du ha mina händer
ty jag vandrar ej efter kärlek söker ej efter kärlek
jag är i kärlek till
jag sade att jag är lite vidöppen
jag är inte lite vidöppen jag är mycket vidöppen
och det är bra
jag kan ej inse varför människan övar stängandet
människan borde lyfta sina händer
studera dem
formspråket
gesten
innebörden
se att dessa händer är för höljande
då det vidöppna är öppnat talar hjärtat
därigenom är vi varandras hud
i höljandeljus
inte kvävande
hel
hela
helelse
helande
helhet
hel
cirkeln är sluten
se varje liv vara en cirkel
så är allt en
varje cirkel är linjer, strömmandeljus
cirkellinjer
de går i varandra i ett vackert sfäriskt system
så är detta en boll, ett klot
ett jordklot
i detta klot brinner en eld
hel är i mitten
jag ser henne mjuksitta
på knä
eldröd är
hennes skrud
håret är umbra
rödskimrande mörk henna
ögonen är vackra
djupgröna
djupblå
hon håller i sina händer kärlekens eld
hennes händer är vingar
är blad vilka håller runtom
en eldskimrande skål
värme strömmar ut samt omgärdas av ljus
ja
guldskimrande röd är solens aftonbad morgonbad
hela er
hela allt
alltet är den totala summan
är den totala mängden av alla samlade småpartiklars existentiella tillvaros existens
hela: himmelskt enande läker alltet
läker är lever
ty i detta skeende kan skrivas – hela: himmelskt enande lever alltet
för se det tillståndet är läkande
i helelseljus
helelse är ett vackert innebördsord vilket ligger nära helgelse
ja
alla dessa ord inleds med hel
(där är)
jag lyfter
alla
mina tyngder
i lovprisandeljus
lovprisar deras gåvoregn
deras vikt i
guldmynt
dessa guldmynt är bladen
är bladvingar
bladvingar vilka renade flyger ur min mun
flyger ur min mun samt
befruktar fotstigen
där
är jag
höljd
där är jag värnad om
fri
befriad från all jordisk kväva
kräva
kvävor
krävor
där vaggar jag min själ
i månskäras silverne
där vaknar jag i gryning
sköljer mina ögon i nattens dagg
i nattens daggdroppars fyllda stjärnljus
ser
är
stiga in i allt
uppfylla
fyllas
där dansar jag
var natt
i månsilverskivas vitsköljande
ögons höljandeljus
där upplever jag
det jag trodde människodalen bar vilja till
svarande min dröm
där brister icke mina strängar av lismande
hårdhudingar
där är varje ord
seglande gåvoblad
ljusskimrande sannhet
sannhet
jag kan endast giva
endast ta emot
utan ryggknivar
där är varje ord
seglande gåvoblad
ljusskimrande sannhet
sannhet
utan smutsade hörn eller kanter
där är eggen ren
svärdet helt
där blommar stegen i fulländad skönhet
ja
där
är
jag hel i helelsens helandeljus
där strömmar mitt hjärta
helt fritt
i
friljus
där
är
ett handslag bekräftelseljus
strålande solguld
skimrande månsilver
klaraste stjärnljus
där
är
ett handslag
givandegest tagandegest i ett
där
är
handslaget lovandeords
löftesring
där skapas nya jordar i grönskandefamn
där är kronbladen blommor
fjärilsvingar
vingar av alla de slag
blomma
vingar
hand och skål
där är allt bilden av allt
där är ett, ett och ett är två
där är två ett och ett är två
där är allt levande rörelse
fritt från tvivlens misstro
där är allt mötandeljusets sanna ära
ära vare äran att möta ditt renade ansikte
jag omfamnar ditt renade ansiktsljus med min strömmande värme
mina händer äro vingar
flyger fria in i vindens händer
in i vindar
där sitta jag i molnbädd
min fingrar rör smeksamt vid
spelar harposträngar
regnsträngar
mina klanger regnar in i ditt mattade hår
in i din mattade hud
*
(så släpper hon eldfåglar fria)
ur kol stiger blad
rödskimrande
stängel stiger
hon böjer ödmjukt pannan till bröst
rödskimrans färger rinner flödande
skrudar hennes kropp
jag ser henne mjuksitta
på knä
eldröd är
hennes skrud
håret är umbra
rödskimrande mörk henna
ögonen är vackra
djupgröna
djupblå
hon håller i sina händer kärlekens eld
hennes händer är vingar
är blad vilka håller runtom
en eldskimrande skål
värme strömmar ut samt omgärdas av ljus
ja
guldskimrande röd är solens aftonbad morgonbad
hela er
hela allt
så släpper hon eldfåglar fria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar